Gåvor från himlen
Ung pojke
Ingen liten pojke såg fram emot julen mer än jag. Jag älskade den! Och mina föräldrar var mästare på att förvandla vårt hem till ett mysigt litet vinterparadis. Där fanns julpynt, musik, julljus, godsaker och, så klart, julklappar. Åh vad jag såg fram emot julklapparna. Varje år gjorde jag troget en lista över mitt hjärtas högsta önskningar.
Eftersom vi bodde på en bondgård klädde vi oss varmt varje juldagsmorgon för att trotsa det iskalla vintervädret och ta hand om gårdens djur innan vi öppnade våra julklappar. Det fanns ingenting bättre än att bli färdig med våra sysslor och skynda oss tillbaka in för att kasta oss in i morgonens magi.
Jag hade just börjat lära mig om den där mannen, Jesus Kristus, vars födelsedag vi firade. Men jag var ganska nöjd med arrangemanget. Det var hans födelsedag, men vi fick alla presenterna. Vilket barn skulle inte älska det! Julen stod för allt som var bra.
Som tur är kom jag med tiden att lära mig mer om Frälsaren – hans födelse och födelsedag, hans liv och underverk, hans makt och offer, hans försoning och uppståndelse, men framför allt hans majestät och hans ofattbara kärlek. Ja, julen stod för allt som var bra, men det var bara för att Jesus Kristus var allt som är bra. Eller bättre uttryckt, Jesus Kristus var allt som är underbart!
Missionärstjänst
Precis som många ungdomar såg jag med stor förväntan fram emot att gå ut som missionär, men min första jul hemifrån var lite av en chock. Under månaderna innan jag fyllde nitton kunde jag knappt tänka på annat än att få åka på mission. Jag var yngre än de flesta av mina klasskamrater och vänner och många av dem hade redan åkt ut som missionärer, medan jag fick stanna kvar. Jag kände mig redo att också bli missionär. Det enda som stod i vägen var min födelsedag.
Det kändes som en evighet, men till slut var det min tur och jag anlände till MTC. I början av december satt jag på ett flygplan på väg till min mission i Santiago i Chile. Jag var äntligen på väg, och vad som var ännu bättre var att julen stod för dörren. Jag kände mig säker på att jag var redo för mitt livs härligaste upplevelse.
Men när jag klev av planet upptäckte jag snart att saker och ting var väldigt annorlunda där än hemma i Utah. Ja, julen stod för dörren, men det kändes som om det var mitt i sommaren. Var fanns snön? Var fanns vinterjackorna och kängorna?
Jag sveptes snabbt upp av arbetets utmaningar. Jag led fortfarande av jetlag och fann ibland att jag råkade somna mitt under våra undervisningar. Kulturen var annorlunda, språket var ett mysterium – det lät verkligen inte som det jag hade lärt mig på MTC – och maten var speciell. Och på tal om maten så måste jag och min kamrat ha ätit någonting dåligt för vi blev båda väldigt sjuka. Och under en av mina första nätter i Chile drabbades vi dessutom av en jordbävning.
Det var min första jul hemifrån och jag var mycket sjuk. Jag låg på en säng i ett främmande land, försökte förstå ett språk jag knappt kunde tyda och bodde med någon som jag fortfarande knappt kände. Var det här allt missionsarbetet handlade om, och varför hade jag haft så bråttom?
Men trots alla de här svårigheterna, hade jag börjat älska Chiles folk av hela mitt hjärta. De var så underbara och så lätta att älska – och många av dem var väldigt mottagliga för budskapet om Frälsaren. I den råa, verkliga världen – där människor var i desperat behov av budskapet om en Frälsare – kändes julgranar och fyllda julstrumpor på något sätt inte alls lika viktiga som de tidigare hade varit. Om Kristus hade lämnat sitt himmelska hem och kommit till jorden för att lida och dö för oss alla så kunde jag definitivt lämna mitt hem och stå ut med ett visst obehag för att dela med mig av hans underbara budskap.
