”Kapitel 22: Tacksamhetens underbara dygd”, Kyrkans presidenters lärdomar: Thomas S. Monson (2020)

”Kapitel 22”, Lärdomar: Thomas S. Monson

Kapitel 22

Tacksamhetens underbara dygd

”Att uttrycka tacksamhet är gott och hedervärt. Att handla tacksamt är generöst och ädelt. Men att leva med tacksamhet i hjärtat är att röra vid himlen.”

Ur Thomas S. Monsons liv

När president Monson var omkring tio år började han intressera sig för fåglar, särskilt duvor. Från skolfönstret tittade han och hans vänner ofta på duvor som satt i rader på de närliggande taken. Efter skolan fångade pojkarna ibland duvor, och Tom och hans vän Bob byggde enkla duvslag åt dem hemma på bakgården.

Snart satte Bobs far in ett fönster i Bobs duvslag för att hindra vinden från att störa fåglarna. Tom började längta efter ett sådant fönster till sitt eget duvslag.

En dag överraskade Bobs far Tom genom att komma hem till familjen Monson med ett fönster och sätta in det i Toms duvslag. När president Monson senare tänkte tillbaka på sina känslor då, sa han: ”Jag hade aldrig tidigare upplevt en sådan känsla av tacksamhet för något som någon annan, på eget initiativ, hade gjort för mig.”¹

Under större delen av sitt liv födde president Monson upp duvor hemma i trädgården. Han utökade sin flock till att omfatta flera olika arter, varav en del vann priser på lantmässor i kommunen och staten.² Genom alla sina upplevelser med den här livslånga hobbyn glömde han aldrig sin känsla av tacksamhet för Bobs fars enkla, vänliga handling.

Då han lärt sig om tacksamhetens kraft genom den här och andra upplevelser gjorde president Monson det till ett ledande tema när han undervisade. ”Min uppriktiga, innerliga bön är att vi, var och en för sig, må återspegla tacksamhetens underbara dygd”, sa han. ”Må den genomsyra våra själar, nu och alltid.”³

Under hela sitt liv kände president Monson tacksamhet för att en väns far hade satt in ett fönster i hans duvslag när han var ung.

Thomas S. Monsons lärdomar

Att uttrycka tacksamhet är ett mönster för personlig lycka.

Tacksamhet är en gudomlig princip. Herren förkunnade i en uppenbarelse till profeten Joseph Smith:

”Du ska tacka Herren din Gud för allting …

Och i intet förtörnar människan Gud, eller mot ingen är hans vrede upptänd, utom mot dem som inte erkänner hans hand i allt” [Läran och förbunden 59:7, 21].

I Mormons bok uppmanas vi att ”dagligen leva i tacksägelse för den stora barmhärtighet och de många välsignelser som Gud skänker oss” [se Alma 34:38].⁴

Gracias, danke, kiitos – vilket språk som än talas, så kommer ett ofta uttryckt ”tack” att uppliva sinnet, utöka er vänkrets och lyfta er till ett högre plan på er resa mot fullkomlighet … Det finns något naturligt och uppriktigt i att säga ”tack”.

Skönheten och vältaligheten i ett uttryck för tacksamhet återspeglas i en berättelse som stod i tidningen för några år sedan:

”Polismyndigheten i District of Columbia auktionerade i fredags ut omkring 100 cyklar som ingen gjort anspråk på. ’En dollar’, sa en elvaårig pojke när budgivningen började på första cykeln. Men buden gick mycket högre. ’En dollar’, upprepade pojken hoppfullt varje gång en ny cykel togs fram.

Auktionsförrättaren, som auktionerat ut stulna eller borttappade cyklar i 43 år, lade märke till att pojkens förhoppningar tycktes öka varje gång en cykel av racermodell bjöds ut.

