Grundläggande doktrinära principer

1. Gudomen

Gudomen består av tre åtskilda personer: Gud den evige Fadern, hans Son Jesus Kristus och den Helige Anden. (Se Trosartiklarna 1:1; Apg 7:55–56.) Fadern och Sonen har en kropp av kött och ben och den Helige Anden är en person som består av ande. (Se L&F 130: 22–23.) Fastän medlemmarna i gudomen är åtskilda personer med åtskilda roller, är de ett i syfte. De är fullkomligt enade i att åstadkomma vår himmelske Faders gudomliga frälsningsplan.

Relaterade referenserGal 5:22–23; L&F 76:22–24

2. Frälsningsplanen

I föruttillvaron presenterade vår himmelske Fader en plan enligt vilken vi kan bli lika honom och uppnå odödlighet och evigt liv. (Se Moses 1:39.) I skrifterna kallas denna plan frälsningsplanen, den stora lycksalighetsplanen, återlösningsplanen och barmhärtighetens plan. (Se Alma 42:5, 8, 11, 15.) I planen ingår skapelsen, fallet och Jesu Kristi försoning, uppståndelsen, den yttersta domen och alla lagar, förrättningar, läror och bud som Gud har gett oss. Handlingsfrihet, förmågan att välja och handla självständigt, är också viktig i vår himmelske Faders plan. Vi har fått den Helige Anden som kan vägleda oss i våra val.

Tack vare frälsningsplanen kan vi fullkomnas genom försoningen, uppnå fullkomlig glädje och leva för evigt i Guds närhet. Våra familjerelationer kan bestå i all evighet.

Relaterade referenser1 Mos 1:26–27; 2 Nephi 2:25; 31:19–20; Moses 6:52–62; Abraham 3:22–26; ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”

3. Jesu Kristi försoning

Jesus Kristus var den ende som kunde utföra en fullkomlig försoning för alla människor. Hans försoning innebar att han fick lida för våra synder i Getsemane örtagård, dö på korset och uppstå ur graven. Förutom våra synder led han också för våra smärtor, sjukdomar och svagheter (se Alma 7:11–13). Jesus Kristus övervann fysisk och andlig död. Tack vare hans försoning kommer alla att uppstå. (Se 1 Kor 15:20–22.) De som omvänder sig, lyder buden, tar emot de frälsande förrättningarna och håller sina förbund kommer att få det eviga livets gåva. (Se Trosartiklarna 1:3).

Relaterade referenserJes 53:2–5; Luk 24:36–39; 2 Nephi 2:27; 25:23, 26; Jakob 4:11; L&F 18:10–11; 19:16–19; 76:40–41; ”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd”

4. Tidsutdelning, avfall och återställelse

En tidsutdelning är en tidsperiod när Herren uppenbarar sitt evangeliums lärosatser, förrättningar och prästadöme. Det är en tidsperiod under vilken Herren har minst en bemyndigad tjänare på jorden som bär det heliga prästadömet och som har ett gudagivet uppdrag att sprida evangeliet till jordens invånare. Idag lever vi i den sista tidsutdelningen — tidernas fullhets tidsutdelning (se Ef 1:10).

Ett avfall äger rum när människor vänder sig bort från evangeliets principer och inte längre har prästadömets nycklar. (Se 2 Tess 2:1–3). Perioder av allmänt avfall har inträffat flera gånger under världens historia, och har ofta följts av en ny tidsutdelning då Herren återupprättar sin lära, sina förrättningar och sitt prästadöme. (Se Apg 3:19–21).

Ordet ”återställelse” syftar på Guds återupprättande av sitt evangeliums sanningar och förrättningar bland jordens invånare. Den senaste och sista återställelsen inleddes 1820 när Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus uppenbarade sig för Joseph Smith som svar på hans böner. (Se Joseph Smith — Historien 1:15–20.) Evangeliets fullhet har återställts och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är ”den enda sanna och levande kyrkan på hela jordens yta” (L&F 1:30).

Relaterade referenserJes 29:13–14; Dan 2:44–45; Upp 14:6–7

5. Profeter och uppenbarelse

En profet är en person som har kallats av Gud att tala i hans ställe. (Se Amos 3:7.) Profeter vittnar om Jesus Kristus och undervisar om hans evangelium. De tillkännager Guds vilja och sanna karaktär. Då och då profeterar de om framtida händelser. Gud har kallat profeter att föra hans talan i våra dagar (se L&F 1:38).

Uppenbarelse är kommunikation från Gud till sina barn. När Herren uppenbarar sin vilja för kyrkan, talar han genom sin profet. Skrifterna — Bibeln, Mormons bok, Läran och förbunden och Den kostbara pärlan — innehåller uppenbarelser som getts genom forna och nutida profeter. Presidenten för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är Guds profet på jorden i dag.

Enskilda kan få ta emot uppenbarelser som hjälper dem med deras specifika behov, svar och frågor och hjälper till att stärka deras vittnesbörd. De flesta uppenbarelser till kyrkans ledare och medlemmar kommer genom intryck och tankar från den Helige Anden. Den Helige Anden talar till sinnet och hjärtat i en mild och stilla röst (se L&F 8:2–3). Uppenbarelser kan också komma i form av syner, drömmar och besök av änglar.

