12CRAVEN-1
Första presidentskapets julandakt
6 december 2020
Inlindad och himmelskt kramad
Syster Becky Craven
andra rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap
Ett av mina bästa julminnen är något som hände när jag var sex år gammal. Det var julafton och jag låg och sov på överslafen i våningssängen som jag delade med min lillasyster i vårt hem i Berlin i Tyskland. Jag var full av förväntan inför juldagsmorgonen, så förväntansfull att jag nog inte sov särskilt djupt, för någon gång under natten väcktes jag av klingande klockor. Sedan hörde jag dörren till vårt rum öppnas med ett långsamt knarrande. När ljuset från rummet intill nådde mitt ansikte satte jag mig snabbt upp och tittade mot dörren. Det jag såg var helt otroligt! Jultomten stod där i dörröppningen. Jag skämtar inte – det var han! ”Ho, ho, ho”, sa han med sin dundrande röst och frågade sedan om jag ville följa med honom in i vardagsrummet och titta på den tända julgranen. Jag var helt förbluffad och mållös, men klättrade nedför sängens stege och följde honom in i vardagsrummet där mamma och storebror stod vid granen. Men när jag såg mig om i rummet var inte pappa någonstans – hur kunde han missa det här? Mamma sa att han var ute med soporna – men oj, vilken tid det tog! Än i dag känns det hemskt att han inte fick chansen att träffa jultomten. Jultomten frågade om jag hade varit snäll och jag kunde glatt säga att det hade jag. När vi hade sett till att han åt av kakorna och mjölken som vi hade ställt fram åt honom gick jag och lade mig igen, och några timmar senare vaknade jag till en härlig juldagsmorgon.
Min mans morfar Heaton Lunt upplevde en mycket annorlunda juldagsmorgon när han som ung pojke bodde i kolonierna i Mexiko i slutet av 1800-talet. Han berättar i sin självbiografi: ”Julen kom och vi hade fåren i en fålla under ladan där det var varmt, för det låg redan snö på marken då. Jag steg upp riktigt tidigt på juldagsmorgonen för att se om fåren hade det bra. Jag hörde små bräkanden från stallet. Jag gick in och såg att Nelly hade fått två små lamm – tvillingar. Jag sprang tillbaka till huset så fort jag kunde [och] klappade händerna och sa till min mamma: ’Jag får den bästa julen av oss alla! Gamla Nelly har fått två små lamm!’ Alla barnen lämnade sina apelsiner och andra saker på bordet och sprang sedan upp till ladan för att titta på Nellys små lamm. Det var det största julmirakel vi någonsin fått.”1 Otroligt nog fick Heatons får nya lamm på juldagsmorgonen året därpå och under flera år därefter.
När jag först hörde den här berättelsen gick mina tankar genast till ett annat lamm som föddes den där allra första juldagen: Jesus Kristus, Guds lamm. Precis som Heaton sprang ut för att titta på sina nya lamm föreställer jag mig att herdarna skyndade sig för att se den nyfödde Guds Son. Kan ni föreställa er vad de måste ha sett på den där enkla och heliga platsen? Jag föreställer mig en kärleksfull Josef som tar hand om sin hustru Maria medan de begrundar den utlovade Messias födelse. Berättelsen om hur Maria lindade sitt lilla barn betyder särskilt mycket för mig.
Nyligen välkomnade vi en ny sondotter till vår familj. En dag betraktade jag hur hennes mamma lindade in henne i en mjuk, varm filt och höll henne nära intill sig. Att linda in innebär att tätt svepa in någon i något. Lindor och filtar har använts i alla tider för att trösta och till och med lugna en kinkig bebis. När jag såg hur min svärdotter lindade in sitt nya barn tänkte jag på andra som kan behöva bli inlindade, även om det bara sker virtuellt. Ett vänligt ord, ett lyssnande öra eller ett förstående hjärta kan trösta och lugna en orolig själ.
För nästan tre år sedan gick vår svärson igenom en allvarlig medicinsk kris. I jakten på svar genomgick han många provtagningar och behandlingar, vilka slutligen visade att han behövde en hjärtoperation. När vår svärson rullades in i operationssalen skickade vår dotter ett meddelande till sina svärföräldrar för att uppdatera dem om deras son. Från ett land långt därifrån där de verkade som missionärer svarade hennes svärmor med dessa trösterika ord: ”Skickar himmelska kramar.”
En kort stund därefter gick en sköterska förbi, men stannade sedan upp. Hon såg in i vår dotters tårfyllda ögon och frågade om hon ville ha en filt, men hon tackade nej och sa att det inte behövdes. Sköterskan gick därifrån men kom genast tillbaka med en varm filt. Hon lindade den tätt runt vår dotter och sa till henne: ”Det känns som att du behöver en himmelsk kram.”
Guds lamm, som vi också känner som den gode herden, känner var och en i sin hjord. I våra svåra stunder sänder han ofta jordiska änglar, som den godhjärtade sköterskan till vår dotter, för att linda in oss och omsluta oss i sin kärleks armar.2 Han kom till jorden för att skapa frid.3 Han tröstar dem som står i behov av tröst och sörjer med dem som sörjer.4
När jag tänker på Herrens många sätt att älska och visa omsorg om var och en av oss känner jag en önskan att göra mer för att dela den kärleken med andra. Jag vill också bli bättre på att känna igen de himmelska kramar som jag har fått men kanske varit sen att uppmärksamma.
I en värld som är i så stort behov av frid kan våra vänliga ord, våra handlingar av medkänsla och godhet, vara ett sätt att linda in en annan människa i en varm filt. Jag har börjat förstå att ju mer vi följer maningar att tjäna andra, desto fler himmelska filtar ger Herren oss att ge till andra. Vilka maningar har du fått? Vem känner du som behöver en himmelsk kram? Genom att sträcka oss ut personligen eller virtuellt kan vi göra en enorm skillnad för någon vi älskar eller för en främling.
Under firandet av vår Frälsares födelse är det min bön att vi inte bara känner hans kärlek, medkänsla och frid, utan att vi också delar med oss av dessa välsignelser till andra. När jag begrundar den gåva som är Guds Lamm, det lindade barnet som låg i en krubba, upprepar jag den unge Heatons ord. Han är ”det största julmirakel vi någonsin fått”5 eller kommer att få.
I Jesu Kristi namn, amen.