2007
Varför symboler?
Februari 2007


Varför symboler?

Herren använder symboler för att undervisa om eviga sanningar i templet. Här får vi förklaringen på varför.

I templet får vi möjlighet att lära på ett sätt som vi inte är vana vid. ”Varje tempel är ett hus för lärdom”, säger äldste Russell M Nelson i de tolv apostlarnas kvorum. ”Där undervisas vi på Mästarens sätt. Hans sätt skiljer sig från andras metoder. Hans sätt är anrikt och fyllt av symbolik. Vi kan lära mycket genom att begrunda det som varje symbol i verkligheten står för.”1

En evangeliesymbol kan vara ett föremål, en händelse, en gärning eller en lärdom som representerar en andlig sanning. Sakramentets bröd och vatten, till exempel, representerar Jesu Kristi kropp och blod. Symbolism som undervisningsmetod är lika gammal som Adam, som fick lära sig av en ängel att förstlingarna i hans hjordar, som han fått befallning om att offra, var ”en sinnebild på offret av Faderns Enfödde”. (Moses 5:7) Liksom Adam behövde hjälp med att förstå offrets symbolik kanske vi behöver vägledning för att förstå den ”forntida och rika” metod som Herren använder sig av för att undervisa oss om evangeliets högsta prästadömsförrättningar.

Följande information från skrifterna, kyrkans ledare och andra lärda i kyrkan kan hjälpa oss att bättre förstå den rika symbolism som används i templet.

Varför använder sig Herren av symbolism?

”Se, allting har sin avbild och allt är skapat och danat för att vittna om mig, både det som är timligt och det som är andligt, det som är i himlarna ovan [och] det som är på jorden.” (Moses 6:63)

”Symbolism är ett universellt språk … Symboler ger färg och styrka åt språket samtidigt som de fördjupar och berikar vår förståelse. Symboler hjälper oss att ge begrepp åt tankar och känslor som vi annars kanske inte kan förklara med ord. De tar oss bortom orden och hjälper oss uttrycka våra känslor på ett vältaligt sätt. Ett symboliskt språk döljer vissa doktrinära sanningar för orättfärdiga och skyddar därmed heliga ting från eventuellt förlöjligande. Samtidigt uppenbarar symboler sanning för de andligt uppmärksamma …

Symbolism är det språk genom vilket alla evangeliets förbund och frälsande förrättningar har uppenbarats. Från det att vi nedsänks i dopets vatten till dess vi knäböjer vid templets altare tillsammans med vår utvalda livskamrat i det eviga äktenskapets förrättning, så skrivs varje förbund vi ingår med symbolismens språk.”2

”Väsentliga förrättningar i evangeliet symboliserar försoningen. Dop genom nedsänkning symboliserar Återlösarens död, begravning och uppståndelse. Genom att ta del av sakramentet förnyar vi dopförbunden och minns på nytt Frälsarens sargade kropp och blodet han utgöt för oss. Templets förrättningar symboliserar vår förlikning med Herren och beseglar familjer för evigt.”3

Vilka är några av symbolerna som används i templet?

”I templet är alla klädda i vitt. Vitt är symbolen för renhet. Ingen oren person äger rätt att inträda i Guds hus. Dessutom symboliserar den enhetliga klädseln att inför Gud, vår himmelske Fader, är alla människor likvärdiga. Tiggaren och bankiren, den lärde och den olärde, prinsen och fattighjonet sitter sida vid sida i templet och de är alla lika värdefulla om de lever rättfärdigt inför Herren Gud.”4

”Det finns … speciella underkläder som kallas tempelklädnaden, eller det heliga prästadömets klädnad, som bärs av medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som erhållit sin tempelbegåvning. Denna klädnad, som bärs dag och natt, fyller tre viktiga syften. Den är en påminnelse om de heliga förbund som ingåtts med Herren i hans heliga hus, en skyddande klädsel för kroppen och en symbol för det anständiga sätt att klä sig och leva som bör karakterisera alla ödmjuka efterföljare till Kristus.”5

Varför kan vi finna en del av symboliken i templet på andra platser i världen?

