Budskap från första presidentskapet
Fast förankrad
För inte så länge sedan fick jag möjlighet att åka med ett stort fartyg längs Alaskas underbara kust. När kaptenen förberedde för fartygets övernattning i en avlägsen, orörd bukt, gjorde han en noggrann uppskattning av läget och omgivningarna, till exempel tidvågornas gång, vattnets djup och avståndet från farliga hinder. När han var nöjd sänkte han ner ett ankare så att fartyget skulle vara i säkerhet och fast förankrat och att passagerarna skulle få möjlighet att beundra den praktfulla skönheten i Guds skapelser.
När jag betraktade kustlinjen började jag inse att fartyget rörde sig nästan omärkligt med den minsta vindpust och den underliggande strömmen. Ändå höll sig fartyget stadigt och envist kvar inom en begränsad cirkel som bestämdes av ankarlinans längd och ankarets styrka.
Kaptenen hade inte förvarat ankaret på fartyget så att det kunde sänkas ner när en storm var i antågande. Nej, han hade förankrat fartyget som en förebyggande åtgärd och skyddat fartyget från att förflytta sig ut i osäkra vatten eller långsamt gå på grund medan passagerare och besättning kände sig trygga.
När jag begrundade detta insåg jag att om inte det var ämne för en liknelse så hade jag aldrig flugit ett flygplan.
Varför vi behöver ankare
Ankarets syfte är att hålla fartyget säkert och förankrat vid en önskad destination, eller att kontrollera fartyget i dåligt väder. Men för att kunna uppnå dessa viktiga syften räcker det inte med att bara ha ett ankare. Ankaret måste vara bastant, pålitligt och användas på rätt sätt och vid rätt tid och plats.
Enskilda och familjer behöver också ankare.
Motgångar kan komma som en kraftig storm för att blåsa oss ur kurs och hota att kasta oss mot klipporna. Men ibland är vi i fara även när allting verkar vara säkert – när vindarna är milda och vattenytan blank. Faktum är att vi kan vara i störst fara när vi driver och rörelsen är så liten att vi knappt lägger märke till den.
Evangeliet är vårt ankare
Ankare måste vara bastanta, starka och välunderhållna för att vara redo när de behövs. Dessutom måste de vara förankrade vid en grund som kan stå emot tyngden av motstridiga krafter.
Naturligtvis är Jesu Kristi evangelium ett sådant ankare. Det förbereddes av universums Skapare i ett gudomligt syfte och formades för att ge trygghet och vägledning till hans barn.
Vad är evangeliet, när allt kommer omkring, förutom Guds plan att återlösa hans barn och föra dem tillbaka till hans närhet?
Eftersom vi vet att det ligger i alla sakers natur att driva, måste vi fästa våra ankare vid evangeliets grundval. De får inte lätt släppas ner i högmodets sand eller knappt vidröra ytan på våra övertygelser.
Den här månaden har vi möjlighet att lyssna på Guds tjänare under kyrkans generalkonferens. Deras ord, tillsammans med skrifterna och den Helige Andens maningar, ger en säker och stadig grundval av eviga värderingar och principer vid vilka vi kan fästa våra ankare så att vi kan förbli trofasta och säkra mitt under livets svårigheter och prövningar.
Den forntida profeten Helaman lärde: ”Det är på klippan, vår Återlösare, som är Kristus, Guds Son, som ni måste bygga er grundval, så att när djävulen sänder sina mäktiga vindar, ja, sina pilar i virvelvinden, ja, när allt hans hagel och hans mäktiga storm piskar er, skall detta inte ha någon makt att dra er ned till eländets och det oändliga lidandets avgrund, tack vare den klippa som ni är byggda på och som är en säker grundval, och om människorna bygger på denna grundval kan de inte falla” (Helaman 5:12).
Värdet i stadigt fästa ankare
Livet har ett sätt att pröva våra ankare och fresta oss att driva. Men om våra ankare är stadigt fästa vid vår Återlösares klippa håller de – oavsett hur hård vinden är, hur starkt tidvattnet är eller hur höga vågorna går.
Det är förstås inte meningen att ett fartyg ska stanna kvar i en hamn, det ska lätta ankar och segla ut på livets hav. Men det är en liknelse för en annan gång.
Just nu får jag tröst av att veta att evangeliets ankare och vår Återlösares klippa håller oss stadiga och trygga.
Ett sådant ankare hindrar oss från att driva mot faror och olyckor. Det ger oss den underbara möjligheten att njuta av den ojämförliga skönheten i livets föränderliga och sublima natur.
Livet är vackert och värt att leva. Vindar, stormar och kraftiga strömmar kan fresta oss att driva mot synliga eller osynliga faror, men evangeliets budskap och dess gudomliga kraft håller oss kvar på vår väg tillbaka till vår himmelske Faders trygga hamn.
Låt oss därför inte bara lyssna på talen under aprilkonferensen utan också tillämpa deras budskap som ett stadigt ankare i våra dagliga liv.
Må Gud välsigna och vägleda oss i detta betydelsefulla och nödvändiga åtagande!
Undervisa från det här budskapet
Ni kan samtala om vikten av ankare i berättelsen om när Lehis familj seglade till det utlovade landet (se 1 Nephi 18). Du kan betona Första Nephi 18:11–15, en tid när Nephi hölls bunden, Liahona slutade fungera och fartyget drevs av våldsamma stormar. Vilka blir följderna när vi inte är fast förankrade vid evangeliet? Du kan också betona Första Nephi 18:21–22 och ni kan samtala om hur vi kan känna oss trygga genom att vända oss till Frälsaren.