Tro som handlings- och kraftprincip
Utsändning av årlig utbildning för Kyrkans seminarier och religionsinstitut • 13 juni 2017
Jag ser alltid fram emot att vara med er på den här viktiga samlingsstunden. Som förberedelse för mötet har jag frågat Herren vad han vill att vi ska göra för hans barn som sitter i våra klassrum och i våra hem. I stilla stunder har jag känt hans godkännande av ert outtröttliga arbete och era oräkneliga uppoffringar. Jag har också fått en känsla av hur mycket han gläds åt att välsigna er och era familjer. Och jag har fått en känsla av hans önskan att välsigna er som studerar med kärlek till och vittnesbörd om hans älskade Son.
Jag har också kommit att förstå att det här inte kan uppnås enbart med fler eller bättre studiekurser, utbildning eller teknik, för inget av detta kan någonsin ersätta himlens beröring i våra elevers liv. Det vi hoppas på kommer endast som gåva från vår kärleksfulle Fader i himlen och behöver hans kraft till att göra under i den enskildes liv.
Det som krävs av oss är att utöva större tro, eftersom tro föregår varje under. Äldste Dallin H. Oaks har sagt: ”’Tro utan gärningar är död.’ Men [tillade han sedan] gärningar utan tro är ännu dödare.”1 Med andra ord: Allt vårt hårda arbete ger inte önskat resultat om det utförs utan tro. Det beror på att tro är både en handlingsprincip och en kraftprincip. En ökning av vår gemensamma tro skulle vara ett tecken till Herren att vi litar på honom och litar på hans kraft att dra till sig, omvända, förbereda och beskydda det uppväxande släktet. En ökning av tron på Frälsaren skulle stärka vår undervisning, vår inbjudan till ungdomar och unga vuxna att delta i seminariet och institutet eller läsa skrifterna, ja också vår relation med föräldrar och prästadömsledare. Så jag vill att ni i kommande veckor och månader tillsammans med mig ska be vår Fader i himlen att stärka vår tro. Jag tror att han står redo att hjälpa till om vi bara ber.
Att utöva tro som handlingsprincip.
Joseph Smith lärde att utövandet av tro på Gud kräver att vi har ”en rätt uppfattning om hans karaktär, fullkomlighet och egenskaper” samt ”vetskapen att den kurs i livet som vi följer är i enlighet med hans vilja”.2 Båda dessa krav innebär att vi måste utöva tro som handlingsprincip.3
Vid den senaste generalkonferensen talade president Russell M. Nelson om ett sätt att närma oss det första av dessa krav::
”Ju mer vi vet om Frälsarens verksamhet och uppdrag – ju mer vi förstår hans lära och vad han gjorde för oss – desto mer vet vi att han kan ge oss den kraft vi behöver i våra liv.
Tidigare i år bad jag de unga vuxna i kyrkan att helga en del av sin tid varje vecka till att studera allt som Jesus sa och gjorde, som nedtecknats i standardverken. Jag uppmanade dem att göra skrifthänvisningarna om Jesus Kristus i studiehandledningarna i skrifterna till sin främsta personliga studiekurs.
Jag gav dem den uppmaningen eftersom jag redan hade antagit den själv. Jag läste och strök under varje vers om Jesus Kristus i huvudrubriken och i 57 andra relaterade poster i Topical Guide. När jag var klar med den spännande övningen frågade min fru vilken inverkan den hade haft på mig. Jag sa: ’Jag är en ny människa!’”4
Jag ville påminna er om den här inbjudan eftersom jag själv har sett fördelarna med ett fokuserat studium och vet att ju bättre vi förstår och känner Frälsaren, desto mer växer vår tro på honom.
