Kapitel 23
Ammon: en stor tjänare
Mosiahs fyra söner lämnade Zarahemla för att undervisa lamaniterna om evangeliet. De gick alla till olika städer.
Ammon gick till Ismaels land. När han kom in i staden band lamaniterna honom och förde honom till sin kung Lamoni.
Ammon sa till kung Lamoni att han ville bo bland lamaniterna. Lamoni blev glad för det och bad sina män lösgöra Ammon.
Ammon sa att han ville vara en av kungens tjänare. Kungen sände honom att vakta sina hjordar.
En dag när Ammon och några andra tjänare tog hjordarna till vattenplatsen, skingrade lamanitiska rövare djuren och försökte stjäla dem.
Tjänarna som var med Ammon blev rädda. Kung Lamoni hade dödat de andra tjänarna som rövarna stulit djur ifrån.
Ammon visste att detta var hans chans att använda Herrens kraft till att få lamaniterna att lita på honom. Sedan skulle de lyssna på hans undervisning.
Ammon sa till tjänarna att om de samlade de skingrade djuren skulle kungen inte döda dem.
Ammon och de andra tjänarna fann snabbt djuren och drev dem tillbaka till vattenplatsen.
De lamanitiska rövarna kom tillbaka. Ammon bad de andra tjänarna att vakta djuren medan han stred mot rövarna.
De lamanitiska rövarna var inte rädda för Ammon. De trodde att de lätt kunde döda honom.
Guds kraft var med Ammon. Han träffade och dödade några rövare med stenar, och det gjorde resten av rövarna mycket arga.
De försökte döda Ammon med sina klubbor, men varje gång en rövare lyfte en klubba för att slå Ammon, så högg Ammon av hans arm. Rövarna blev rädda och sprang sin väg.
Tjänarna tog de avhuggna armarna till kung Lamoni och berättade för honom vad Ammon hade gjort.
Kungen blev förvånad över att Ammon var så stark. Han ville träffa Ammon men var rädd för att göra det, eftersom han trodde att Ammon var den Store Anden.
När Ammon gick för att träffa honom, visste inte kung Lamoni vad han skulle säga. Han sa ingenting på en timma.
Den Helige Anden hjälpte Ammon förstå vad kungen tänkte. Ammon förklarade att han inte var den Store Anden. Han var en människa.
Kungen sa att Ammon skulle få vad han än önskade sig, om han talade om vilken kraft han hade använt för att besegra rövarna och för att kunna veta vad kungen tänkte.
Ammon sa att det enda han önskade var att kung Lamoni skulle tro på det han tänkte säga. Kungen sa att han skulle tro på allt det som Ammon berättade för honom.
Ammon frågade kung Lamoni om han trodde på Gud. Kungen sa att han trodde på den Store Anden.
Ammon sa att den Store Anden är Gud, att han skapat allting i himlen och på jorden och att han vet vad människorna tänker.
Ammon sa att människorna var skapade i Guds avbild. Han sa också att Gud kallat honom att undervisa Lamoni och hans folk om evangeliet.
Med hjälp av skrifterna undervisade Ammon kung Lamoni om skapelsen, Adam och Jesus Kristus.
Kung Lamoni trodde på Ammon och bad för att få förlåtelse för sina synder. Sedan föll han ner på marken som om han var död.
Tjänarna bar kungen till hans hustru och lade honom på en säng. Efter två dagar trodde tjänarna att han var död och beslöt att begrava honom.
Drottningen trodde inte att hennes man var död. Hon hade hört om Ammons stora kraft och bad honom hjälpa kungen.
Ammon visste att Guds kraft påverkade Lamoni. Han sa till drottningen att Lamoni skulle vakna nästa dag.
Hon stannade vid Lamonis sida hela natten. Nästa dag reste sig Lamoni och sa att han sett Jesus Kristus. Kungen och drottningen fylldes av den Helige Anden.
Lamoni undervisade sitt folk om Gud och Jesus Kristus. De som trodde omvände sig från sina synder och blev döpta.