Relaterade referenserPs 119:105; Ef 4:11–14; L&F 21:4–6

6. Prästadömet och prästadömsnycklar

Prästadömet är den myndighet och den kraft som Gud har beviljat män på jorden för att handla i hans ställe. Det finns två prästadömen i kyrkan: det aronska och det melkisedekska (se L&F 107:1, 6). Prästadömets nycklar ges till män för att leda Guds rike på jorden. Prästadömsbärare kan få myndighet att förkunna evangeliet, betjäna i de frälsande förrättningarna och styra Guds rike på jorden. Alla som tjänar i kyrkan kallas under ledning av en som bär prästadömsnycklarna. På så sätt får de rätt till kraften som behövs för att tjäna och uppfylla de ansvar som är förknippade med deras ämbete.

Genom prästadömet skapade Gud himlarna och jorden och råder över dem idag. Genom sin kraft återlöser och upphöjer han sina barn. Gud ger prästadömets myndighet till värdiga manliga medlemmar i kyrkan så att de kan handla i hans namn för människornas frälsning. Prästadömets välsignelser är tillgängliga för alla — män, kvinnor och barn.

Relaterade referenserMatt 16:19; L&F 13; 50:26–27; 84:19–20, 33; 107:8; 121:36, 41–42

7. Förrättningar och förbund

I kyrkan är en förrättning en helig, formell handling som har en andlig innebörd. Varje förrättning undervisar om andliga sanningar. Frälsningens förrättningar utförs genom prästadömets myndighet och under ledning av dem som innehar prästadömets nycklar. Vissa förrättningar är nödvändiga för vår upphöjelse och kallas frälsande förrättningar. Några av dessa är dopet (se Joh 3:5; förnyas av sakramentets förrättning), konfirmationen (se Apg 2:36–38), och, för män, ordination till det melkisedekska prästadömet (se L&F 84:33–34). Andra frälsande förrättningar — begåvningen och beseglingen till en make eller maka — utförs endast i templet. Templet är för oss den mest heliga platsen på jorden. Det är Herrens hus. Alla frälsande förrättningar kan också utföras för de döda genom ställföreträdare i templet. Ställföreträdande förrättningar träder i kraft först när de avlidna personerna tar emot dem i andevärlden och ärar tillhörande förbund (se L&F 138:32–34, 58).

Alla prästadömets frälsande förrättningar åtföljs av förbund. Ett förbund är en helig överenskommelse mellan Gud och människan. Gud fastställer villkoren för förbundet och vi samtycker till att göra det han ber oss göra. Gud utlovar sedan vissa välsignelser för vår lydnad. Sakramentet tillåter oss att förnya förbunden vi har ingått med Herren.

Andra förrättningar, såsom välsignandet av sjuka och namngivning och välsignelse av barn, är också viktiga för vår andliga utveckling.

Relaterade referenser2 Mos 19:5–6; Hes 11:20; 1 Kor 15:29; Alma 30:3; L&F 42:78; 82:10; 136:4; Trosartiklarna 1:3, 4

8. Äktenskap och familj

Äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud och familjen har en central roll i hans plan för frälsning och lycka (se 1 Mos 2:24). Föräldrar ska föröka sig och uppfylla jorden, uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet, och sörja för deras fysiska och andliga behov. Man och hustru har ett högtidligt ansvar att älska och vårda sig om varandra. Största förutsättningarna för lycka i familjelivet finns då det byggs på Herren Jesu Kristi lärdomar, såsom tro, bön, omvändelse, förlåtelse, respekt, kärlek, medkänsla, arbete och sund rekreation. (Se ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen.”)

Relaterade referenserPs 127:3; L&F 131:1–4; 132:15–20

9. Buden

Buden är de lagar och krav som Gud ger till människorna. När vi håller buden visar vi vår kärlek till Herren och får ta emot välsignelser från honom (se 3 Mos 26:3–12; Joh 14:15; Mosiah 2:41). Vi är befallda att älska Gud av hela vårt hjärta och av hela vår själ och av hela vårt förstånd och att ha kristuslik kärlek till andra. (Se Matt 22:36–39; Joh 13:34–13:34–35.)

De tio budorden uppenbarades för Mose i forna dagar och är viktiga än idag (se 2 Mos 20:3–17). Några av buden är att helga sabbatsdagen (se 2 Mos 20:8–11; Jes 58:13–14; L&F 59:9–13), hålla kyskhetslagen (se 2 Mos 20:14; 1 Mos 39:7–9; Alma 39:9, och vara ärliga (se 2 Mos 20:16). Exempel på andra bud är att betala ett fullt tionde (se Mal 3:8–10), att fasta (se Jes 58:6–7, att be (se 3 Nephi 18:15, 20–21; L&F 10:5, och att hålla Visdomsordet (se L&F 89:18–21).

Vi har också blivit befallda att bli som vår himmelske Fader och hans son, Jesus Kristus, i våra önskningar, tankar, ord och handlingar (se 3 Nephi 12:48). Herren har gett oss eviga sanningar, eller principer, som vägleder våra beslut och handlingar. Dessa principer hjälper oss att leva som Frälsaren och ta emot hans utlovade välsignelser.

Relaterade referenserJak 1:5–6; 2 Nephi 32:8–9; Mosiah 4:3; Alma 37:35; L&F 82:8–10; 105:5; 121:36; 130:18–19; 138:4