Strålar och pelare av ljus
Vi kan också få vår egen ljuspelare – en stråle i taget.
Mitt budskap är till för dem som oroar sig för sitt vittnesbörd eftersom de inte har haft överväldigande andliga upplevelser. Jag ber att jag kan ge lite frid och försäkran.
Återställelsen av Jesu Kristi evangelium började med en explosion av ljus och sanning! En tonårig pojke i norra New York med det väldigt vanliga namnet Joseph Smith går in i en skogsdunge för att be. Han oroar sig för sin själ och sin ställning inför Gud. Han söker förlåtelse för sina synder. Och han är förvirrad över vilken kyrka han ska gå med i. Han behöver klarhet och frid – han behöver ljus och kunskap.1
När Joseph knäfaller för att be och ”uppsända [sitt] hjärtas önskningar till Gud” omges han av ett tätt mörker. Något ondskefullt, förtryckande och mycket verkligt försöker hindra honom – binda hans tunga så att han inte kan tala. Mörkrets krafter blir så intensiva att Joseph tror att han kommer att dö. Men han anstränger sig ”av alla krafter att ropa till Gud om befrielse ur denna fiendes makt som gripit [honom]”. Och sedan, ”i samma ögonblick som [han håller] på att sjunka i förtvivlan och överlämna [sig] åt undergång”, när han inte vet om han kommer att kunna hålla fast längre, fyller ett härligt ljus lunden och skingrar mörkret och hans själs fiende.2
En ”ljuspelare” klarare än solen sänks gradvis över honom. En person uppenbarar sig och sedan en till.3 Deras ”glans och härlighet trotsar all beskrivning”. Den förste, vår himmelske Fader, säger hans namn ”[pekande] på den andre – [’Joseph!] Denne är min älskade Son. Hör honom!’”4
Och med denna överväldigande störtflod av ljus och sanning har återställelsen påbörjats. En veritabel översvämning av himmelska uppenbarelser och välsignelser följer: nya skrifter, återställda prästadömsnycklar, apostlar och profeter, förrättningar och förbund och återupprättandet av Herrens sanna och levande kyrka som en dag kommer att uppfylla jorden med Jesu Kristi och hans återställda evangeliums ljus och vittnesbörd.
Allt det och mycket mer började med en pojkes desperata bön och en ljuspelare.
Vi har också egna desperata behov. Vi behöver också frihet från andlig förvirring och världsligt mörker. Vi behöver också veta för egen del.5 Det är en av orsakerna till att president Russell M. Nelson har uppmanat oss: ”Låt [er] omslutas av återställelsens härliga ljus.”6
En av återställelsens storslagna sanningar är att himlarna är öppna – att även vi kan ta emot ljus och kunskap från höjden. Jag vittnar om att det är sant.
Men vi måste vara på vår vakt mot en andlig fälla. Ibland blir trofasta medlemmar i kyrkan missmodiga och glider till och med bort eftersom de inte haft överväldigande andliga upplevelser –eftersom de inte har sett en egen ljuspelare. President Spencer W. Kimball varnade oss: ”Genom att alltid förvänta sig det sensationella går många helt miste om den ständiga strömmen av uppenbarad kommunikation.”7
President Joseph F. Smith mindes också att ”Herren undanhöll mig dessa underverk [när jag var ung] … [och] visade mig sanningen rad på rad, bud på bud, litet här och litet där.”8
Det är Herrens typiska mönster, bröder och systrar. Hellre än att sända en ljuspelare sänder Herren oss en ljusstråle och sedan en till och en till.
Dessa strålar av ljus utgjuts ständigt över oss. Skrifterna lär att Jesus Kristus är ”världens ljus och liv”,9 att hans ”Ande ger ljus åt varje människa som kommer till världen”,10 och att hans ljus ”uppfyller den oändliga rymden” och ”ger liv åt allting”.11 Kristi ljus är bokstavligen överallt omkring oss.
Om vi har tagit emot den Helige Andens gåva och strävar efter att utöva tro, omvända oss och hedra våra förbund, då är vi värdiga att ständigt ta emot dessa gudomliga strålar. Med äldste David A. Bednars minnesvärda ord: ”Vi ’lever i uppenbarelse.’”12
Och ändå är vi alla olika. Ingen upplever Guds ljus och sanning på exakt samma sätt som någon annan. Ta dig tid att tänka på hur du upplever Herrens ljus och Ande.
Du kan ha upplevt dessa plötsliga ljusstrålar och vittnesbörd när ”frid [talades] till ditt sinne” om något som har oroat dig.13
Eller som ett intryck – en stillsam, lågmäld röst – som bosatte sig i ”ditt förstånd och [i] ditt hjärta”14 och manade dig att göra något gott, som att hjälpa någon.
Kanske har du varit i en klass i kyrkan – eller på ett ungdomsläger – och känt en stark önskan att följa Jesus Kristus och förbli trofast.15 Du kanske till och med stod upp och bar ett vittnesbörd som du hoppades var sant och sedan kände att det var det.
