Kapitel 28
Zoramiterna och Rameumptom
Zoramiterna hade en gång tillhört Guds kyrka, men de hade blivit onda och tillbad nu avgudar.
Nephiterna ville hindra att zoramiterna förenade sig med lamaniterna, så Alma och några andra missionärer gav sig iväg för att predika Guds ord för zoramiterna.
Dessa missionärer blev överraskade och upprörda över hur zoramiterna tillbad Gud i sina kyrkor som kallades synagogor.
I mitten av kyrkan hade zoramiterna byggt en hög plattform som de kallade Rameumptom. Bara en person fick plats att stå högst upp.
Zoramiterna turades om att stå där, sträcka sig mot himlen och högt läsa upp samma bön.
I denna bön sa zoramiterna att Gud inte har någon kropp, att han bara är en ande. De sa också att det inte skulle komma någon Kristus.
Zoramiterna trodde att Gud hade valt ut bara dem till att bli frälsta i himmelriket. De tackade för att de var hans favoritfolk.
När alla zoramiterna hade bett gick de hem. De varken bad eller talade om Gud på en hel vecka.
De rika zoramiterna älskade guld och silver, och de skröt med sina världsliga ägodelar. Alma blev ledsen när han såg hur onda de var.
Alma bad att han och hans missionärer skulle få styrka, tröst och framgång i sitt arbete.
När Alma och de andra missionärerna hade bett om hjälp med att föra zoramiterna tillbaka till sanningen, fylldes de av den Helige Anden.
Missionärerna gick sedan i olika riktningar för att predika. Gud välsignade dem med mat och kläder och stärkte dem i deras arbete.
Fattiga zoramiter fick inte komma in i kyrkorna. De började lyssna på missionärerna.
Många frågade vad de skulle göra. Alma sa att de inte behövde vara inne i en kyrka för att be eller tillbe Gud.
Han bad dem tro på Gud. Sedan undervisade Amulek dem om Jesus Kristus och om Guds plan för sina barn.
Missionärerna gick därifrån, och de zoramiter som hade trott på dem blev utkastade från staden. De som trott på dem gick för att bo i Jershons land tillsammans med Ammons folk.
Fastän de onda zoramiterna hotade Ammons folk, så hjälpte Ammons folk de rättfärdiga zoramiterna och gav dem mat, kläder och landområden.