Julen: en tid att älska, tjäna och förlåta varandra
Jag älskar att se barnens spänning och förväntan under jultiden! Jag minns min egen förväntan som primärbarn under min uppväxt i Argentina. Ett år bad våra primärlärare oss att rengöra våra gamla leksaker, tvätta våra dockors hår och laga deras klänningar så att vi kunde ge dem till små pojkar och flickor som behövde vara på sjukhus under julen.
När jag tvättade mina gamla dockor den veckan frågade mamma mig vad jag höll på med. Jag förklarade vad våra primärlärare hade bett oss att göra och hon svarade: ”Du borde också ge en av dina fina leksaker till barnen.”
På det svarade jag: ”Varför skulle jag göra det?”
Då sa hon någonting som jag har burit med mig i alla år. Hon sa: ”Cris, det är väldigt bra att ge bort någonting som vi verkligen tycker om, någonting som det är svårt att ge bort eftersom vi är fästa vid det, någonting som innebär en uppoffring. Det är vad vår himmelske Fader gjorde för oss. Han sände sin Son Jesus Kristus – inte vilken son som helst. Han sände sin älskade och fullkomlige Son så att vi kan komma tillbaka och bo hos honom igen.”
Det året när jag gav bort en av mina älsklingsleksaker förstod jag lite bättre vår himmelske Faders gåva till oss: hans älskade Son Jesus Kristus, som kärleksfullt och osjälviskt gav sitt liv för oss.
Varje jul brukade pappa läsa Lukas vackra berättelse i skrifterna:
”Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. …
Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem …
för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande.
När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda.
Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.
I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten.
Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.
Ängeln sade: ’Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.
Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.
Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.’
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
’Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.’”1
Bröder och systrar, hur kan vi i dag njuta av samma frid och välbehag?
När jag har begrundat den frågan de senaste veckorna med tanke på att julen är en tid för gåvor, kom jag att tänka på tre handlingar – eller snarare tre gåvor – som vi alla kan ge bort. Vi ger såklart bort de här gåvorna året om, men under den härliga jultiden minns vi hur Fadern gav oss sin Son och funderar över hur vi kan följa deras exempel medan vi utvecklar vår enskilda förmåga och önskan om att ge.
1. Julen är en tid för kärlekens gåva.
Vår Fader i himlen och vår Frälsare Jesus Kristus är de största exemplen på kärlek. I ett mycket omtyckt skriftställe läser vi: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”2
Frälsaren lärde oss genom sitt exempel att vi ska älska alla. Han lärde oss också att älska Gud och att älska vår nästa som oss själva.
Äldste John A. Widtsoe förklarade:
”Vi kanske inte förstår kärlekens fulla och innersta natur men det finns prov som hjälper oss känna igen den.
Kärlek är alltid grundad i sanning. … Lögner, bedrägeri eller andra överträdelser av den moraliska lagen är bevis på att det saknas kärlek. Kärleken förgås i osanning. … [Den] som ljuger för sin älskade eller erbjuder henne något som strider mot sanningen, älskar henne inte på riktigt.
Vidare kan kärlek varken förolämpa, såra eller skada den älskade. … Grymhet är lika fjärmad från kärleken … som sanning är från osanning. …
Kärleken är en positiv, verksam kraft. Den hjälper den älskade. Om det finns ett behov, försöker kärleken tillfredsställa det. Om det finns svaghet, ersätter kärleken den med styrka. … Kärlek som inte hjälper är en falsk eller tillfällig kärlek.
Dessa prov är bra, men det finns ett som är bättre. Sann kärlek gör uppoffringar för den man älskar. … Det är det slutgiltiga provet. Kristus gav av sig själv, gav sitt liv för oss, och visade därigenom att han verkligen älskar sina dödliga bröder och systrar.”3
Vår Fader i himlen ber oss, sina barn, att ge av och uppoffra oss för den kärleken. ”Ge”, sa Frälsaren, ”och ni skall få.”4 ”Det ni har fått som gåva, ge det som gåva.”5
2. Julen är en tid för tjänandets gåva.
Vår Herre och Frälsare tjänade individen, lyfte de förtrycka, gav de missmodiga hopp och sökte upp de förlorade. Han gjorde så att de blinda kunde se, botade de sjuka och de lama så att de kunde gå, han uppväckte de döda.
Vid jultiden tänker jag på missionärerna – äldsterna, systrarna, de äldre missionärerna och missionspresidenterna runt om i världen – som i egenskap av Jesu Kristi representanter ger fritt av sin tid och sitt tjänande till hela mänskligheten. Jag tänker på alla de bröder och systrar som tillbringar många timmar med att trofast tjäna i sina ämbeten. Vid den här tiden tänker jag också på alla män och kvinnor i militärtjänst som verkar för vår trygghet. Tack för allt ni gör!
Men även om vi inte tjänar Herren eller vårt hemland på heltid, är våra möjligheter att tjäna obegränsade. Vänliga ord och handlingar kan lyfta bördor och glädja hjärtan! Vår Fader i himlen ber oss alla att tjäna. Och när vi gör det ”skall konungen svara [oss]: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”6
3. Julen är en tid för förlåtelsens gåva.
Att förlåta ger oss frid och glädje i våra liv. President Heber J. Grant sa: ”Det finns ingenting som skänker oss mer av Guds Ande än att … vara snäll, omtänksam, välvillig, långmodig och förlåtande. Det finns ingenting som skänker oss mer glädje än att vara redo och villig att förlåta våra medmänniskors överträdelser mot oss, och det finns ingenting som för med sig större fördömelse än när vi förhärdar vårt hjärta och hyser bittra och hämndlystna känslor mot människor omkring oss.”7
För att vi ska kunna få förlåtelse för våra synder måste vi förlåta andra.
När vi förlåter andra kan vi bemästra ilskan, bitterheten och hämndlystnaden. Och vem vill känna sådana känslor under julen? Förlåtelse kan också läka andliga sår och skänka den frid och kärlek som bara Gud kan ge.
Vår Fader i himlen vill att vi ska omvända oss och förlåta alla – inklusive oss själva. Som äldste Jeffrey R. Holland sa: ”Hur sen du än tror att du är, hur många tillfällen du tycker att du missat, hur många misstag du än känner att du har gjort, eller talanger du tycker att du inte har, eller hur långt från ditt hem och din familj och Gud du känner att du kommit, vittnar jag om att du inte hamnat utom räckhåll för den gudomliga kärleken. Det är omöjligt för dig att sjunka så lågt att Kristi försonings oändliga ljus inte når dig.”8
Bröder och systrar, låt oss alla under denna jultid ge andra de bästa av gåvor. Låt oss med tacksamma hjärtan offra våra älsklingsleksaker – inte dem som vi har slitit ut. Och låt oss ge kärlekens gåva, tjänandets gåva till dem som är runt omkring oss, och förlåtelsens sanna gåva. För när vi omvänder oss, förlåter Israels Helige oss. Jag vittnar om att han lever. Han är konungarnas Konung, Fridsfursten, vår Frälsare, vår Återlösare och vår vän. I Jesu Kristi namn, amen.