Den julen lärde mig om den stora glädjen i att hjälpa människor få den största av alla vår himmelske Faders gåvor: hans stora lycksalighetsplan – och jag upptäckte att lycka är det som alla mest av allt vill ha, inte bara under julen utan alltid.
Ung änkling och äktenskap
Några år efter min mission stod jag inför en ny utmaning. Jag var deprimerad, trött, och mycket ensam. Flera månader tidigare hade min fru som jag varit gift med i mindre än två år oväntat dött i en bilolycka, vilket lämnade mig ensam med vår sju månader gamla dotter.
Jag låg på universitetet, studerade, arbetade och kämpade med att lära mig att vara en ensamstående förälder. Julen närmade sig och medan andra reste för att återvända hem och umgås med sina nära och kära under julhelgen var jag tvungen att stanna på skolan på grund av mitt arbete. Jag kände mig ensam och mycket ledsen. Julen kom och gick och tiden fortsatte att gå.
Nästan ett år senare när julen återigen närmade sig var jag fortfarande ensamstående. Det står i skrifterna att det inte är bra för en man att vara ensam (se 1 Mos. 2:18) och jag höll helt och hållet med. Jag behövde en livskamrat och min lilla dotter behövde en mamma.
Jag tänkte: ”Jag är kanske inte direkt något kap, men vilken kvinna skulle inte vilja ha en livs levande liten bebis i julklapp? Inte bara en docka – utan en riktig flicka?” Och om någon ville ha barnet, ja då skulle de ju tack och lov få mig på köpet.
Jag hade spanat in Nancy, en ung dam i min biologiklass, men terminen närmade sig sitt slut och jag hade ännu inte tagit mod till mig och pratat med henne. Jag måste ha haft himlen på min sida, för en dag råkade vi av en händelse gå ut samtidigt från provlokalen. Här var min chans. Jag började prata med henne och senare samma kväll ringde jag upp Nancy och bjöd ut henne. Vi gick ut på date, och sedan ännu en gång, och en gång till. Men jag visste att julen närmade sig och att Nancy skulle åka hem. Vad kunde jag göra för att hålla liv i den lilla gnista som fanns mellan oss och få den att växa?
Jag gjorde upp en plan. Med hjälp av Nancys syster och systerns pojkvän tänkte jag i hemlighet överraska Nancy med en liten present varje dag, de sista tolv dagarna före jul.
Min plan fungerade. Nancy fick sina presenter men hade ingen aning om varifrån de kom. Det blev ett mysterium som hela hennes familj försökte lösa. Nancys syster och systerns pojkvän lovade att inte avslöja sin inblandning. Det var verkligen en hemlig sammansvärjning, fast med rent mjöl i påsen.
Men en kväll fick familjen en ledtråd. Det ringde på dörrklockan, familjen rusade till dörren och de såg en glimt av en bil som körde bort i hög hastighet. De skrev ner numret på registreringsskylten och nästa dag ringde de transportstyrelsen för att ta reda på vem som ägde bilen. De upptäckte att den tillhörde systerns pojkväns familj. Hemligheten var avslöjad. Nancys syster och hennes pojkvän trädde fram och avslöjade sin inblandning i min plan. Jag berättade det inte, men jag var glad över att jag blivit avslöjad, för Nancy och jag fick fira julen tillsammans och därefter fortsatte vi vår uppvaktning.
Och precis som jag hade hoppats ville Nancy ha en livs levande liten flicka i julklapp. Hon älskade min dotter som om hon vore hennes egen. Och som tur var kom jag med på köpet. Sommaren efter gifte vi oss. Det var en av de största gåvor som jag någonsin fått.
Jag fick uppleva vår himmelske Faders stora lycksalighetsplan. Jag hade en evig familj, och vi var beseglade tillsammans för evigt. Ett evigt äktenskap och en evig familj är en gåva som alla trofasta medlemmar kan se fram emot antingen i det här livet eller i nästa. Skulle någon gåva kunna vara större?