Eller du kanske har bett och känt en glädjefull försäkran om att Gud älskar dig.16
Du kanske har hört någon bära vittnesbörd om Jesus Kristus och det berörde ditt hjärta och fyllde dig med hopp.17
Du kanske läste i Mormons bok och en vers talade till din själ, som om Gud hade satt den där bara för dig – och sedan insåg du att han gjorde det.18
Du kanske har känt Guds kärlek till andra medan du tjänade dem.19
Eller du kanske kämpar för att känna Anden i stunden, på grund av en depression eller ångest, men har gåvan att se tillbaka och känna igen den ”Herrens ömma barmhärtighet”20 som du har upplevt tidigare.
Min poäng är att det finns många sätt att ta emot himmelska strålar av vittnesbörd. Det här är förstås bara några. De kanske inte är dramatiska, men alla utgör en del av våra vittnesbörd.
Bröder och systrar, jag har inte sett en ljuspelare, men liksom ni har jag upplevt många gudomliga strålar. Genom åren har jag försökt att uppskatta sådana upplevelser. När jag gör det upptäcker jag att jag ser och minns ännu fler av dem. Här kommer några exempel från mitt eget liv. De kanske inte verkar så imponerande för vissa, men de är dyrbara för mig.
Jag minns att jag var mitt stökiga tonårsjag under ett dop. När mötet var på väg att börja kände jag Anden mana mig att sätta mig ner och vara vördnadsfull. Jag satte mig ner och förblev tyst under resten av mötet.
Innan min mission var jag rädd att mitt vittnesbörd inte var tillräckligt starkt. Ingen i min familj hade varit på mission, och jag visste inte om jag kunde göra det. Jag minns att jag studerade och bad desperat om att få ett säkrare vittnesbörd om Jesus Kristus. Sedan en dag, när jag vädjade till min himmelske Fader, kände jag en mäktig känsla av ljus och värme. Och jag visste. Jag bara visste.
Jag minns att jag väcktes en natt många år senare av en känsla av ”ren intelligens” som sa till mig att jag skulle kallas att verka i äldstekvorumet.21 Två veckor senare kallades jag.
Jag minns en generalkonferens där en älskad medlem i de tolv apostlarnas kvorum sa exakt de ord i sitt vittnesbörd som jag hade nämnt för en vän att jag hoppades få höra.
Jag minns hur jag knäböjde med hundratals bröder och bad för en kär vän som låg medvetslös i respirator på ett litet, avlägset sjukhus efter att hans hjärta hade stannat. När vi förenade våra hjärtan för att vädja om hans liv vaknade han och drog ut respiratorslangen ur halsen. I dag verkar han som stavspresident.
Och jag minns att jag vaknade med kraftfulla, andliga känslor efter en intensiv dröm om en kär vän och mentor som dog alldeles för tidigt och lämnade ett enormt tomrum i mitt liv. Han log och var glad. Jag visste att han var okej.
Det här är några av mina strålar. Ni har haft era egna upplevelser – era egna plötsliga ljusfyllda strålar av vittnesbörd. När vi uppmärksammar, minns och samlar dessa strålar och ”sammanfattar” dem,22 börjar något underbart hända. ”Ljus håller sig till ljus” – ”sanning omfattar sanning.”23 Verkligheten och kraften i en enda stråle av vittnesbörd förstärks och kombineras med en annan, sedan en till, och en till. Rad på rad, bud på bud, en stråle här, en stråle där – en liten, värdefull andlig stund i taget – och där inom oss växer en kärna fram av ljusfyllda, andliga upplevelser. Kanske är en enskild stråle inte stark nog eller ljus nog att utgöra ett fullständigt vittnesbörd, men tillsammans kan de bli ett ljus som tvivlets mörker inte kan övervinna.
”O, är då detta inte verkligt?” frågar Alma. ”Jag säger till er: Jo, eftersom det är ljus.”24
”Det som är av Gud är ljus”, lär Herren oss, ”och den som tar emot ljus och förblir i Gud får mer ljus, och detta ljus växer sig klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen.”25
Det betyder, bröder och systrar, att med tiden och genom ”stor flit”26 kan också vi få vår egen ljuspelare – en stråle i taget. Och i den pelaren kommer vi också att finna en kärleksfull himmelsk Fader, som nämnande oss vid namn pekar mot vår Frälsare Jesus Kristus och uppmanar oss att ”höra honom”!
Jag bär vittne om Jesus Kristus, att han är hela världens – inklusive er och min världs – ljus och liv.
Jag vittnar om att han är den sanne och levande Sonen till den sanne och levande Guden och att han leder denna sanna och levande kyrka, vägledd och styrd av hans sanna och levande profeter och apostlar.
Må vi se och ta emot hans underbara ljus och därefter välja honom över världens mörker – alltid och för evigt. I Jesu Kristi namn, amen.