Gå och laga stereon
Kent A. Russell, Florida, USA
Vår granne var ungdomsledare i en lokal kyrka och ungdomarna i hans kyrka kom ofta och besökte honom. Det var inte ovanligt att se flera bilar parkerade framför huset, både dag och kväll.
Några av ungdomarna spelade hög musik på sin bilstereo hela tiden. Vi hörde dem flera kvarter bort, och när de kom närmare skakade fönstren i vårt hus. Den höga musiken väckte mig ofta på nätterna. Jag kände irritationen växa och började betrakta de här tonåringarna som mina fiender.
En dag när jag krattade löv hörde jag en bilstereo dåna flera kvarter bort. Ljudet kom allt närmare. När föraren svängde runt hörnet och körde mot grannens hus hade jag blivit arg och bad till min himmelske Fader att han skulle förstöra stereon.
Min desperata bön fylldes sedan av lovord och tacksamhet när stereon plötsligt blev underbart tyst då bilen stannade. Jag hade arbetat med bilstereor och visste på ljudet att den inte hade stängts av — den hade dött.
Den unge mannen var ledsen över att hans stereo hade slutat fungera och hans vänner samlades för att trösta honom. Jag å andra sidan kände en viss självbelåten tillfredsställelse över att se vad jag trodde var Guds hand som slog ner på stereon.
Men när jag fortsatte iaktta insåg jag att jag såg mig själv som jag hade uppfört mig för många år sedan. Hjärtat veknade och jag började tänka att den här pojken kanske inte var en fiende trots allt. Då viskade Anden: ”Gå och laga stereon.”
Jag förbluffades över maningen och försökte skjuta bort den. Varför skulle jag laga något som var en sådan plåga i mitt liv? Men maningen kom igen och jag följde den.
När jag hade erbjudit mig att hjälpa till såg jag omedelbart vad som orsakade problemet. Det var lätt att åtgärda. Snart var stereon lika högljudd som förut.
Den unge mannen uttryckte sin tacksamhet och frågade om det var något han kunde göra för mig. Jag sade att jag behövde åka till arbetet tidigt och att om han kunde sänka volymen på musiken på kvällarna så skulle jag verkligen uppskatta det. Han log och försäkrade mig om att han skulle göra det.
Han hade inte bara musiken på låg volym på kvällarna utan blev också min personliga stereopolis och såg till att hans vänner också sänkte volymen på sina stereor. Sedan dess har vi aldrig haft några problem med hög musik på kvällarna.
Min himmelske Fader hörde och besvarade min bön. Hans lösning gjorde allt tyst och lugnt och var en viktig påminnelse om att följa Anden. Den lärde mig också bättre förstå vad det innebär att älska sina fiender (se Luk. 6:27).