Boken
Äldste Allan F. Packer
i de sjuttios kvorum
Släktforskning och tempeltjänst bör vara en regelbundet återkommande del av vår personliga gudsdyrkan.
Som tolvårig scout fick jag ett mycket välkommet tillskott till min scoututrustning. Det var en yxa med kraftigt läderfodral! Vid nästa övernattningshajk kom vi fram till lägret efter mörkrets inbrott, våta och kalla på grund av den djupa snön på leden. Allt jag kunde tänka på var att göra upp en stor, sprakande brasa. Jag började genast hugga upp ett nedfallet träd med min nya yxa. När jag högg blev jag frustrerad eftersom den inte verkade klyva trädet särskilt bra. I min frustration tog jag i hårdare. Jag återvände besviken till lägret med bara några få vedträn. I skenet från någon annans eld upptäckte jag vad problemet var. Jag hade inte tagit av yxans fodral. Jag kan däremot berätta att fodralet var i småbitar. Lärdomen: Jag distraherades av annat.
När vi strävar efter upphöjelse måste vi arbeta på alla krav och inte låta oss distraheras genom att fokusera på ett eller två krav eller på andra ovidkommande saker. När vi söker Guds rike så leder det till lycka och glädje.1 Om det behövs måste vi vara villiga att ändra oss. Små och ofta förekommande förändringar är mindre smärtsamma och omvälvande än stora kursändringar.
För inte så länge sedan reste syster Packer och jag till flera främmande länder. Vi gjorde i ordning pass och andra dokument. Vi fick alla sprutor, hälsoundersökningar, visum och stämplar. När vi kom fram inspekterades våra dokument och när vi uppfyllt alla krav fick vi komma in.
Att kvalificera sig för upphöjelse är som att besöka ett främmande land. Vi måste först skaffa ett andligt pass. Vi bestämmer inte kraven, men var och en av oss måste uppfylla dem alla. Frälsningsplanen innehåller alla läror, lagar, bud och förrättningar som behövs för att vi alla ska kunna kvalificera oss för upphöjelse.2 Sedan kan ”hela människosläktet … frälsas genom [Jesu] Kristi försoning”.3 Kyrkan hjälper oss, men kan inte göra det åt oss. Att kvalificera oss för upphöjelse är något vi måste arbeta på hela livet.
Kristus grundade sin kyrka för att hjälpa oss. Han har kallat 15 män – som vi stödjer som profeter, siare och uppenbarare – för att leda kyrkan och undervisa folket. Första presidentskapet4 och de tolv apostlarnas kvorum5 har samma makt och myndighet6 som senioraposteln som utsetts som kyrkans president. De sjuttios kvorum är kallade att bistå.7 Det var inte ledarna som ställde kraven för vår upphöjelse. Det var Gud! Ledarna har kallats att undervisa, förklara, uppmana och till och med varna så att vi håller oss på rätt kurs.8
Som det förklaras i kyrkans handbok: ”Kyrkan koncentrerar sig på gudagivna ansvar när det gäller att fullgöra sitt syfte att hjälpa den enskilde och familjen att nå upphöjelse. Till dessa ansvar hör: hjälpa medlemmar att leva efter Jesu Kristi evangelium, samla Israel genom missionsarbete, ta hand om fattiga och behövande och möjliggöra de dödas frälsning genom att bygga tempel och utföra ställföreträdande förrättningar.”9 Dessa fyra fokusområden och alla andra lagar, bud och förordningar är krav och inte frivilliga. Genom Jesu Kristi försoning och genom att göra allt det här, får vi de stämplar som krävs i våra andliga pass.
Under den här konferensen blir vi undervisade om förändringar som hjälper oss alla att bli bättre förberedda.
Familjen står i centrum av frälsningsplanen och det är kanske därför den också kallas ”lycksalighetsplanen”.10 President Boyd K. Packer har sagt: ”Det främsta syftet med all verksamhet i kyrkan är att en man och hans hustru och deras barn kan vara lyckliga i sitt hem.”11
President Spencer W. Kimball sa: ”Vår framgång, enskilt och som kyrka, [beror] till stor del … på hur trofast vi anstränger oss att efterleva evangeliet i hemmet.”12 Tempeltjänst och släktforskning är ett sätt att leva efter evangeliet i hemmet. Det bör vara en familjeaktivitet snarare än en kyrkoaktivitet.
Det har lagts förnyad betoning på tempeltjänst och släktforskning från första presidentskapet och de tolvs kvorum.13 Om du följer den uppmaningen ökar din och din familjs glädje och lycka.