Till slut fanns det bara en racercykel kvar. Buden steg till åtta dollar. ’Såld till pojken där borta för nio dollar!’ sa auktionsförrättaren. Han tog åtta dollar ur egen ficka och bad att få pojkens dollar. Pojken överräckte pengarna i småmynt – tog sin cykel och började gå därifrån. Men han gick bara några steg. Försiktigt ställde han ifrån sig sin nya ägodel, gick tillbaka och slog tacksamt armarna om auktionsförrättarens hals och grät.”

När kände vi senast en sådan djup tacksamhet som denne pojke gjorde? De gärningar som andra utför för vår skull är kanske inte lika gripande, men säkert förekommer det vänliga handlingar som berättigar till att vi uttrycker vår tacksamhet.⁵

Glöm inte att tacka. I dessa fyra ord finner du den bästa snabbkursen för ett lyckligt äktenskap, ett recept på varaktig vänskap och ett mönster för personlig lycka.⁶

Ett tacksamt hjärta får vi … genom att uttrycka vår tacksamhet till vår himmelske Fader för hans välsignelser och till människor omkring oss för allt de berikar vårt liv med. Det kräver medveten ansträngning – åtminstone tills vi verkligen lärt oss och odlat en känsla av tacksamhet. Ofta känner vi oss tacksamma och tänker uttrycka vår tacksamhet men glömmer det, eller det blir bara inte av. Någon har sagt: ”Att känna tacksamhet men inte ge uttryck för den är som att slå in en present och inte ge bort den” [William Arthur Ward, i Change Your Life! sammanst. av Allen Klein (2010), s. 15].⁷

Kommer vi ihåg att tacka för de välsignelser vi får? Uppriktiga tack hjälper oss inte bara att se våra välsignelser, utan öppnar också himlens dörrar och hjälper oss känna Guds kärlek.⁸

I 30:e psalmen lovar David: ”Herre min Gud, jag vill tacka dig för evigt” [Psaltaren 30:13].

Aposteln Paulus skrev i sitt brev till korintierna: ”Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva!” [2 Korintierbrevet 9:15]. Och till tessalonikerna: ”Tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja” [1 Tessalonikerbrevet 5:18].

Mina bröder och systrar, tackar vi Gud ”för hans obeskrivligt rika gåva” och de rika välsignelser han skänker oss i sådant överflöd?

Stannar vi upp och begrundar Ammons ord? ”Nu mina bröder, ser vi att Gud kommer ihåg alla folk, i vilket land de än må befinna sig. Ja, han räknar sitt folk … [över] hela jorden. Detta är nu min glädje och min stora tacksägelse. Ja, och jag vill tacka min Gud för evigt” [Alma 26:37] …

Profeten Alma manade: ”Rådgör med Herren i allt vad du gör, så ska han leda dig till det som är gott. Ja, överlämna dig åt Herren när du går till vila om aftonen så att han må vaka över dig när du sover, och när du stiger upp om morgonen låt då ditt hjärta vara fyllt av tacksamhet mot Gud. Och om du gör detta ska du bli upphöjd på den yttersta dagen” [Alma 37:37].⁹

Att fokusera på våra välsignelser kan hjälpa oss att möta utmaningar och problem.

Oavsett våra omständigheter har vi alla mycket att vara tacksamma för om vi bara stannar upp och begrundar våra välsignelser.

Det här är en härlig tid att vara på jorden! Det finns mycket som är fel i världen i dag, men det finns också mycket som är rätt och gott. Det finns äktenskap som håller, föräldrar som älskar sina barn och uppoffrar för dem, vänner som bryr sig om oss och hjälper oss, lärare som undervisar. Vårt liv välsignas på väldigt många sätt …

När vi möter utmaningar och problem i livet är det ofta svårt att fokusera på våra välsignelser. Men om vi gräver djupt nog och ser efter tillräckligt noga, så kan vi kanske känna och inse hur mycket vi faktiskt fått.