”Jag vill påstå att anledningen till varför tempelbyggande och tempeldyrkan har funnits i alla tidsåldrar, på alla platser och bland alla folk är att evangeliet uppenbarades för Adam i sin fullhet, och att alla religioner och religiösa seder därför kan härledas till kvarlevor av sanningen som gavs till Adam och som fördes vidare av honom till patriarkerna. De tempelförrättningar som då var nödvändiga utfördes säkerligen på den tiden och förvanskningar av dessa har, helt naturligt, förts vidare genom århundradena. De som förstår evangeliets eviga natur, vilket planerades innan jorden skapades, förstår tydligt varför hela världshistorien verkar kretsa kring tempelbyggande och användandet av tempel.”6

”Samma jämförande studier som uppenbarade det gemensamma mönstret för alla forntida religioner — ett fenomen som nu kallas ’patternism’ — har också visat den process varigenom detta mönster har spridits runtom i världen — under det att det slitits sönder i småbitar, av vilka urskiljbara kvarlevor kan återfinnas i nästan varje land och tidsperiod …

Återuppfann Joseph Smith templet genom att åter sammanföra alla fragment — från judendomen, ortodox religion, frimurarorden, gnostikerna, hinduismen, egypterna och så vidare? Nej, det är inte så det går till. Ytterst få av fragmenten fanns tillgängliga på hans tid, och arbetet med att föra dem samman påbörjades först, som vi har sett, i slutet av artonhundratalet. Också där dessa knappa fragment finns tillgängliga kan de inte komma samman av sig själva för att utgöra en helhet. Än idag vet inte de lärda som samlar fragmenten vad de ska göra med dem. Templet ska inte härröra från dem, tvärtom … Att något så fullkomligt, följdriktigt och genialt kunde framställas vid ett tillfälle och på en plats — över en natt, så att säga — är tillräckligt bevis för en särskild tidsutdelning.”7

Hur lär vi oss det som Gud vill att vi ska lära oss i hans heliga hus?

”Vi ska få ’kraft från höjden’ (L&F 95:8) i templen, genom templen och från templen. Kristus är källan till den kraften. Templet är hans. Varje symbol i och utanför denna heliga byggnad pekar på honom och vidarebefordrar den Helige Anden, liksom en kopp bär vatten.”8

”Ingen människa kan återvända från templet och ha fått den begåvning hon borde, såvida hon inte bortom symbolerna har sett den storslagna verklighet som symbolerna representerar …

Till den man eller kvinna som går genom templet med öppna ögon och ger akt på symbolerna och förbunden och gör en ständig ansträngning att förstå dess fulla betydelse, kommer Gud att tala sitt ord och uppenbarelser kommer. Begåvningen är så rik på symboler att endast en dåre skulle drista sig till att beskriva den. Den är så full av uppenbarelser för dem som använder sin styrka till att söka och se, att inga mänskliga ord kan förklara eller förtydliga de möjligheter som innefattas i tempeltjänsten. Begåvningen som gavs genom uppenbarelse kan bäst förstås genom uppenbarelse, och för dem som ivrigast söker, med rent hjärta, blir uppenbarelsen störst.”9

”Jämför uttydningen av symboliken med andra uppenbarelser och övrig kunskap om evangeliet … Försök sammanföra uttydningen av en symbol med den allmänna kunskapen om evangeliet. Det spelar ingen roll hur intelligent eller logisk eller genial vår uttydning av en viss symbol är, om den motsäger det som redan uppenbarats i andra sammanhang så kan vi anta att den är fel.”10

”Om du besöker templet och kommer ihåg att undervisningen där ges med hjälp av symboler, har du aldrig rätt inställning om du inte kommer ut därifrån med ett vidgat perspektiv, med en känsla av att ha blivit lite mer upphöjd och med större kunskap om andliga ting. Undervisningsplanen är mästerlig. Den är inspirerad. Herren, den störste av lärare, undervisade själv sina lärjungar i liknelser, ett sätt att med symboler framställa sanningar som annars skulle vara svåra att förstå.”11

”Tempelbesök utgör ingen garanti för att vi blir bättre, men de inbjuder oss kraftfullt och uttryckligt att bli bättre. Världens sätt blir ständigt understött — borde inte himlens sätt också bli det?

Tempeltjänst utgör ingen tillflykt undan världen utan bekräftar behovet av att vi gör bättre ifrån oss i världen medan vi förbereder oss för en annan, mycket bättre värld. Att vara i Herrens hus kan således hjälpa oss att skilja oss från världen så att vi kan ha större inflytande i världen …

Lärdomarna i templet tar oss bortom tid och rum. Där lär vi oss sådant som är mycket speciellt, ja, ibland ’för underbart för [oss]’ (Job 42:3), vilket kräver upprepade besök och bön innan vi börjar förstå.”12

Varför säger man att tempelceremonin är helig, inte hemlig?