I Läran och förbunden läser vi: ”Herrens stora dag är nära … Låt oss därför som kyrka och som folk och som sista dagars heliga offra ett offer åt Herren i rättfärdighet, och låt oss i hans heliga tempel … lägga fram en bok som innehåller uppteckningarna om våra döda, som på alla sätt skall vara värdiga att tas emot.”14
Den här ”boken” förbereds med hjälp av uppgifter på namn och förrättningar i kyrkans databas Släktträdet.
Jag kontrollerar och lägger till uppgifter i den här databasen eftersom jag vill att namnen på alla dem jag älskar ska vara med i boken. Vill inte du det?
I Läran och förbunden kapitel 128 står det: ”Ty vi kan inte fullkomliggöras utan [våra förfäder], inte heller kan de fullkomliggöras utan oss.”15
Släkthistoria är mer än släktlinjer, regler, namn, datum och platser. Det handlar inte bara om att fokusera på det förflutna. Släkthistoria handlar också om nuet, när vi skapar vår egen historia. Det handlar om framtiden när vi formar framtidens historia genom våra efterkommande. När till exempel en ung mor berättar om sin släkt och visar bilder för sina barn, så ägnar hon sig åt släkthistoria.
Liksom vi tar del av sakramentet, går på möten, läser skrifterna och ber personliga böner, bör släktforskning och tempeltjänst vara en regelbunden del av vår personliga gudsdyrkan. Gensvaret från våra ungdomar och andra att följa profetiska uppmaningar har varit inspirerande och visar att det här arbetet kan och bör utföras av alla medlemmar oavsett ålder.
Som äldste Quentin L. Cook förklarade: ”Äntligen har vi läran, templen och tekniken.”16 Arbetet är numera mycket enklare och begränsas bara av antalet medlemmar som prioriterar det. Arbetet kräver fortfarande tid och uppoffringar, men alla kan göra det och med relativ lätthet jämfört med för bara några år sedan.
För att hjälpa medlemmarna har kyrkan samlat uppteckningar och tagit fram verktyg så att mycket av arbetet kan utföras i våra egna hem eller församlingsbyggnader och i templet. De flesta hindren har tagits bort. Vilken uppfattning vi än har haft tidigare så är det annorlunda nu!
Men det finns ett hinder som kyrkan inte kan ta bort. Det är en persons motvilja mot att utföra det här arbetet. Allt som krävs är ett beslut och en liten ansträngning. Det tar inte mycket tid. Om vi bara konsekvent lägger ner en liten stund på arbetet så upplever vi glädjen i det. Fatta beslutet att ta ett steg, lära och be andra att hjälpa dig. Det vill de! De namn du finner och tar med dig till templet upptecknas i ”boken”.17
Trots den dramatiska ökningen av antalet medlemmar som deltar finner vi att relativt få medlemmar regelbundet släktforskar och utför tempelförrättningar för sin släkt.18Det innebär att vi behöver prioritera om. Kämpa inte emot förändringen utan omfamna den! Förändring är en del av lycksalighetsplanen.
Det här arbetet behöver göras, inte för kyrkans skull utan för våra dödas och vår egen skull. Vi och våra avlidna förfäder behöver stämplarna i våra andliga pass.
Våra familjer kan bara bli ”sammansvetsade”19 över generationsgränserna genom beseglande förrättningar i templen. Stegen är enkla: Hitta bara ett namn och ta med det till templet. Så småningom kan du också hjälpa andra att göra det.
Med några få undantag kan alla, alla, göra det här!
Påtagliga välsignelser åtföljer det här arbetet. Många föräldrar och ledare bekymras över världens nuvarande tillstånd och hur det påverkar familjer och unga.
Äldste David A. Bednar har lovat: ”Jag inbjuder kyrkans unga att lära sig om och uppleva Elias ande … Jag lovar er att ni då skyddas mot den ondes tilltagande inflytande. När ni deltar i och älskar det här heliga verket så skyddas ni i er ungdom och i hela ert liv.”20
Bröder och systrar, det är dags att ta av fodralet från våra yxor och skrida till verket. Vi får inte offra vår eller våra familjers upphöjelse på grund av minde viktiga intressen.
Det här är Guds verk som ska utföras av både medlemmar och icke medlemmar, unga och gamla, män och kvinnor.
Jag slutar med att citera första versen i psalm 324 i den engelska psalmboken, med ett ord ändrat:
Stå upp, o ni Guds [folk]!
Glöm det som ringa är.
Hjärta och själ och styrka ge
att tjäna kungarnas Konung.21
Jesus Kristus är Konungen! Jag vittnar om honom i Jesu Kristi namn, amen.