Se individen

Lori Newbold

Chef för utbildningstjänster

Utsändning av årlig utbildning för Kyrkans seminarier och religionsinstitut, 13 juni 2017

Jag är tacksam för möjligheten att vara här i dag och dela med mig av min kärlek till Frälsaren, till er och till ungdomarna och de unga vuxna som vi har förmånen att tjäna.

Jag minns det kraftfulla vittnesbörd jag fick av den Helige Anden när jag för första gången läste dessa ord av president Boyd K. Packer: ”Jag tror att i den grad som ni möter den utmaning och det uppdrag som ni har fått så kommer Kristi bild att vara inpräntad i era ansikten. Och i allt väsentligt i klassrummet, i det ögonblicket, i det uttrycket och med den inspirationen, kommer ni att vara han och han vara er.”¹ Tanken på att jag har fått förmånen att representera Frälsaren i mina ansvar har motiverat och väglett mig genom mitt yrkesliv inom S&I.

Äldste Gong lärde oss under vår senaste kväll med en generalauktoritet att en av de saker som gjorde Frälsaren till den perfekta läraren var hans förmåga att undervisa 5000 personer samtidigt som han undervisade individen. Han sa: ”Det är det underverk vi lärare eftersträvar – att undervisa vår hela klass och var och en i klassen. Det här kräver att man ser till de 5 000 och till individen. Det inbjuder till att ta upp allmänna ämnen och personliga behov.”² Har du någonsin undrat över hur Frälsaren kunde göra det?

Jag vill delge en upplevelse från mitt andra år som lärare där Herren undervisade mig genom att hjälpa mig se vad det innebar att representera honom i klassrummet. Jag hade en ung man, ungefär 15 år gammal, på en av mina lektioner. Jag förstod redan de första dagarna att jag inte hade tålamod för hans charmiga personlighet och kände att detta kommer bli en lång termin med att försöka utöva en gåva jag inte hade. Jag bad om förmågan att älska honom och alla mina elever.

Under andra veckan när denna unga man höll i inledningen och delade med sig av lite mer information om sitt liv fick jag gåvan att se honom som Herren ser honom och kände omedelbart större kärlek till honom. Han berättade att hans föräldrar låg i skilsmässa och att hans mor inte bara lämnat kyrkan utan stred emot den. Jag kunde i hans ansikte se den sorg och förvirring han kände när han berättade sin historia. Jag minns ärligt talat inte den andliga tanke som han delade med sig av, men jag minns vad den Helige Anden undervisade mig om. Tanken kom till mig: ”Ta av dig skorna, för jag ska ge dig tillträde till ett hjärta. Jag litar på att du kommer att vara ett trofast kvinnligt inflytande i denne unge mans liv och jag vill att du ska älska honom som jag älskar honom.” Från det tillfället förändrades jag. Mitt hjärta förändrades. Jag såg honom – verkligen såg honom – som en Guds son, med gudomlig potential, med andliga gåvor och mycket att ge i vår klass. Det var inte mycket av hans beteende som förändrades den terminen, men jag hade förändrats. Och tack vare förändringen fick vi några härliga upplevelser tillsammans. Jag kommer att vara evigt tacksam för denne unge man och tillfället Herren gav mig att förändra mitt hjärta och synsätt.

Jag förundras ständigt över vår himmelske Faders förmåga att inte enbart veta utan också se till vars och ens behov. Jag vet att han ser, förstår och känner mig fullkomligt. Och än mer, han älskar mig fullkomligt. Jag vet också att han ser mig som en individ med gudomlig potential och att han vet att jag med hans hjälp kan bli som han. Jag vet att han har samma tro om var och en av er och varje ung man och kvinna som kommer in genom våra dörrar. Han ser dem fullkomligt och vill rädda var och en av dem. Han ser bortom deras utseende och uppträdande och väljer att fokusera på deras gudomliga egenskaper och styrkor. Och som lärare förväntar han att vi ska göra likadant.

I år introducerar vi en ny prioritet kallad ”Se individen”. Fokus i denna prioritet är att var och en av oss ska utveckla den kristuslika förmågan att se varje elevs individuella behov, styrkor och gudomliga potential. Vår förhoppning är att var och en av oss ska utveckla eller fördjupa den kristuslika förmågan att se bortom etiketter och yttre utseende och lära oss att se varje elev som en unik individ med gudomlig potential och behandla honom eller henne därefter.

Varje elev kommer in i våra klassrum med individuella omständigheter, behov och utmaningar som påverkar deras förmåga att lära. Det är viktigt att komma ihåg att seminariet och institutet endast är en del av varje elevs liv – en viktigt del, men fortfarande endast en del. Sätt att lära, kulturella olikheter, funktionshinder, beroende och förlust och sorg är bara några av de saker som kan påverka en elevs förmåga att lära. Omständigheter och etiketter definierar inte våra elever utan ger oss en möjlighet att se och älska dem som Frälsaren älskar dem. Vi har den heliga förmånen och ansvaret att göra mer för att hjälpa dem vars bördor är tunga och som kommer till lektionen och desperat söker det hopp som hela människosläktets Frälsare ger.

