”5–11 augusti. Romarbrevet 1–6: ’Guds kraft till frälsning’” Kom och följ mig – för Söndagsskolan: Nya testamentet 2019 (2019)
”5–11 augusti. Romarbrevet 1–6”, Kom och följ mig – för Söndagsskolan: 2019
5–11 augusti
Romarbrevet 1–6
”Guds kraft till frälsning”
Läs under bön Romarbrevet 1–6 med dina klassdeltagare i åtanke. Det underlättar för dig att vara lyhörd för Andens maningar när du förbereder dig för att undervisa.
Skriv ner dina intryck
Uppmuntra till delaktighet
Fundera på att ge klassdeltagarna några minuter att skumma igenom Romarbrevet 1–6 och leta efter en vers de tycker särskilt mycket om. De kan sedan berätta om versen de valde för någon som sitter bredvid dem.
Undervisa om läran
”Jag skäms inte för evangeliet.”
-
Har dina elever blivit gjorda till åtlöje för sin tro? Be dem läsa Romarbrevet 1:16–17 och tänka på tillfällen i Apostlagärningarna då Paulus visade att han inte skämdes för evangeliet. Vad gör att vi inte skäms för att vara medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga? Be klassdeltagarna berätta om tillfällen när de eller andra visade att de inte skämdes för Jesu Kristi evangelium.
Romarbrevet 1:16–17; 2:28–29; 6:1–11
Sant lärjungeskap ligger i vår inre förpliktelse, inte bara i våra handlingar.
-
Hur utvärderar vi vårt eget lärjungeskap? Paulus råd till romarna kan hjälpa oss komma ihåg att inte fokusera på att checka av punkter i en lista, utan på ”hjärtat och Anden” (se Rom. 2:29). För att hjälpa dina elever förstå Paulus råd kan du skriva texten i Romarbrevet 2:28–29 på tavlan. Ersätt ordet jude med sista dagars helig och ordet omskärelse med förbundet. Hur ökar den här förändringen vår förståelse av Paulus lärdomar? Ni kan också samtala om saker vi gör som medlemmar i kyrkan som är mer meningsfulla och kraftfulla när vi gör dem i ”hjärtat och Anden” (se Rom. 2:29). Se till exempel äldste Jeffrey R. Hollands tal om hemundervisning, ”Sändebud till kyrkan”, (Liahona,nov. 2016, s. 61–67) eller äldste Neil L. Andersens tal om missionsarbete, ”Ett vittne om Gud” (Liahona, nov. 2016, s. 35–38).
”Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.”
-
Det kan finnas personer i klassen som behöver hjälp med att förstå Paulus undervisning i de här kapitlen om tro, gärningar och nåd (se även den här veckans lektionsförslag i Kom och följ mig – för enskilda och familjer samt Joseph Smiths översättning av Romarbrevet 4:16). Hur kan du hjälpa dem lära sig av varandra? Du kanske kan berätta om följande situationer för att hjälpa klassdeltagarna förstå att vi inte ska se våra goda gärningar som ett sätt att bevisa vår värdighet, men inte heller se Kristi nåd som ett sätt att ursäkta våra misstag och synder. Be klassdeltagarna leta efter sanningar i Romarbrevet 3:20–31; 5:1–2; 6:1–2, 21–23 som kan hjälpa Gunilla och Jonas. Vilka ytterligare doktrinära sanningar i ”Övriga resurser” kan hjälpa dem förstå vikten av att både utföra rättfärdiga gärningar och lita på Kristi nåd? Du kan be klassdeltagarna berätta vad de har funnit eller rollspela ett samtal.
Scenario 1
Du har en kompis som heter Gunilla, som känner sig överväldigad i sina ansträngningar att vara en trofast lärjunge. Hon arbetar flitigt för att göra allt hon känner att hon borde göra, men oroar sig ofta för att hennes ansträngningar kommer till korta. ”Är jag tillräckligt bra?” undrar hon. ”Godtar Herren mig?”