Som jag nämnde tidigare lärde profeten Joseph att en annan viktig del av tron är att lära oss anpassa våra liv till Herrens vilja. För att illustrera detta vill jag ta upp ett exempel som de mödrar som är här kan relatera till:
Celeste Davis är en ung trebarnsmamma vars minsta barn vaknade ofta, varje natt. Hon började be om att hon och hennes lilla skulle få den sömn de behövde. Men hennes böner verkade bli obesvarade. Det här fick henne att vilja förstå bönen bättre och varför hon inte välsignades med hjälp. Hon läste i Bible Dictionary att ”vi ber i Kristi namn när vårt sinne är Kristi sinne och våra önskningar är Kristi önskningar. … Då ber vi om sådant som det är möjligt för Gud att bevilja. Många böner förblir obesvarade eftersom de inte alls uppsänds i Kristi namn. De representerar inte på något sätt hans sinne, utan har sitt ursprung i själviskheten i en människas hjärta.”5
Så Celeste beslöt att göra en lista över sådant hon hade bett om. När hon gjorde listan insåg hon att hennes böner främst bestod av att be till sin himmelske Fader om det hon ville, att han skulle förändra hennes omständigheter. Sedan beslöt hon att göra en annan lista och skrev ner sådant som hon var säker på att hennes himmelske Fader ville att hon skulle få. De båda listorna var förstås inte helt oförenliga – han älskar oss och vill att vi ska ha det bra. Men den lilla övningen lär oss en viktig sanning. Hon ville ändra sina omständigheter, men han ville förändra henne. Så hon beslöt att ändra sin inställning till bönen för att bättre anpassa sin vilja till sin himmelske Faders vilja. Hon skev:
”Jag kom på en liten formel som är till hjälp i mina böner. Den lyder helt enkelt: När du ber om något du vill ha och inte är helt säker på att det är något som Gud vill för din del, lägg till orden ’men om inte’, och sedan något du är säker på att Gud vill att du ska få.
Till exempel: [Himmelske Fader], hjälp mig få lite sömn i natt, men om inte, så hjälp mig ha nog energi att vara behaglig och arbeta hårt i alla fall.’ [Himmelske Fader], välsigna mitt barn blir frisk från sin sjukdom och mår bättre, men om inte, hjälp oss lita på dig och ha tålamod med varandra.’ [Himmelske Fader], välsigna mig så att jag blir accepterad av min grupp med vänner, men om inte, hjälp mig att ändå vara vänlig och generös.’”
Hon fortsatte:
”Jag har gjort det här i omkring ett år nu, och jag kan säga att mina böner har blivit mycket bättre.
Det känns som om jag äntligen ber med den rätta avsikten, som är att inte förhandla för egen del utan för att komma i harmoni med Gud.
En oväntad fördel har varit att jag inte är rädd för svåra situationer eller att inte få som jag vill lika mycket som förr eftersom jag insett och känt att Gud mina böner – både om det jag vill ha och mina ’om inte’.”6
Celestes upplevelse ger oss ett mönster som kan hjälpa oss utöva tro som en handlingsprincip. Så här är det: Tron tar inte bort våra barns eller våra elevers fria vilja och den tar inte bort alla prövningar och utmaningar i livet. Men den kan hjälpa oss uthärda väl och till och med lära av svåra omständigheter. Den kan också förändra vårt sätt att se våra elever (och våra barn) och be för dem. Den förändrar umgänget i våra klassrum och våra hem. Den hjälper oss ha hopp, glädje och optimism i en mörknande värld. Den skapar tillfällen till personlig uppenbarelse och ger kraft åt vår undervisning. Den för över våra vittnesbörd till hjärtat hos dem vi älskar.
Sann tro tar bort rationaliseringar. Det leder till självrannsakan, vilket i sin tur leder till uppriktig omvändelse och meningsfull tillväxt. Den hjälper oss undvika fällan att förvänta oss lösningar som finns om bara andra förändras, som när vi säger: ”Om jag hade mer stöd från föräldrar eller ledare i kyrkan skulle allt gå bättre.” Med den metoden visar vi ingen tillit till Frälsaren och vi får därför inte tillgång till hans kraft. Den frambringar inte det underverk vi behöver. Vi har tillräckligt och är starka nog att utföra Herrens verk om vi har tro nog att uppriktigt be honom förändra oss och göra oss till redskap i hans händer.
Så är det även när vi känner oss otillräckliga och överväldigade. Det här lärde jag mig som ung när jag förberedde mig för min mission. Jag hade alltid tänkt gå ut som missionär, men när jag var yngre gjorde tanken mig mycket nervös. Jag var inte alls bekväm med att tala inför människor. Jag har en faster som fortfarande säger att hon aldrig såg mina ögon förrän jag blev tonåring, eftersom jag gick med nedböjt huvud och gömde ansiktet. På högstadiet fick jag lägsta möjliga betyg på en dramakurs. Jag kunde bara inte förmå mig till att stå inför klassen, ens för att läsa från ett manuskript som läraren gav mig.
