Inledning

1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.

2 Med dem lär man kännavishet och förmaningoch förstår kloka ord,

3 man får förmaningtill att handla vist,rättfärdigt, rättvist och rätt.

4 De ger de okunniga klokhet,de unga kunskap och omdöme.

5 Den vise hör democh ökar sin lärdom,den förståndige får klok ledning.

6 Med dem förstår manordspråk och liknelser,de visas ord och deras gåtor.

7 Att vörda Herrenär början till kunskap,men dårar föraktarvishet och förmaning.

Varning för att ledas vilse

8 Hör, min son,din fars förmaningoch förkasta intedin mors undervisning,

9 för de är en skön kransför ditt huvudoch en vacker kedjaför din hals.

10 Min son, om syndare lockar dig,så följ dem inte.

11 Om de säger:”Kom med oss!Vi ska ligga på lur efter blod,i bakhåll för oskyldigautan orsak.

12 Som dödsriketska vi sluka dem levande,friska och sundaska de fara ner i graven.

13 Allt dyrbart ska vi vinna,vi ska fylla våra hus med byte.

14 Dela du vår lott med oss!Vi alla ska ha gemensam kassa.”

15 Min son,gå inte samma väg som de,håll din fot borta från deras stig,

16 för deras fötterskyndar till det som är ont,de rusar för att spilla blod.

17 Det är ingen meningatt lägga ut nätetinför ögonen på alla fåglarna.

18 De ligger på lur efter sitt eget blod,de gillrar fällor för sina egna liv.

19 Så går det dem som sökeroärlig vinst,den tar livet av sina ägare.

Visheten kallar och varnar

20 Visheten ropar på gatan,hon höjer sin röst på torgen.

21 Hon predikar i gathörnens buller,vid ingången till stadens portartalar hon sina ord:

22 ”Hur länge ska ni okunnigaälska okunnighet,ni hånare njuta av att hånaoch ni dårar hata kunskap?

23 Vänd om till mig när jag varnar er.Se, jag ska låta min Andeflöda över er,jag ska låta er lära känna mina ord.

24 Men ni vägrade lyssnanär jag ropade,ingen brydde signär jag räckte ut min hand.

25 Ni förkastade alla mina rådoch ville inte veta avmina varningar.

26 Därför ska också jag le åt er olyckaoch håna när skräcken drabbar er,

27 när skräcken kommer som ett oväderoch er olycka drar insom en storm,när nöd och ångest drabbar er.

28 Då ska de ropa till migutan att jag svarar,de ska söka migutan att finna mig.

29 De hatade kunskapoch valde inte att vörda Herren,

30 de ville inte veta av mitt rådutan föraktade alla mina varningar.

31 Därför ska de få ätasina gärningars fruktoch mättas av sina onda planer,

32 för de okunnigas avfällighetska döda democh dårarnas sorglöshetförgöra dem.

33 Men den som lyssnar till migska bo i trygghetoch inte behöva frukta något ont.”