Vad hände sedan?
Rosemary M. Wixom
Primärföreningens generalpresident
God jul!
Det är jul, och barnen inbjuder julens magi i hjärtat. Vi går miste om något om vi inte ser julen genom ett barns ögon, för barn ser ljusen, de hör musiken och de känner lukten av julgranar och polkagrisstänger med sann förväntan. Vi ser deras rosiga kinder och små näsor tryckta mot glaset i skyltfönstren medan de drömmer om juldagsmorgonen och deras små fingrar räknar dagarna fram till den 25 december. Föräldrarna räknar också dagarna till den 25 december. De drömmer om att bli färdiga till juldagsmorgonen medan de planerar och gör överraskningar till sina barn.
När jag var barn brukade min mor ofta sy en julöverraskning till mig och min tvillingsyster. Hon ställde upp symaskinen i sovrummet och påbörjade projektet en månad i förväg. Hon var noga med att hålla sovrumsdörren stängd medan hon arbetade. När julen kom närmare sydde hon till sent inpå nätterna. När hon nästan var klar – utom med provningen och att lägga upp fållarna – gjorde hon upp en plan för överraskningen. Det var då som ögonbindeln kom fram. Mor brukade binda för våra ögon, en åt gången, ta in oss i sovrummet och dra klädesplagget över vårt huvud, hela tiden med ögonbindeln på plats. Det fungerade bra … utom den gången när telefonen ringde i det andra rummet.
När hon gick sade hon: ”Jag kommer strax tillbaka, och våga inte tjuvtitta.” Du kanske undrar: ”Vad hände då?”
Jag ska tala om det: Det var en röd sammetsjumper.
Jag vill berätta hur den frågan, ”Vad hände då?” har betydelse för julen.
Det hände en dag i mitten av december när Amy Johnston, en scoutledare i Gilbert i Arizona, tog tillfället i akt och undervisade en grupp energiska åttaåriga pojkar om Jesu födelse. Hon kände sig manad att lägga åt sidan scoutaktiviteten hon planerat och prata med sina scouter om den första julen. Hon samlade pojkarna runt omkring sig på vardagsrumsgolvet och läste flera stycken direkt ur skrifterna medan hon använde bilder för att berätta om Maria och Josef, herdarna, stjärnan, och Jesusbarnets födelse i ett stall i Betlehem.
Hon läste:
”Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judéen, till Davids stad som heter Betlehem …
för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. …
Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.
I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten.
Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.
Men ängeln sade: ’Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.
Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.’”1
Medan hon berättade om Jesu födelse lade hon märke till att alla pojkarna lyssnade emellanåt, men en pojke, John, lyssnade på varje ord. John var en livlig pojke som nästan aldrig satt still, men när hon berättade lyssnade han uppmärksamt och frågade sedan: ”Men vad hände sedan?”
Hon fortsatte och berättade om när Jesus var liten. Hon sade: ”Jesus var en pojke som ni. Han tyckte om att springa och leka. Men han växte också ‘i kraft och vishet.’”2Hon berättade att när Jesus var bara 12 år, gick han med sin familj till Jerusalem. Maria och Josef var på väg hem igen när de märkte att deras son inte var med dem. De återvände snabbt till Jerusalem och hittade Jesus i templet där han pratade med skriftlärda och lärare som ställde frågor till honom, och i skrifterna står det att alla som hörde honom ”häpnade över hans förståndiga svar”.3
”Nå, vad hände sedan?” frågade John. Amy berättade för pojkarna om Jesu Kristi verksamhet, hur han var fylld av Herrens ande. Vi läser i bibeln att han undervisade de fattiga om evangeliet, utförde underverk, botade blinda och sjuka och till och med uppväckte folk från döden. Han sade: ”Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er.”4
John blev tydligt berörd av det som sades och ville veta mer. Återigen frågade han: ”Så vad hände sedan?” Hon berättade att några avvisade Jesus och inte tyckte om honom. De tänkte faktiskt döda honom. Hon berättade för de små scouterna om den sista måltiden, Getsemane och hur Jesus korsfästes och sedan uppstod. Hon märkte att alla de här berättelserna var nya för John, som var ivrig att lära mer.
Sedan kände hon starkt att hon skulle nämna varje pojke vid namn och säga: ”Jesus dog för dig.” John lyssnade uppmärksamt när hon pratade med varje pojke enskilt. Därefter tittade hon på honom och sade: ”John, Jesus Kristus dog för dig.” Han tittade på henne och frågade sedan förundrat: ”För mig?”
Amy sade: ”Anden var så stark i vardagsrummet den dagen när en liten pojke kände den Helige Anden, kanske för första gången.” Hon sade: ”Jag vet inte vad framtiden har i beredskap åt John. Han familj har flyttat sedan dess. Men jag ber att fröet som såddes under ett scoutmöte två veckor före jul ska växa och ge honom evangeliets ljus i fullt mått en dag.”
När julen är över och julljusen tas ner, grandoften försvinner och julmusiken har slutat spela på radion, frågar vi liksom John: ”Vad händer sedan?”
Vår förundran och vördnad inför julen är bara en början. Julen påminner oss om att barnet som föddes i Betlehem har gett vårt liv en mening, och det som sedan händer beror till stor del på hur vi tar emot vår Frälsare Jesus Kristus och följer honom. Varje dag inbjuder vi hans ande i vårt liv. Vi ser ljuset hos andra. Vi hör glädjen i barnens röster som inger hopp och förväntan inför framtiden. Vi söker anledningar att samlas, att inkludera, att tjäna och att lyfta upp medan vi lär oss vad det egentligen innebär att känna vår Frälsare Jesus Kristus. Vi räknar dagarna till händelserna i vårt liv när vi tydligare känner hans inflytande – till exempel när ett barn föds eller döps, när en missionär ger sig av, när en vigsel förrättas i templet och när vi tar del av sakramentet varje vecka. Genom kristuslik och barnslig tro söker vi honom och känner hans inflytande.
”Om ni inte … blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.”5
Det är en vacker plan som vår Fader har skapat, och genom den kan vi, tack vare hans Son, vår Frälsare Jesus Kristus, återvända och bo hos honom och ta del av allt som Fadern har, för det är det yttersta svaret på frågan ”vad händer sedan?” Frälsaren sade: ”Den som tar emot mig tar emot min Fader, och den som tar emot min Fader tar emot min Faders rike. Därför skall allt vad min Fader har ges åt honom.”6
Att vara redo att ta emot honom ger en helt ny innebörd åt att vara redo för den 25 december.
John, var du än är: De levande apostlarna har sagt: ”Vi vittnar högtidligen om att hans liv, som är det centrala i hela mänsklighetens historia, varken började i Betlehem eller slutade på Golgata. Han var Faderns förstfödde, den enfödde Sonen i köttet, världens Återlösare.”7
John, den här gåvan till oss är vad som hände sedan.
Det är sant, och han gjorde det för dig. Om den storslagna sanningen vittnar jag om i hans, Jesu Kristi namn, amen.