När jag såg tillbaka på mina dagar av ensamhet och sorg, insåg jag att Jesus Kristus en gång också kände sig ensam och övergiven. Han förstod min smärta bättre än någon annan. Även då jag kände mig som mest ensam, kände jag aldrig att han övergett mig. Han var inte bara min Frälsare, utan min bror och min bäste vän.
Ung far
Vår lilla familj började växa och några år senare stod jag inför ännu ett stort orosmoment. När julen nalkades såg jag och Nancy på varandra och insåg att vi inte hade ett öre att undvara för att köpa julklappar till våra små barn det året.
Jag hade nyligen tagit universitetsexamen och vi hade inte kommit på fötterna ännu. Jag hade en fast anställning, men det blev snart tydligt att budgeten inte räckte till alla kostnader. Det enda som var till vår fördel var att vi betalade fullt tionde. Även om ingen annan kände till vår situation så gjorde vår himmelske Fader och Frälsare det och de började sända små julmirakel.
En dag ringde det på dörren. Det var en granne med en låda med leksaker. Hon sa: ”Vi har rensat bland våra saker och vi hittade de här leksakerna som barnen inte längre vill ha. Vi undrade om era barn skulle vilja ha dem.” Om de ville!
En annan dag ringde dörrklockan igen. Den här gången var det några medlemmar i vår församling. De stod där med en liten flickcykel. De sa: ”Vi behöver inte den här cykeln längre och vi tänkte på er familj. Tror ni att er dotter skulle ha användning av den?” Vi var överlyckliga!
Några veckor tidigare hade vår son deltagit i en färgläggningstävling i en lokal butik. En dag fick vi ett telefonsamtal med den glada nyheten att han hade vunnit tävlingen. Han hade vunnit en populär barnfilm. Vi var förbluffade.
Alla dessa små mirakel: Våra barn skulle få några julklappar trots allt. Vi hade betalt vårt tionde och vår himmelske Fader och Frälsaren hade öppnat himlens fönster och istället för en tomte som kom ned genom skorstenen var det deras välsignelser som strömmade ner.
Jag tänkte på att Jesusbarnet föddes under mycket enkla förhållanden, men ändå fann andra honom och gav också honom dyrbara gåvor. Som jordisk far ville jag så förtvivlat gärna ge mina barn allt jag kunde.
Vår himmelske Fader känner likadant. Men hans kärlek är så fullkomlig att han vill ge oss allt som han har. Det är en ofattbar gåva.
Avslutning
Bröder och systrar, vi har alla någon gång varit eller kommer att vara ensamma, sjuka, deprimerade, fattiga eller långt hemifrån. Som tur är har vi en evig Fader och en Frälsare som förstår oss. När vi vänder oss till dem tar de vår hand och hjälper oss igenom varje utmaning.
Och bröder och systrar, någon gång kommer vi alla att känna någon annan som är ensam, sjuk, deprimerad, fattig eller långt hemifrån. Vår Fader och Frälsaren kan leda oss till att hjälpa andra och det är en förmån för oss att få göra det.
Som barn trodde jag att julen bara kom en dag om året. Som vuxen inser jag att det är jul varje dag. Tack vare vår kärleksfulla himmelske Faders välvilja och vår älskade Frälsare Jesus Kristus får vi ta emot ett ständigt flöde av gåvor från himlen – varje dag. Fler himmelska gåvor än vi kan nämna.
Min tacksamhet för Fadern och Sonen är så ofantlig och så djup att jag likt Ammon i forna dagar ”inte kan uttrycka ens det minsta av det jag känner” (Alma 26:16).
Ja, det är Jesu Kristi födelsedag vi firar varje jul, men tack vare Faderns och Sonens godhet får vi ändå alla presenterna. Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.