2020
Vad hemkyrkan lärde mig om att ha möten tillsammans
Covid-19: Budskap om tro


Endast digitalt: Unga vuxna

Vad hemkyrkan lärde mig om att ha möten tillsammans

Jag tyckte det var ledsamt när kyrkans möten tillfälligt ställdes in på grund av pandemin. Nu är jag tacksam för vad jag har lärt mig.

Bild
en kvinna som håller skrifterna öppna

Författaren bor i Skåne.

Att gå i kyrkan har alltid varit en av veckans höjdpunkter för mig. Jag älskar att träffas med släkt och vänner och att lägga bort världens bekymmer medan vi har gudstjänst tillsammans.

Men så började allt förändras på grund av pandemin. I början hade vi inte så många smittade med coronavirus i Sverige och skolorna höll igång som vanligt, så jag förstod inte riktigt varför kyrkans ledare kände att det var nödvändigt att ställa in mötena. Med allt galet som hände i världen var jag ivrig att få träffa mina vänner på söndagen. Men så fick jag veta att kyrkans möten tillfälligt ställts in och att vi skulle ha gudstjänst hemma. Jag blev både ledsen och lite frustrerad.

När söndagen kom satte jag på mig klänning och smink, åt frukost och satt ner med mina föräldrar. Jag såg att min pappa noggrant hade förberett sakramentet med en vit duk över brödet och vattnet och hade slagit upp sakramentsbönerna i skrifterna.

Så var det dags att sjunga sakramentspsalmen. När pappa började bryta brödet kände jag Anden så starkt. Det tycktes som om Anden sa till mig att Jesu Kristi försoning var till just för mig. Jag började gråta, och när jag tittade på mamma såg jag att hon också grät och log mot mig – hon kunde också känna Anden.

Även om jag var skeptisk till att börja med vet jag nu att det är ett intimt och vackert tillfälle att ta del av sakramentet hemma. Över de senaste veckorna har jag känt större tacksamhet för prästadömet och det återställda evangeliet som ger oss tröst och frid i oroliga tider. Jag har också känt den kärlek som vår himmelske Fader har till alla sina barn. Och jag har känt särskild tacksamhet för profeten som hjälper oss veta vad vi ska göra, också när vi inte förstår varför.

Sedan vi fick de första instruktionerna om att ha kyrka hemma har covid-19 spridit sig till tusentals i Sverige och fortsätter att påverka nästan varenda land på jorden. Och även om jag älskar det intima med att ha kyrka hemma med några få närstående har jag också insett att det inte är det samma som att gå i kyrkan och ha gudstjänst tillsammans som församling eller gren. Att bli upplyfta av varandra på sakramentsmötet och andra möten är oersättligt.

Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum undervisade: ”Ett av Herrens huvudsyften med att ha en kyrka är att skapa en gemenskap av heliga som stöttar varandra på ’den trånga och smala stigen som leder till evigt liv’ [2 Ne. 31:18].”1

Jag har insett att kyrkan handlar om mycket mer än att bara träffas med vänner varje vecka. Den handlar om att ta del av sakramentet, känna tillhörighet, stötta varandra och bygga en gemenskap av tro i Guds rike. Jag kommer alltid att vara tacksam för välsignelsen av att kunna ha kyrka hemma under den här tiden med covid-19 och för de nya insikter jag fått om vikten av att ha möten tillsammans. Sakramentsmötet kommer att kännas ännu mer speciellt när vi kan ha möten tillsammans igen.

Slutnot

  1. D. Todd Christofferson, ”Varför kyrkan?” Liahona, nov. 2015, s. 108.