Jag vill berätta om en familj som lyckades finna välsignelser mitt under svåra prövningar. Det är en berättelse som jag läste för många år sedan och har sparat på grund av budskapet den ger. Den skrevs av Gordon Green …

Gordon berättar att han växte upp på en gård i Kanada, där han och hans syskon måste skynda sig hem från skolan medan de andra barnen spelade boll och gick och badade. Deras far hade emellertid förmågan att hjälpa dem förstå att deras arbete betydde något. Det gällde speciellt efter skördetiden när familjen firade tacksägelsedagen, för den dagen gav deras far dem en stor gåva. Han inventerade allt de hade.

På tacksägelsedagens morgon brukade han ta med dem till källaren med dess tunnor med äpplen, lådor med betor, morötter packade i sand och berg av potatis i säckar liksom ärtor, majs, bönor, fruktgelé, jordgubbssylt och annan konserverad frukt som fyllde deras hyllor. Han lät barnen noga räkna allt. Så gick de ut i ladan och räknade ut hur många ton hö där fanns och hur många skäppor säd i silon. De räknade sina kor, grisar, höns, kalkoner och gäss. Deras far sa att han ville se hur de klarade sig, men de visste att han ville få dem att inse, just den festdagen, hur rikt Gud hade välsignat dem och lett mot deras hårda arbete. Och sedan, när de satte sig ner till en festmåltid, var välsignelserna påtagliga.

Men Gordon skrev att den tacksägelsedag han mindes med störst tacksamhet var året de inte verkade ha någonting att vara tacksamma för.

Året började bra. De hade hö kvar, gott om säd, fyra griskullar och deras far hade lagt undan pengar för att en dag ha tillräckligt för att köpa en hölastare – en underbar maskin som de flesta bönder bara kunde drömma om att äga. Det var samma år som elektriciteten kom till staden … De skaffade en tvättmaskin som gick hela dagen själv och lysande lampor som hängde i alla tak. Det fanns inga mer lyktor att fylla med fotogen, inga fler vekar att klippa, inga mer sotiga skorstenar att rensa. Lyktorna ställdes i tysthet upp på vinden.

Elektricitetens ankomst till gården var nästan det sista bra som hände dem det året. Just när deras gröda kom upp ur jorden började det regna. När vattnet till sist drog sig undan fanns inte en planta kvar någonstans. De sådde igen, men mer regn krossade plantorna. Deras potatis ruttnade i gyttjan. De sålde några kor och alla grisarna och andra djur de tänkt behålla. De fick mycket dåligt betalt för dem, eftersom alla andra tvangs göra samma sak. Allt de skördade det året var en täppa med betor som på något sätt klarat vädret.

Sedan var det tacksägelsedag igen. Deras mor sa: ”Vi kanske ska hoppa över den i år. Vi har inte ens en gås kvar.”

Men på tacksägelsedagens morgon kom Gordons far hem med en hare och bad sin hustru laga till den. Motvilligt började hon arbeta och sa att det skulle ta lång tid att laga till den där sega gamla haren. När den till sist stod på bordet med några av betorna som överlevt vägrade barnen äta. Gordons mor grät, och då gjorde hans far något märkligt. Han gick upp på vinden, tog ner en lykta, ställde den tillbaks på bordet och tände den. Han sade åt barnen att släcka det elektriska ljuset. När bara lyktan sken igen kunde de knappt tro att det varit så mörkt tidigare. De undrade hur de hade sett något alls utan det starka ljus som elektriciteten gav.

Maten välsignades och alla åt. När middagen var över satt alla tysta. Gordon skrev:

”I det svaga ljuset från den gamla lyktan såg vi alla klart igen … Det var en underbar måltid. Haren smakade som kalkon och betorna var de mildaste vi någonsin ätit … Vårt hem … i all sin fattigdom, var så rikt för oss” [från H. Gordon Green, ”The Thanksgiving I Don’t Forget”, Reader’s Digest, nov. 1956, s. 69–71].

