Mitt släktforskningsmirakel
”Adam uttalade denna profetia, driven av den Helige Anden, och ett släktregister fördes av Guds barn.” (Moses 6:8)
Min pappa hade släktforskat mycket. Jag tyckte om att höra om mina förfäder som var pionjärer, om förfäderna som stred i Nordamerikanska frihetskriget och om förfäder som hade varit kungar och riddare i Europa.
”Skulle du vilja följa med mig till släktforskningsbiblio- teket på söndag?” frågade pappa en dag.
”Javisst!” Jag kunde knappt vänta tills jag själv fick se de kungliga namnen på vår antavla.
Vi åkte till Salt Lake City och njöt av sommarmorgonsolen medan vi promenerade till biblioteket. Jag blev mer och mer ivrig ju närmare vi kom. Inne i den stora byggnaden fanns namnen och berättelserna om min egen släkt — pionjärer, soldater, riddare och allt.
Därinne drog pappa fram två stolar till en dator. Vi satte oss ner och han började navigera i databaserna för att visa mig hur vår familj var sammanlänkad med en kunglig släkt.
”Hmmm.” Han rynkade pannan. ”Jag kan inte hitta den idag”, sade han till slut.
Jag blev mycket besviken. Resten av förmiddagen tittade vi i böcker med berättelser om mina pionjärförfäder. Jag gillade det också, men jag ville ändå få veta mer om mina andra förfäder.
”Oroa dig inte”, sade pappa. ”Vi kommer tillbaka nästa söndag.”
Veckan flög förbi och snart satt pappa och jag återigen framför en dator i släktforskningsbiblioteket. Den här gången sade pappa: ”Aha! Jag hittade den.”
Han gick igenom namnen på kungar och drottningar från hela Europa som var en del av min släkthistoria! Det fanns så många namn och datum att det skulle ta många dagar att överföra dem till familjens släktforskningsprogram. ”Vi måste komma tillbaka ofta för att få all information vi behöver”, sade jag.
En kvinna som arbetade vid en dator bredvid oss såg vad vi höll på med. ”Jag är också besläktad med den linjen”, sade hon. ”Jag har arbetat här varje dag för att få information om de där förfäderna.” Inom några minuter hade hon kopierat sin information på en CD och gav den till pappa.
Medan vi gick tillbaka till bilen var jag försjunken i tankar. ”Vår himmelske Fader måste verkligen vilja att vi hittar våra förfäder, eller hur, pappa?”
Han log. ”Jag tror du har rätt. Om vi hade hittat förfäderna vi sökte efter förra veckan så kanske vi inte hade träffat vår nya vän här idag. Och om vi inte hade träffat henne skulle vi inte ha kunnat hitta så många av förfäderna så fort.”
Jag visste att min himmelske Fader hade hjälpt oss hitta förfäder under en 1000-årsperiod på en morgon. Han älskar våra förfäder lika mycket som han älskar oss. Vi behövde hjälpa dem precis som han hade hjälpt oss — genom att hitta deras namn, lära oss om deras liv och se till att deras tempelarbete blir gjort. En dag kommer jag att träffa dem, och vi kan vara en evig familj.