När jag hade fått min missionskallelse till Mexiko ombads jag tala på en brasafton tillsammans med min äldre bror. Jag tog ungefär fem minuter och han tog resten av tiden. Jag tror inte det är en överdrift att säga att det var det sämsta tal som hållits i den här eller någon annan kyrka. Efter brasaftonen gick många ungdomar fram för att hälsa på min bror. En vänlig själ gick lite åt sidan och sa till mig: ”Tack. Det var ett bra tal.” Jag tänkte bokstavligen: ”Du är snäll, men en riktig lögnhals.” Jag gick hem nedslagen och undrade hur jag kunde hoppas på att klara av en mission. Jag kände inte att jag kunde undervisa om evangeliet på engelska, än mindre på spanska, ett språk jag ännu inte kunde.
Några dagar senare, fortfarande med tungt hjärta, öppnade jag skrifterna och läste berättelsen om Enok. När Enok befalldes att kalla folket till omvändelse, som det står i vers 31, ”böjde han sig till jorden inför Herren och talade till Herren och sade: Varför har jag som bara är en gosse funnit nåd inför dina ögon, och allt folket hatar mig, ty jag är trög att tala? Varför är jag din tjänare?”7 Till svar på Enoks självtvivel och tydliga brist på förtroende inför sitt kall, gav Herren det vackra och lugnande svaret som finns i vers 34: ”Se, min Ande är över dig, därför skall jag rättfärdiga alla dina ord, och bergen skall fly för dig och floderna ändra sitt lopp, och du skall förbli i mig och jag i dig, vandra därför med mig.”8
Nervös och osäker på mig själv och oförberedd på det som väntade, men med dessa ord som livlina, steg jag på ett flygplan för första gången i mitt liv och flög till Mexiko som missionär. Där förstod jag att om vi är villiga, kan vi verkligen vandra med Herren. Jag lärde mig att det som president Benson har sagt är sant: ”Män och kvinnor som överlämnar sina liv åt Gud upptäcker att han kan göra mycket mer av deras liv än de själva kan.9
Att utöva tro som kraftprincip
Av berättelsen om Enok lärde jag mig också något annat om tro. Lyssna på beskrivningen av vad det blev av gossen som var trög att tala och hatad av folket. I Moses bok 7:13 står det: ”Och så stor var Enoks tro att han ledde Guds folk, och deras fiender kom för att strida mot dem, och han talade Herrens ord, och jorden skälvde och bergen flydde, ja, på hans befallning, och floderna med vatten ändrade sitt lopp, och lejonens rytande hördes från vildmarken, och alla nationer fruktade storligen. Så kraftfulla var Enoks ord och så stor var kraften i det språk som Gud hade givit honom.”10 Det låter inte som en pojke med talsvårigheter. Det låter som en man med tro som vandrade med Herren och förflyttade berg.
Ibland använder vi orden ”ändra lite” eller flytta nålen” för att beskriva små nödvändiga förbättringar, men Herren har inte bett oss flytta nålen. Han har bett oss flytta berg. Han sa: ”Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er.”11
Tro till att förflytta berg – vare sig bergen är bokstavliga eller bildliga – är ännu en nivå av tro. Som äldste D. Todd Christofferson lärde:
”[Det finns] en nivå av tro som består av andliga bekräftelser och som leder till goda gärningar, särskilt till lydnad mot evangeliets principer och bud. Detta är en sann tro på Kristus …
Men det finns en nivå av tro som inte bara styr vårt beteende utan också stärker oss så att vi kan förändra det som är och få saker och ting att hända som inte skulle hända annars. Jag talar om tro, inte bara som en handlingsprincip utan också som en kraftprincip.”12
Det här är det slags tro som beskrivs i Hebreerbrevet 11 och som utövades av Enok, Abraham, Sara och Mose. Detta var den tro varmed profeterna ”besegrade … kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten [och kvinnor] fick tillbaka sina döda genom uppståndelse.”13
Det är det slags tro som beskrivs i Ether 12 där det talas om Alma, Amulek, Nephi, Lehi och Ammon.14 Det är den tro som visades av ”Jareds bror [som] sade till berget Zerin: Flytta dig, och det flyttades. Och om han inte hade haft tro skulle det inte ha flyttat sig.”15 Och slutligen: ”Det fanns många vilkas tro var så oerhört stark, till och med före Kristi ankomst, att de inte kunde utestängas av förlåten utan verkligen såg med sina ögon det som de hade sett med trons öga.”16
Det här är minnesvärda yttringar av tro som kraftprincip. Men det sista exemplet är för mig särskilt fascinerande. De såg först med trons ögon, innan de såg med sina naturliga ögon. Vi har ett viktigt sentida exempel på det här från president Brigham Young. Om marken där Salt Lake-templet står, sa han: ”Jag säger inte så mycket om uppenbarelser eller syner, men vare nog sagt … att jag var här och såg templet i anden Jag har aldrig sett denna plats, men synen av templet var där.”17
Att ha en vision om vad som kan bli, av vad Herren vill, är en viktig del av att utöva tro som kraftprincip.
