Betlehems drömmar
Inramningen var så fridfull som bara naturen kunde åstadkomma, när kvällen nalkades tidigt på våren. Himlen var kristallklar och stjärnorna syntes först i tiotal, därefter i hundratal och slutligen i tusental. Herdar ute i markerna fann ro efter dagens hetta och ett hederligt dagsverke. Det enda ovanliga, men ändå märkvärdigt vackra, inslaget på denna pastorala skådeplats fanns i ett stall på kullen i närheten av byn: där två personer kurade ihop sig tätt intill ett barn som låg i en krubba, med endast lite tamboskap som kunde vittna om undren de sett.
Dessa tre, som inte hade funnit någon vän eller villig värd i den myllrande staden Betlehem, var för det första en vacker jungfrumoder vid namn Maria (om dåtidens traditioner var gällande var hon förmodligen i början eller mitten av tonåren), vars mod och slående tro inte överträffas av något annat som upptecknats i skrifterna. Den andre var hennes man Josef, äldre än sin unga hustru, men som per definition måste ha varit den värdigaste mannen på jorden då han tog hand om ett spädbarn som inte var hans fysiska son men som, med tiden, skulle bli hans andlige fader. Den tredje och siste och vackraste av dem alla var barnet som skulle heta Jesus, som låg lindad på den renaste halmen en orolig far kunde hitta.
Något som denna stilla obemärkta scen inte avslöjade var att inget barn någonsin hade fötts som man redan visste så mycket om, som det redan skrivits så mycket om och som det redan förväntades så mycket av. Ja, kunskapen om vem och vad han var uppkom i himmelriket innan någon hade fötts! Som Faderns förstfödde1 i andarnas värld utsågs han där till att bli världens Frälsare2, förutordinerad att vara ”Lammet som är slaktat” ”från världens skapelse”3. Senare, men fortfarande innan sin födelse, skulle han bli Gamla testamentets store Jehova som hjälpte Noa rädda sin familj vid tiden för syndafloden4 och hjälpte Josef rädda sin familj i svältens tid5. Han var den auktoritative Jehova, vars namn skulle innefatta ”Underbar, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste”6. Han var A och O7 i barmhärtighetens stora plan som så småningom skulle ”förkunna glädjens budskap för de ödmjuka … förbinda dem som har förkrossade hjärtan … utropa frihet för de fångna och befrielse för de bundna”8.
För att göra detta behövde han trampa återlösningens vinpress fullständigt ensam, utan någon jordisk kamrat som ville hjälpa honom och utan någon himmelsk kamrat som kunde det. Genom att bära jordelivets alla synder och sorger skulle han frambringa den ofattbara gåvan av frälsning för hela mänskligheten, från Adam till världens slut. Under hela sin färd skulle han vara våra ”själars herde och vårdare”9, den store ”överstepräst som vi bekänner oss till”10, den fritt flödande källan till all rättfärdighet11. Alla dessa jordiska plikter och krav behövde fortfarande uppfyllas. Men inte i natt. Inte den här natten. Här var han bara ett spädbarn i sin älskande mors armar, vakad över av en mild och stark far.
Snart kom dessa herdar som symboliserade de enklaste av timliga göromål och de fattigaste av människor och deras verk. Senare kom kungar, de visa männen från Östern, symboler för de högsta av jordiska prestationer och de rikaste av människor och deras verk. Och allra högst – bokstavligen över allting – kom änglar och sjöng ”ära åt Gud i höjden”12, i sanning en stor himmelsk härskara som prisade det här lilla barnet som äntligen hade kommit till jorden. Faktum är att änglar hade visat vägen till den här krubban i århundraden. Den sista i raden änglar hade kommit till Maria med en storslagen bebådelse om det hon hade blivit utvald att göra och vem hon hade blivit utvald att vara.13 En ängel hade kommit till Josef och gett honom modet att gifta sig med denna unga kvinna som underligt nog redan var havande, en befallning som han genast och trofast åtlydde.14 Efter födelsen sa en ängel till det unga paret att fly – fly från det som skulle bli Herodes massaker av de oskyldiga (de små barnen som blev de första av Nya testamentets kristna martyrer). Och samma ängel sa till paret när de kunde återvända från Egypten och bosätta sig i det avlägsna Nasaret i stället för i Betlehem eller ens Jerusalem.15 Uppenbarligen visste änglarna i himlen mycket mer än människorna på jorden om vad den här födelsen innebar och vilken detta barns mission var, nämligen att bära våra sjukdomar och ta på sig våra smärtor, genomborras för våra brott och bli slagen för våra synder, att straffet skulle läggas på honom för att vi skulle få frid och att vi genom hans sår skulle helas.16
För mig är det talande att allt detta hände på natten – den tid i våra liv då musklerna vilar och tröttheten får ro, när böner uppsänds, när uppenbarelser förnimmas och det är mest troligt att gudomliga varelser är nära. Och en gång om året är det natten då barnen knappt kan blunda på grund av glädjen som bubblar inom dem, i vetskapen om att i morgon är det julafton. Ja, hur svår dagen än har varit kan ljuva drömmar om natten ställa allt till rätta. Som äldste Parley P. Pratt en gång skrev:
”Gud har uppenbarat många viktiga ting … i drömmen. … Då har nerverna lugnat sig och hela den jordiska mänskligheten ligger stilla i tyst slummer och … de andliga organen … samtalar med gudomen, … med änglar och med andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen.”17
Och så hände det sig den här förunderliga natten att ”hopp och strid från evig tid”18 möttes i Betlehems drömmar.
Den natten då i Judeens sky
en mystisk stjärna spred sitt sken,
en blind man vred sig i sin sömn
och drömde att han såg.
Den natt då herdar hörde sång
från änglaskarors körer när,
en döv man vred sig i sin sömn
och drömde att han hört.
Den natten när i djurens stall
ett barn med moder sov så tyst,
en lam man vred sig i sin sömn
och drömde att han gick.
Den natten när mot nyfött barn
Maria mjukt höll ut sin hand,
en spetälsk man log i sin sömn
och drömde han var frisk.
Den natten vid sin moders bröst
hölls barnakungen trygg och varm,
en sköka sov en fridfull sömn
och drömde hon var ren.
Den natten när i krubban låg
den helige, vår Frälsare,
en man i dödens sömn försjönk,
och drömde grav ej fanns.19
Som julgåva ger jag er Betlehems drömmar. Och jag gör det i barnet i Betlehems namn, han som får alla dessa drömmar att gå i uppfyllelse, ja, Jesus Kristus, amen.