Ett bättre exempel
Jag önskar att vi hade lyssnat på våra ledares undervisning, men vi trodde inte att den gällde oss.
Våra ledare i Unga kvinnor bestämde att en övernattningshajk var precis det rätta för att förbereda oss för lägret. De valde en strand vid San Pedro-floden i södra Arizona för vårt övningsläger.
När vi hade lagt ut sovsäckarna ville de andra tjejerna och jag gå på upptäcktsfärd och vada i vattnet. Ledarna ansåg att vi först behövde prata om säkerhet och första hjälpen. Vi satte oss därför på en skuggig plats nära floden för att lyssna på undervisningen.
Det var inte lätt att vara uppmärksam när vi kunde se floden glittra i solen. Vinden lekte i popplarna medan syster Brown (namnet har ändrats) pratade. Vi hade alla hört lektionen tidigare och jag kunde inte förstå varför vi behövde höra den nu. Vi visste alla hur vi skulle trycka på ett sår för att stoppa blödningen, men nu berättade hon för oss om det igen.
Innan ledarna lät oss gå sade de flera gånger att vi inte skulle gå ner i floden utan skor. ”Man vet aldrig vad som finns där, och ni måste skydda fötterna.”
När jag kom fram till kanten av floden var några av tjejerna redan i vattnet och plaskade. Vattnet var brunt av gyttja. Floden var mindre än 30 cm djup rakt över och jag kunde inte tänka mig att den kunde vara farlig.
Jag bestämde mig för att ta av mig skorna. Jag hade bara ett par med mig och jag såg inte någon mening med att blöta ner dem och sedan behöva gå med våta skor hela dagen. Mina två bästa vänner Martha och Elizabeth påminde mig båda om vad ledarna hade sagt. Jag tog av mig skorna i alla fall och förklarade varför. Martha tog också av sig sina. Elizabeth var mer tveksam. Jag vadade ut i vattnet och sade med sarkastisk ton: ”Behåll dem på om du vill.”
Hon satte sig ner, tog av sig skorna och sprang ut i vattnet. Efter några steg stannade hon. Hon blev helt blek och sade lugnt: ”Å nej.” Sedan lyfte hon upp foten ur vattnet. Jag kunde se blod strömma ut från ett sår. Hon hade klivit på en trasig flaska.
Synen av blod gjorde mig alldeles tom i huvudet. Fastän jag just hade lyssnat på en lektion om första hjälpen hade jag ingen aning om vad jag skulle göra. Jag bestämde mig för att springa efter hjälp. Två andra hjälpte henne upp ur vattnet.
Jag hittade syster Brown och berättade vad som hade hänt. Hon trodde att jag skämtade. Men när hon såg Elizabeth sitta på stigen med blod strömmande från foten så sprang hon fram till henne och ropade: ”Sätt tryck på såret!”
Lektionen vi haft tio minuter tidigare började sjunka in. Tjejerna som hade stått runtom Elizabeth och tittat på hur hon blödde lyfte upp hennes fot och tryckte på såret.
Elizabeth skjutsades till sjukhuset där hon fick veta att hon nästan hade skurit foten mitt itu. Såret krävde många stygn och skulle ta lång tid att läka. Nästa gång jag såg henne använde hon kryckor.
Jag hade aldrig trott att jag någonsin kunde eller skulle övertala min bästa vän att göra något som skulle skada henne så illa. Jag hade aldrig sett mig själv som ett dåligt inflytande förut.
Nu försöker jag vara ett bättre exempel för mina vänner och jag är villigare att lyssna på mina ledare. De vet vad de pratar om.
Illustration Dilleen Marsh