Förlänande av prästadömet och ordination till ett ämbete

man som tar emot prästadömet

Utförandet av en frälsande förrättning kräver bemyndigande av en prästadömsledare som innehar vederbörliga nycklar eller som verkar under ledning av en person som innehar dessa nycklar.

När erforderliga intervjuer och godkännanden är klara:

1. Stavspresidenten (eller någon under hans ledning) kan ordinera en person till äldstens ämbete eller bemyndiga en annan bärare av melkisedekska prästadömet att göra detta. Endast bärare av melkisedekska prästadömet ska stå i ringen.

2. Stavspresidenten (eller någon under hans ledning) kan ordinera en person till högprästens ämbete eller bemyndiga en annan högpräst att göra detta. Endast högpräster får stå i ringen.

3. Biskopen (eller någon under hans ledning) kan ordinera personen till diakonens, lärarens eller prästens ämbete. Endast präster och bärare av melkisedekska prästadömet får agera språkrör eller stå i ringen.

För att delta i en ordination måste en person 1) vara präst eller bärare av melkisedekska prästadömet och 2) ha likvärdig eller högre prästadömsmyndighet än den som ska ges i förrättningen. En äldste ska till exempel inte stå i ringen när en högpräst ska ordineras eller när en man avskiljs till ett ämbete som kräver att han är högpräst.

För att utföra en prästadömsordination lägger en eller flera bemyndigade prästadömsbärare händerna varsamt på personens huvud. Prästadömsbäraren som utför ordinationen

1. uttalar personens fullständiga namn

2. anger med vilken myndighet ordinationen utförs (aronska eller melkisedekska prästadömet)

3. förlänar aronska eller melkisedekska prästadömet, såvida det inte redan förlänats

4. ordinerar personen till ett ämbete inom aronska eller melkisedekska prästadömet och ger det ämbetets rättigheter, kraft och myndighet (prästadömets nycklar ges inte vid förläning av prästadömet eller ordination till ett av dessa ämbeten)

5. uttalar en välsignelse enligt Andens ledning

6. avslutar i Jesu Kristi namn.

En ordination är ett tillfälle att ge en välsignelse. Detaljerade råd och anvisningar ges hellre i samband med att en person undervisas om sina plikter än under själva ordinationen.

En ordination ska inte utvidgas till ett formellt möte. Det är inte nödvändigt med böner, vittnesbörd eller undervisning när någon ordineras.