När jag funderat på detta heliga ansvar att se individen har jag lärt mig mycket från aposteln Paulus undervisning i 1 Korintierbrevet 12. Jag vill dela med mig av tre saker som jag har lärt mig när jag har studerat det kapitlet.

Lärdom 1: Paulus börjar sin undervisning om Kristi kropp och varje medlems värde genom att undervisa om andliga gåvor. Medan jag studerade vers 1–11, funderade jag på om en av nycklarna till att se personer som Frälsaren ser dem är att först inse att de har gåvor och styrkor som behöver synas och användas. När vi ser elever på detta sätt, upptäcker vi och lyfter vi fram deras starka sidor snarare än att fokusera på tillkortakommanden och oönskade beteenden. En elevs beteende återspeglar inte alltid hans eller hennes värde. En enkel förmåga en lärare kan utveckla är att göra en paus innan han eller hon omedelbart bemöter en elevs kommentar eller beteende och sedan fundera på två eller tre möjliga anledningar till ”varför” en elev svarar eller agerar som han eller hon gör. Det här hjälper läraren undvika att agera impulsivt och hjälper till att bättre förstå en elevs andliga gåvor.

När vi strävar efter att minnas varje elevs gudomliga potential måste vi även förstå att omständigheter och funktionshinder kan hämma deras önskan eller förmåga att lära. Detta kräver att vi mer noga skapar lärotillfällen som uppmuntrar och inspirerar individer att använda sin handlingsfrihet till att använda sina andliga gåvor under inlärningsprocessen. Denna process är inte lätt, men när vi söker Herrens hjälp hjälper han oss veta hur vi kan nå hans barn.

En upplevelse jag varit med om där jag lärde mig värdet i att känna igen andliga gåvor i mina elever var genom en av mina elever som inte tyckte om att läsa varken under eller efter lektionstid. Hon hade stor musikalisk talang och medan jag bad om hur jag skulle kunna nå henne svarade Herren med något jag aldrig tidigare hade prövat. Jag gav henne ett lektionsschema och bad henne att för varje lektion hitta en sång som kunde spelas och vara till hjälp för att lära ut en av sanningarna i skriftställeblocket. Detta krävde att hon läste efter lektionstid för att upptäcka sanningarna och sedan hitta en sång. Det gav henne även möjlighet att dela med sig av sitt vittnesbörd för klassen om vad hon lärt sig från sina förberedelser. Inom några korta veckor såg jag hur den här elevens kärlek till Frälsaren växte och hennes engagemang på lektionerna förbättrades. Hon verkar nu som heltidsmissionär och inte bara läser utan undervisar ur skrifterna och delar med sig av sitt vittnesbörds gåva genom musik.

Lärdom 2: Paulus betonade att varje del av kroppen är värdefull. I vers 14–18 lär han oss:

”Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många.

Om foten sade: ’Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen’, så hör den ändå till kroppen.

Och om örat sade: ’Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen’, så hör det ändå till kroppen.

Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt?

Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat.”

Jag älskar bilden av att kroppens delar uppfyller olika men nödvändiga roller. Handen kan inte ersätta foten. Örat kan inte ersätta ögat. Varje del har en unik och viktig roll och varje del bidrar på olika sätt. Varje del är väsentlig för att kroppen ska kunna fungera fullt ut.

Äldste Holland använde en annan liknelse för att undervisa samma sanning: ”Det är enligt gudomlig plan att alla röster i Guds plan inte är likadana. Det krävs variation – sopraner och altar, tenorer och basar – för att skapa rik musik. … När vi nedvärderar våra unika egenskaper eller försöker rätta oss efter påhittade stereotyper … förlorar vi den rika ton och klang som Gud avsåg när han skapade en värld med mångfald.”³

För att effektivt kunna hjälpa varje elev ”omvända sig medan de är hos oss”,⁴ måste vi tro att varje elev är värdefull och handla därefter. Med hänsyn till dessa sanningar ber jag er att ställa er själva följande två frågor. Först: ”Tror jag ärligt talat att varje elev är värdefull och kan bli en bidragande medlem?” För det andra: ”Återspeglar mina handlingar den tron?”

Jag ber att Herren ska hjälpa oss att låta denna tro styra oss mer.

Lärdom 3: Paulus lär att vi behöver visa samma omsorg om varje medlem. Han säger ”att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna [ska] ha samma omsorg om varandra.”⁵

Detta var för mig en kraftfull, självrannsakande vers: Visar jag ”samma omsorg” om varje elev? Fokuserar jag mer på elever som verkar bidra mer? Är det enklare för mig att älska dem som räcker upp handen och alltid har sina skrifter redo för att dela med sig av sina vittnesbörd och ge meningsfulla kommentarer? Är det lättare för mig att ge kärlek och uppmärksamhet till dem som älskar mig, som älskar klassen, som kommer i tid och missar en lektion bara vid livshotande sjukdom? Ser andra elever när jag inte har ”samma omsorg” om varje elev? Och hur påverkar det miljön av kärlek, respekt och syfte i mitt klassrum? Det är troligare att elever ser och behandlar varandra som Frälsaren behandlar oss när vi alla exemplifierar det för dem.