”I en av de första uppenbarelserna i denna tidsutdelning sade Herren att det var hans vilja att ett heligt hus skulle byggas, med löfte om att hans härlighet skulle vila därpå och att hans närvaro skulle kännas där och att han skulle komma dit, och att alla renhjärtade som kom dit skulle få se Gud, på ett villkor. Det villkoret var att de inte tillät ’något orent att inkomma däri, att det icke bliver befläckat’. ([L&F] 97:15–16) I lydnad mot denna instruktion skyddas dessa heliga tempel noga, inte för att de måste hemlighållas, utan för att arbetet som utförs däri är heligt, och man förbjuder personer att inträda som enligt Herrens föreskrifter anses ’orena’ i det att de inte håller hans bud.”13

”[Templets] förrättningar är inga djupa, mörka hemligheter som ska undanhållas världen … Den grundläggande tanken med förrättningarna från Moses tid tillbaka till Adam är avskildhet från världen. Begåvningen representerar steg varigenom man frigör sig från en fördärvad, sekulariserad, osund miljö …

Det viktiga är att jag inte avslöjar det. Det måste vara heligt för mig. Jag måste omhulda detta heliga område som inte får kränkas … För mina förbund är en ensak mellan mig och min himmelske Fader.”14

”Vi diskuterar visserligen inte tempelförrättningarna utanför templen, men avsikten har aldrig varit att kunskapen om dessa tempelceremonier skulle förbehållas en liten skara som skulle vara förpliktigad att se till att andra aldrig skulle få kunskap om dem. I själva verket förhåller det sig tvärtom. Vi är angelägna om att uppmana varje själ att uppfylla kraven och förbereda sig för att komma till templet …

Förrättningarna och ceremonierna i templet är enkla. De är vackra. De är heliga. De är konfidentiella för att inte uppenbaras för dem som är oförberedda. Nyfikenhet är inte detsamma som förberedelse. Brinnande intresse är i sig inte förberedelse. Förberedelser för att mottaga förrättningarna innefattar de grundläggande stegen: tro, omvändelse, dop, konfirmation och den mognad och värdighet den bör ha som inbjuds att gästa Herrens hus.”15

En helgedom för tjänande

Bild

”Inuti templet … lämnas [världen] utanför med sitt larm och jäkt. I Herrens hus råder lugn. De som tjänar honom här vet att de ägnar sig åt sådant som hör evigheten till. Alla är klädda i vitt. Man talar tyst. Tankarna är upphöjda.

Detta är en tjänandets helgedom. Det mesta av arbetet som utförs i detta heliga hus sker ställföreträdande för dem som passerat dödens slöja. Jag vet inget annat arbete som kan jämföras med detta. Mer än något annat arbete jag känner till liknar det Guds Sons ställföreträdande offer för hela människosläktet. Inget tack förväntas från dem i nästa värld som det heliga arbetet utförs för. Det är de levandes sätt att tjäna de döda. Detta slags tjänande är ren osjälviskhet.”

president Gordon B Hinckley, ”Salt Lake-templet”, Nordstjärnan, nov 1993, s 5.

Slutnoter

  1. ”Personlig förberedelse för tempelvälsignelser”, Liahona, juli 2001, s 38.

  2. Joseph Fielding McConkie och Donald W Parry, Guide to Scriptural Symbols (1990), s 1.

  3. Russell M Nelson, ”Försoningen”, Nordstjärnan, jan 1997, s 33.

  4. John A Widtsoe, ”Looking toward the Temple”, Improvement Era, okt 1962, s 710; se också Unga kvinnor 3, s 61.

  5. Carlos E Asay, ”Tempelklädnaden: ’Ett yttre tecken på en inre beslutsamhet’”, Liahona, sep 1999, s 35.

  6. John A Widtsoe, ”Symbolism in the Temples”, i Saviors on Mount Zion, red av Archibald F Bennett (1950), s 163.

  7. Hugh Nibley, ”What Is a Temple”, i The Collected Works of Hugh Nibley: Volume 4—Mormonism and Early Christianity, red av Todd M Compton och Stephen D Ricks (1987), s 366–367, 383.

  8. Truman G Madsen, The Radiant Life (1994), s 118.

  9. John A Widtsoe, ”Symbolism in the Temples”, s 168; se också Nordstjärnan, juli 1992, s 17.

  10. Gerald N Lund, ”Understanding Scriptural Symbols”, Ensign, okt 1986, s 24.

  11. Boyd K Packer, ”Det heliga templet”, Nordstjärnan, juni 1992, s 18.

  12. Neal A Maxwell, ”Not My Will, But Thine” (1988), s 133–134.

  13. Harold B Lee, Decisions for Successful Living (1973), s 137.

  14. Hugh Nibley, ”Return to the Temple”, i The Collected Works of Hugh Nibley: Volume 12 — Ancient History, Temple and Cosmos, redigerad av Don E Norton, (1992), s 61, 64.

  15. Boyd K Packer, ”Det heliga templet”, Nordstjärnan, juni 1992, s 17.