Mina bröder och systrar, att uttrycka tacksamhet är gott och hedervärt. Att handla tacksamt är generöst och ädelt. Men att leva med tacksamhet i hjärtat är att röra vid himlen.¹⁰

”Vi har alla mycket att vara tacksamma för om vi bara stannar upp och begrundar våra välsignelser.”

Vi kan utveckla en tacksam inställning.

Vi kan lyfta både oss själva och andra när vi vägrar att bli kvar i den negativa tankens värld och i stället odlar en tacksam inställning i vårt hjärta. Om otacksamhet är en av de värsta synderna så är tacksamhet en av de ädlaste dygderna. Någon har sagt att ”tacksamhet är inte bara den största av dygder, utan upphovet till alla andra” [Cicero, i A New Dictionary of Quotations on Historical Principles, urv. av H. L. Mencken (1942), s. 491].

Hur kan vi odla en anda av tacksamhet i hjärtat? President Joseph F. Smith, kyrkans sjätte president, gav ett svar. Han sa: ”Den tacksamma människan ser så mycket i världen att vara tacksam för, och för henne uppväger det goda det onda. Kärleken övervinner avund och ljuset driver bort mörkret ur hennes liv.” Han fortsatte: ”Stolthet förstör vår tacksamhet och ersätter den med själviskhet. Vi känner oss lyckligare i närvaro av en tacksam och kärleksfull själ och vi borde omsorgsfullt odla, genom ett liv i bön, tacksamhet mot Gud och mot människor!” [Evangeliets lära (1982), s. 218].

President Smith säger till oss att ett liv i bön är nyckeln till att äga tacksamhet.

Gör materiella ägodelar oss lyckliga och tacksamma? Kanske tillfälligtvis. Men det som ger djup och varaktig lycka och tacksamhet är sådant som inte kan köpas för pengar: våra familjer, evangeliet, goda vänner, vår hälsa, vår förmåga, den kärlek vi får från människor omkring oss. Tyvärr tar vi ofta mycket av detta för givet.¹¹

Vi kan aldrig veta när vi får privilegiet att räcka ut en hjälpande hand. Den väg till Jeriko som var och en måste färdas har inget namn, och den trötte vandraren som behöver vår hjälp kanske är någon vi inte känner. I det stora hela misslyckas alltför ofta mottagaren av visad vänlighet att uttrycka sina känslor, och vi berövas en glimt av storheten och kärleken som får oss att gå och göra sammalunda. Äkta tacksamhet uttrycktes i ett brev som kyrkans huvudkontor fick för en liten tid sedan …

”Till första presidentskapets kontor:

Salt Lake City visade kristen vänlighet mot mig en gång under mina år av kringflackande.

Under en bussresa tvärs över landet till Kalifornien, steg jag av på bussterminalen i Salt Lake City, sjuk och darrig av svår sömnlöshet som orsakats av att jag inte tagit den nödvändiga medicinen. I min hastiga flykt från en tråkig situation i Boston hade jag fullständigt glömt bort att ta med mig min medicin.

Modfälld satt jag på restaurangen i Temple Square Hotel, med kindbenen lutade mot knytnävarna och stirrade på en kopp kaffe som jag egentligen inte ville ha. Ur ögonvrån såg jag ett par närma sig mitt bord. ’Hur mår du, unge man?’ frågade kvinnan. Jag reste mig upp, och med tårar i ögonen och något omskakad berättade jag för dem om min svåra belägenhet. De lyssnade uppmärksamt och tålmodigt på mitt nästan osammanhängande tal och sedan tog de över situationen. De måste ha varit betydande personer i stan. De talade med restaurangchefen och talade sedan om för mig att jag kunde äta allt jag ville där under fem dagar. De tog mig till hotellet som låg bredvid restaurangen och skaffade mig ett rum för fem dagar. Sedan körde de mig till en vårdcentral och såg till att jag fick den medicin jag behövde – som verkligen utgjorde min livlina till mental hälsa och välbefinnande.