Kan ni se det under vi behöver med er tros ögon? Kan ni se hur ni undervisar klasser med större tillit till Herren, hans ord och era elever? Kan ni se era elever lämna era klassrum med större tillit till Frälsarens lära och försoning, mer motståndskraftiga mot synden och mer beredda att göra allt som Herren begär av dem? Och kan ni med trons öga se fler ungdomar, medlemmar och ickemedlemmar, på vår inbjudan komma och ta del av undret? Vad kan Herren göra om vi utövar vår gemensamma tro, både som handlingsprincip och som kraftprincip?
”HERREN är med oss. Frukta inte för dem.”
Innan jag slutar vill jag nämna ett sista exempel. Jag har på mitt kontor en relief i olivträ, som föreställer en av mina favoritberättelser ur skrifterna och är en ständig påminnelse om behovet av tro. Den föreställer Kaleb och Josua som hade utsetts av Mose, tillsammans med tio andra män, att rekognoscera landet Kanaan och rapportera tillbaka. De andra tio kom tillbaka och sa: ”Folket som bor i landet är starkt, och städerna är befästa och mycket stora.”18
Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: “Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!”
Men de män som hade gått upp med honom sade: ’Vi kan inte dra upp mot detta folk, ty de är för starka för oss.’”19
På grund sin brist på tro ”talade de illa om det land som de hade bespejat och sade: … ’Vi såg också jättarna där … och vi var som gräshoppor i våra egna ögon.’”20
Men Josua och Kaleb svarade: ”HERREN är med oss. Frukta inte för dem.”21
Men folket, liksom de tio andra soldaterna, såg inte vad Herren var villig att göra och ville inte följa Josua och Kaleb. På grund av sin brist på tro vandrade folket i ödemarken i 39 år till. Ur den gruppen överlevde bara Josua och Kaleb och tilläts komma in i det utlovade landet. Ni kanske minns Kalebs berömda ord när han och Josua stod framför berget Hebron, just den plats som de spejat på så många år tidigare. Kaleb sa:
”Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. …
Ge mig nu denna bergsbygd,”22
Tack vare hans tro fick nu han och hans släkt detta berg i det utlovade landet.
Det finns utmaningar framför oss. Vi kan frestas att tvivla och ge ett besked fyllt av rädsla och tvivel. Bristande tro på Herren för oss inte till det utlovade landet. Liksom Kaleb och Josua måste vi lägga åt sidan vår rädsla och utöva vår tro och göra anspråk på de välsignelser som han har i beredskap åt oss. Vi måste se varje utmaning och prövning i livet som en möjlighet att stärka vår tro på Jesus Kristus.
Vad kan Herren göra om vi tillsammans ersätter rädsla och tvivel med hopp och tro? Jag tror att han skulle flytta inte bara en nål utan berg – så att underverk sker i kyrkans ungdomars och unga vuxnas liv. När vår tro ökar, ökar också tron hos dem som vi undervisar. Jag vet att vår Fader i himlen ska välsigna er och välsigna våra elever när vi utövar vår tro på hans kärleksfulle och fullkomlige Son, världens Frälsare, Återlösare och Förlossare. I Jesu Kristi namn, amen.
© 2017 Intellectual Reserve, Inc. Med ensamrätt. Engelskt original godkänt: 5/17. Godkänt för översättning: 5/17. Originalets titel: Faith as a Principle of Action and Power. Swedish. PD60004121 180