Ungdomar
En missionär utan namnbricka
Författaren bor i Utah, USA.
I skolan finns det en lärare som har en sådan personlighet som kan avskräcka en från att komma med en motsägande åsikt om ett ämne. En dag kom vi in på ämnet mormonmissionärer. Jag visste att jag kunde ha besvarat hans frågor, men jag kände att jag inte skulle göra det. Jag sa bara så mycket att han blev nöjd för stunden.
Under de påföljande veckorna kunde jag inte sluta tänka på vårt samtal. Slutligen kom tanken att jag skulle ge honom en Mormons bok med några understrukna meningar om missionsarbete. Tanken skrämde mig, men jag höll fast vid föresatsen. Jag förstod att det var en maning som jag behövde följa.
Omkring två månader senare hade jag en Mormons bok redo. Hela dagen kändes det som om boken brände hål i ryggsäcken. De tre sekunder det tog att ge honom boken innan vinterlovet började var de mest skrämmande i hela mitt liv.
Första dagen efter lovet gick jag förbi hans klassrum men var rädd för att gå in. Då hörde jag honom ropa på mig, och så gav han mig ett kort. Jag läste det i korridoren. Han skrev att han noga hade läst meningarna jag hade strukit under, och att han började se några av anledningarna till att jag trodde som jag gjorde.
Nu är jag glad över att sprida evangeliet, och jag ser verkligen fram emot att tjäna min himmelske Fader som missionär snart.