2014
Prövningarna är välsignelser
Juni 2014


Vårt hem, vår familj

Prövningarna är välsignelser

Författaren bor i Nya Zeeland.

Det jag trodde var prövningar i ett tempeläktenskap visade sig i stället vara underbara välsignelser.

Jag pratade med en god vän om välsignelserna med att vara vigd i templet. Jag sade skämtsamt att jag bara kunde komma på några få välsignelser men att jag kunde komma på en mängd prövningar. ”Men”, sade hon, ”de kanske är välsignelserna!”

Jag visste att hon hade rätt.

Att vara beseglad i templet har gett mig ett evigt perspektiv angående äktenskap och familj. Mina tempelförbund hade varit de ”glasögon” genom vilka min make och jag alltid hade betraktat alternativen framför oss, också som ett ungt nygift par.

Ett evigt perspektiv

Vi började vårt äktenskap med ett evigt perspektiv och vi kände att det betydde att vi inte skulle vänta med eller hindra de barn som väntade på att komma till vår familj. Min make fortsatte med sina studier allteftersom familjen växte. När han väl började arbeta på heltid hade vi fem barn. Jag fortsatte att studera på halvfart så att jag kunde ta hand om våra barn hemma. Jag ser med glädje tillbaka på de där åren. De var underbara! Vi bodde i en liten lägenhet med två barn under 15 månader, levde på våra små studiebidrag och åt en hel del köttfärs.

Jag tänker på de där första åren som våra pionjärår. Vi färdades över ”slätter” av studier, barnafödande och begränsade ekonomiska resurser. Jag känner i viss mån igen mig hos en person som överlevde färden med Martins handkärrekompani och som sade om resan: ”Var och en av oss kom fram med en absolut kunskap om att Gud lever, ty vi blev bekanta med honom i vår förtvivlade situation.”1

I världens ögon sågs det vi valde att göra under de första åren av vårt äktenskap inte som något vettigt. Att skjuta upp min examen för att få barn, leva på en inkomst och undvara en del bekvämligheter kan ha verkat idiotiskt. Men Herren sade till Jesaja:

”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN.

Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar” (Jes. 55:8–9).

När vi har gjort avkall på världsliga mål för att följa vår himmelske Faders vilja för vår familj har vi blivit mer ödmjuka.

Möta prövningarna tillsammans

Vi läser i Läran och förbunden att de som ”är villiga att hålla sina förbund genom offer … godtas av [Herren].

Ty jag, Herren, skall få dem att bära frukt som ett mycket fruktbart träd som är planterat i ett bördigt land vid en klar ström och som bär mycket dyrbar frukt” (L&F 97:8–9). Våra fem barn är vår dyrbara frukt. De är utan tvekan våra största välsignelser.

Allteftersom åren har gått har min make och jag ställts inför många prövningar i vårt äktenskap, och när jag ser tillbaka kan jag ärligt säga att jag är tacksam för dem. Herren välsignar oss med prövningar för att förfina oss som individer och för att hjälpa oss att vända oss till honom och till vår livskamrat.

Tempelvigseln är upphöjelsens främsta förbund. När det förbundet hålls leder det till den högsta graden i det celestiala riket, eller evigt liv, vilket innebär evig avkomma (se L&F 131:1–4). Tack vare den här stora belöningen bör vi förvänta oss att ett äktenskap ska tänja oss och förändra vår natur.

Äldste Bruce C. Hafen, emeritusmedlem i de sjuttios kvorum, har sagt: ”Det kanske börjar med att allt känns bekvämt i äktenskapet. Men sedan kommer problemen. Om vi uppriktigt försöker lösa dem så kanske det inte alltid känns bekvämt, men vi växer. Då slutar det med att vi inte bara känner oss bekväma i äktenskapet utan också glada.”2 Det har inte alltid känts bekvämt när vi har löst våra problem, men de har verkligen gett oss glädje.

Hårt arbete och glädje

Att vara mamma är det svåraste jag någonsin har gjort. Innan jag fick barn trodde jag att moderskap mest, om inte alltid, skulle vara fyllt av glädje – med enstaka stunder av hårt arbete. Men jag har insett att det är tvärtom. Tack vare mitt eviga partnerskap med min make har mitt föräldraskap och äktenskap blivit en laboratorium för att bli mer lik min himmelske Fader. Föräldraskapets ansvar under det här livet liknar vår himmelske Faders arbete och avsikt, ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39). Det krävs ett himmelskt tålamod, styrka och kärlek för att vara hustru och mamma. Att vara mamma hjälper mig att bli mer lik Gud när det gäller natur, önskningar och möjligheter.

Tack vare att jag har beseglats i templet har jag fått välsignelser som jag inte alltid väntade mig. Det är en källa till styrka för mig och till stabilitet för mina barn. Det är en sammanbindande länk till mina förfäder som välsignar dem när jag utför deras tempelarbete. Mitt tempeläktenskap är värt alla uppoffringar, och jag vet att det ger stora välsignelser.

Slutnoter

  1. Francis Webster i William R. Palmer, ”Pioneers of Southern Utah”, The Instructor, maj 1944, s. 217–218.

  2. Bruce C. Hafen, Covenant Hearts: Marriage and the Joy of Human Love (2005), s. 13.

Fotografi med tillstånd av Rachel Harrison