Medan vi strävar efter att representera Frälsaren i vår undervisning och utveckla förmågan att se som han ser måste vi minnas att 1) alla har andliga gåvor att bidra med, 2) varje medlem är värdefull och 3) vi behöver ha ”samma omsorg” om alla medlemmar.

Jag skulle vilja dela med mig av ännu en lärdom jag fått medan jag funderat på denna prioritering. I våra dagar går motståndaren omkring ”som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.”⁶ Som den stora identitetstjuven söker han ständigt efter att bestjäla individer på deras gudomliga identitet och koppling till himlen. Vi måste utveckla förmågan att se som Frälsaren ser så att vi kan hjälpa andra förstå sitt gudomliga potential och vara trogna mot Herren i en värld där ”ont kallas gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker.”⁷

En av mina stora hjältinnor i skrifterna som vackert visar prov på denna förmåga är Abigail. Hon beskrivs i gamla testamentet som ”klok och vacker”.⁸ Hon var gift med Nabal, som var ”ond i allt han gjorde”.⁹ Efter att Nabal förolämpat och vägrat att hjälpa David, samlar David sina män för att dräpa Nabal och hans hushåll. När Nabals tjänare berättar för Abigail om den hotande faran samlar hon genast förnödenheter och ger sig i väg för att möta David.

När de möts bugar sig Abigail för David och tar liksom Kristus på sig ansvaret för en oförrätt hon inte gjort och hon ber om hans förlåtelse.¹⁰ Vad ser Abigail i Nabal som motiverar henne till att vara hans försvarare?

Vad ser hon i David som får henne att säga: ”Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. Ty HERREN skall förvisso åt min herre bygga ett hus som kommer att bestå, eftersom min herre för HERRENS krig, och man skall inte finna något ont hos dig under hela ditt liv”?¹¹

Varför valde hon vid ett så kritiskt tillfälle att påminna David om vem han var och om Herrens löften? Vilken påverkan hade hennes troshandling?

Jag älskar Davids svar när han kungjorde:

”Välsignad vare HERREN, Israels Gud, som i dag har sänt dig för att möta mig!

Välsignat vare ditt förstånd och välsignad vare du själv som i dag har hindrat mig från att ådra mig blodskuld och skaffa mig rätt med egen hand.”¹²

Jag påminns om president Packers löfte och tror att Abigail i det ögonblicket hade ”Kristi bild präntad i [sitt ansikte]. Och i allt väsentligt i klassrummet, i det ögonblicket, i det uttrycket och med den inspirationen, [var hon Kristus och han var hon].”¹³

Jag vittnar om att vi har liknande möjligheter att se andra som han ser dem och hjälpa dem se det gudomliga inom sig själva.

Ord kan inte beskriva den kärlek och tacksamhet jag känner för dem som visat exempel på denna kristuslika egenskap i mitt liv. Först och främst har min änglalika mor alltid sett mig som en individ med gudomlig potential och andliga gåvor. Hon har alltid sett mig som en person som bidrar – även när jag inte gjort det – och har arbetat outtröttligt för att hjälpa mig utveckla den potentialen. Jag har haft prästadömsledare som gett mig hopp genom att uttrycka min himmelske Faders kärlek till mig och påminna mig om mitt värde. Mina egna seminarie- och institutlärare – flera av dem ser detta i dag – såg något i mig som jag inte kunde se i mig själv. Min karriär har berikats mycket av män och kvinnor som lyft mig och lett mig till Frälsaren genom sina exempel av att se individen.

Jag är evigt tacksam för de sätt som Herren fortsätter att visa mig att han ser mig som en värdefull individ. Han har välsignat mig med gåvor och ger mig tillfällen att använda gåvorna för att hjälpa andra bli som han. Och jag vet att han även gör det för var och en av er och för var och en av våra elever.

De senaste månaderna har jag haft fina upplevelser när jag studerat skrifterna med fokus på hur Frälsaren ser individen och undervisar med den visionen. Att direkt lära från honom har förändrat mig. Jag uppmanar er att göra detsamma. Han är det fullkomliga exemplet. Det finns otaliga exempel på hur han skapat lärotillfällen och lektioner för att möta individers behov och för att bättre hjälpa dem han undervisat förstå sina gudomliga potential.

Mina kära vänner, jag ber att vår himmelske Fader ska fortsätta öka vår individuella förmåga att se som han ser, älska som han älskar och göra det som han skulle göra. Jag ber att vi ska söka denna gåva och finna sätt att få eller fördjupa den. Jag ber att vi ska fortsätta sträva efter att ha Frälsarens bild i våra medvetanden när vi dagligen står framför våra elever. Jag vet att vi kan utveckla denna gåva när vi ber om hans hjälp. Jag vittnar om detta i Jesu Kristi namn, amen.