Medan jag hämtade mig och återfick krafterna, tog jag för vana att lyssna på de dagliga orgelkonserterna i tabernaklet. Det himmelska ljudet från detta instrument, från den svagaste intonationen till de mäktigaste orgeltonerna, var för mig den mest storslagna fulltonighet jag någonsin hört. Jag har köpt skivor och kassetter med tabernakelorgeln och kören som jag kan lyssna på närhelst jag behöver lugn och stöd.

Under min sista dag på hotellet, innan jag fortsatte min resa, lämnade jag in nyckeln vid receptionen. Där väntade ett brev till mig från paret som hjälpt mig: ’Betala tillbaka genom att visa vänlighet mot någon annan du möter på din väg som råkat illa ut.’ Det hade jag haft som vana, men nu bestämde jag mig för att vara ännu mer uppmärksam på dem som kunde behöva uppmuntran och stöd.

Jag önskar er allt gott. Jag vet inte om denna tid verkligen är ’de sista dagarna’ som det står om i skrifterna, men jag vet att två medlemmar i er kyrka var heliga för mig när jag var i så desperat behov av hjälp. Jag tänkte att ni kanske skulle tycka om att höra det.”¹²

”Den väg till Jeriko som var och en måste färdas har inget namn, och den trötte vandraren som behöver vår hjälp kanske är någon vi inte känner.”

Vi visar tacksamhet mot vår Frälsare när vi följer hans exempel och lyder hans ord.

Förutom allt annat vi är tacksamma för, [må vi alltid] visa vår tacksamhet för vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans underbara evangelium ger oss svar på livets stora frågor: Varifrån kommer vi? Varför är vi här? Vart går vår ande när vi dör? Det evangeliet ger dem som lever i mörkret den gudomliga sanningens ljus.

Han lärde oss hur vi ska be. Han lärde oss hur vi ska leva. Han lärde oss hur vi ska dö. Hans liv är ett kärleksarv. Han botade de sjuka, han lyfte upp de förtryckta, han räddade syndaren …

Låt oss följa honom. Låt oss göra som han. Låt oss lyda hans ord. Då ger vi honom tacksamhetens gudomliga gåva.¹³

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Gå igenom skriftställena som president Monson citerade om vikten av tacksamhet (se avsnitt 1). Varför tror du att tacksamhet är ”ett mönster för personlig lycka”? Hur har tacksamhet hjälpt dig att känna Guds kärlek? På vilka sätt kan vi uttrycka tacksamhet till andra?
Varför tar vi ibland våra välsignelser för givna? (Se avsnitt 2.) Hur har det hjälpt dig i svåra tider att begrunda dina välsignelser? Vilka välsignelser har du inte känt igen förrän du har ansträngt dig för att se dem? Vad kan vi lära oss om tacksamhet av berättelsen om Gordon Green?
Hur kan vi utveckla en tacksam inställning? (Se avsnitt 3.) Hur har bön hjälpt dig att utveckla en djupare tacksamhet? Hur visar vi Gud att vi är tacksamma genom att tjäna andra? Hur påverkas våra liv när vi lever i tacksamhet?
President Monson rådde oss att ”visa vår tacksamhet för vår Herre och Frälsare Jesus Kristus” (avsnitt 4). Hur kan vi fördjupa vår tacksamhet för Frälsaren? Hur kan vi visa honom att vi är tacksamma?

Skriftställen som hör till detta ämne

Psaltaren 100:3–4; Lukas 17:11–19; Kolosserbrevet 2:6–7; 2 Nephi 9:50–52; Mosiah 2:19–22; Läran och förbunden 78:18–19

Studiehjälpmedel

”Utveckla studiemetoder som bygger upp din tro på Frälsaren” (Predika mitt evangelium [2004], s. 22). Exempelvis kan du, när du studerar, ställa frågor som dessa till själv: Hur kan dessa lärosatser hjälpa mig att bättre förstå Jesu Kristi försoning? Hur kan dessa lärdomar hjälpa mig att bli mer lik Frälsaren?