Scenario 2
Du har en kompis som heter Jonas som inte oroar sig särskilt mycket för om han gör rättfärdiga val. Han tror på Jesus Kristus, han går på sina möten i kyrkan, och han är en kärleksfull far och god granne. Men han har valt att inte leva efter de normer som skulle göra honom värdig en tempelrekommendation. När familj och vänner försöker uppmuntra honom att förbereda sig för templet svarar han: ”Jag är en bra människa. Jag tror på Jesus Kristus. Han har redan betalat för mina synder, och jag tror inte han kommer att hindra mig från att komma in i det celestiala riket för sådana småsaker.”
Uppmuntra till lärande i hemmet
För att inspirera klassdeltagarna att läsa Romarbrevet 7–16 kan du säga till dem att Paulus beskrev en strid inom honom – och inom oss alla. I Romarbrevet 7–16 får vi veta vilken strid det är och hur vi vinner den.
Övriga resurser
Tro, nåd och gärningar.
Även om vi bör sträva efter att lyda buden, kommer enbart lydnad mot Guds lagar inte att frälsa oss (se Rom. 3:27–31). Även när vi gör vårt bästa har vi ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud” (Rom. 3:23). Därför behöver vi alla Jesus Kristus, vars nåd gör det möjligt för oss att få förlåtelse för våra synder och ger oss möjlighet att fortsätta göra goda gärningar. Som Paulus lärde: ”Där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer” (Rom. 5:20).
President David O. McKay berättade en liknelse om en pojke som började drunkna när han var ute och simmade med sina vänner. ”Som tur var ryckte en pojke med sinnesnärvaro och handlingskraft loss en lång pinne ur ett staket av vide och sträckte ut den ena änden mot den drunknande pojken som högg tag i den, höll i allt han förmådde och räddades.
Alla pojkarna sa att den äventyrlige pojken hade sin räddare att tacka för sitt liv.
Detta är visserligen sant. Men om pojken inte hade dragit nytta av den räddande pinnen, om han inte hade använt all sin egen styrka, så skulle han ha drunknat trots sin kamrats hjältemodiga insats” (David O. McKay, ”The Gospel of Work”, Instructor, jan. 1955, s. 1).
Apropå frågan om vi blir frälsta genom tro eller gärningar skrev den kristne författaren C. S. Lewis: ”Jag tycker att det verkar som att fråga vilken skänkel på saxen som är viktigast” (Kan man vara kristen? (2003), s. 172).
Scenario 1
-
J. Devn Cornish, ”Duger jag? Kommer jag att klara det?” Liahona, nov. 2016, s. 32–34
”Frälsningen kan inte köpas för lydnadens lön, den köps genom Guds Sons blod [se Apg. 20:28]. …
Nåden är en gåva från Gud, och när vi har en önskan att lyda alla hans bud är det som om vi räcker fram vår jordiska hand för att ta emot denna heliga gåva från vår himmelske Fader” (Dieter F. Uchtdorf, ”Nådens gåva”, Liahona, maj 2015, s. 109–110).
Scenario 2
-
D. Todd Christofferson, ”Förbli i min kärlek”, Liahona, nov. 2016, s. 48–51
”Om nåden är en gåva från Gud, varför är det då så viktigt att vi håller hans bud? Varför ska vi bry oss om Guds bud – eller omvända oss för den delen? …
Vår lydnad mot Guds bud [blir] en naturlig följd av vår ändlösa kärlek och tacksamhet för Guds godhet. Denna äkta kärlek och tacksamhet förenar på ett mirakulöst sätt våra gärningar med Guds nåd” (Dieter F. Uchtdorf, ”Nådens gåva”, Liahona, maj 2015, s. 109).
Vårt kontinuerliga behov av nåd.
”Förutom att du behöver nåden för din slutliga frälsnings skull, behöver du denna stärkande kraft varje dag i livet. Då du kommer närmare din himmelske Fader i flit, ödmjukhet och saktmod, lyfter och stärker han dig genom sin nåd (se Ords. 3:34; 1 Petr. 5:5; L&F 88:78; 106:7–8). Förtröstan på hans nåd gör det möjligt för dig att gå framåt och tillväxa i rättfärdighet” (Stå fast i din tro, s. 106–107).
Förbättra vår undervisning
Din kallelse till ditt ämbete är inspirerad. Som lärare har du kallats av Herren att välsigna hans barn. Herren vill att du ska lyckas, så när du lever värdig hans hjälp ger han dig den uppenbarelse du söker. (Se Undervisa på Frälsarens sätt, s. 5.)