Glädjen i att helga sabbatsdagen
Jag vittnar om den glädje och de välsignelser som kommer av att dyrka Gud på hans heliga dag — vilket omfattar välsignelser vi inte kan se nu.
Att växa upp som sista dagars helig i en miljö med icke-medlemmar var en njutbar erfarenhet i början av mitt liv. Vad jag mest minns är sammankomster med familj och vänner till födelsedagar, helger, fotbollsmatcher och enstaka churrasco (grillfester). Ett annat favoritminne är att komma till kyrkan på söndagen som en familj.
Att helga sabbatsdagen och att dyrka vår Fader i himlen och hans Son, Jesus Kristus, var grundläggande och naturligt för vår familj. Som ung i kyrkan såg jag alltid fram emot att spela fotboll på tisdagskvällarna, men jag såg också fram emot att komma till sakramentsmötet, Söndagsskolan och prästadömsmötet på söndagarna. Det kändes så bra att vara tillsammans med våra bröder och systrar i evangeliet att vi inte skyndade oss hem efteråt.
Inte förrän jag var gift och hade en egen familj kom jag att verkligen uppskatta det goda exempel som mina föräldrar hade satt under mina utvecklingsår. Som far för en familj kom jag till bättre insikt om hur viktigt det är att ”gå till bönehuset och offra [sina] sakrament på [Herrens] heliga dag” (L&F 59:9). Jag kom till bättre insikt om de välsignelser han lovat dem som håller hans bud.
Jag minns tydligt hur glada mina vänner och jag var som ungdomar när vi kunde berätta för varandra att vi inte hade missat ett enda möte i kyrkan under ett helt år. Vi kanske inte var fullt medvetna om hur vår trofasta närvaro påverkade oss, men vi höll oss obefläckade av världen. Dessutom var vi glada i våra hjärtan, vi såg lyckliga ut och vår glädje var verkligen fullkomlig (se L&F 59:9, 13–15).
En sabbatsdagstradition
I många år har min hustru och mina barn haft som tradition att tillbringa sommarlovet på en liten strand i närheten av vårt hem i södra Brasilien. Ibland flyttade vi på grund av arbete, men oavsett hur långt från denna lilla strand vi flyttade, gjorde vi alltid den årliga resan med stor förväntan och glädje. På samma sätt brukade släktingar och vänner resa långväga för att vi alla skulle kunna vara tillsammans en gång om året. Alla kom så tidigt som de kunde och stannade så länge som möjligt.
På denna lilla strand hade vår familj många underbara möjligheter till andlig tillväxt och att inhämta kunskap om evangeliet. De flesta av våra släktingar var inte medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och delade inte vår trosuppfattning. För dem var Herrens dag bara ännu en dag när man lekte och hade roligt. Eftersom fler i familjen brukade vara på stranden under veckosluten än under de andra dagarna i veckan, så var inte bara vår närvaro och deltagande i söndagens aktiviteter förväntade utan också något som krävdes — bland annat av våra barn.
Våra barn var små och höll just på att lära sig att tillämpa evangeliets sanningar. För dem var det en stor frestelse att delta i aktiviteter tillsammans med släktingar och vänner på söndagarna. Att tillbringa tid med familjen är en viktig del av evangeliet och att bryta mot sabbaten skulle ha varit lätt att bortförklara. Trots allt var den närmaste enheten i kyrkan vid denna tidpunkt ungefär 10 mil bort från stranden. Våra vänner och grannar i vår hemmaförsamling var långt borta och ingen av dem skulle någonsin veta om vi stannade på stranden istället för att köra till kapellet och närvara vid våra möten på söndagarna. Vi besökte kyrkan hela året och vår släkt kunde bara vara tillsammans några veckor varje år.
Inte desto mindre missade vi aldrig att besöka kyrkan på söndagarna — inte en enda gång! Vi kom ihåg Herrens lärdomar:
”Och för att du mera fullständigt skall kunna hålla dig obefläckad av världen skall du gå till bönehuset och offra dina sakrament på min heliga dag.
Ty sannerligen, detta är en dag bestämd åt dig till att vila från ditt arbete och ägna den Allrahögste din andakt …
Men kom ihåg att på denna Herrens dag skall du frambära dina offer och sakrament åt den Allrahögste …
Och på denna dag skall du inte göra något annat förutom att låta tillreda din föda i hjärtats enkelhet så att din fasta kan bli fullkomlig, eller med andra ord så att din glädje kan bli fullkomlig” (L&F 59:9–13).
Vi väljer att lyda detta bud och vi lärde våra barn att de också skulle göra det. Snart förstod de att det var viktigare att dyrka Gud på hans heliga dag än att behaga familj och vänner eller att tillfredsställa sina egna önskningar.
Välsignad genom lydnad
På söndagarna vid stranden brukade vi vakna tidigt, klä oss för att gå i kyrkan och åka med bil till närmaste kapell. Under resan och under hela dagen njöt vi av den frid och glädje som Herren har lovat dem som lyder hans bud. Vi kom till insikt om att denna känsla av frid och glädje inte är av världen.
Efter flera år av denna rutin hände någonting underbart. Våra barn slutade ifrågasätta vikten av att dyrka Gud på hans heliga dag och flera av våra barns kusiner började fråga om de kunde följa med oss till kyrkan! Föga visste vi att den känsla av frid och glädje som vi kände också kunde upplevas av våra kusiner när vi återvände från våra möten. Detta ledde slutligen till en stor välsignelse. Efter det att några av dessa barn blivit vuxna sade två av dem från en familj till sina föräldrar: ”Vi vill bli sista dagars heliga.” Snart var hela familjen döpt. Nyligen, som återvänd missionär, gifte sig ett av barnen i templet.
Vi besöker fortfarande stranden varje år men alla vet att på söndagen är vår familj inte där och leker. Istället besöker vi kyrkan och dyrkar Gud med familjemedlemmar som förenar sig med oss som en grupp som blir allt större för varje år!
När vi ser tillbaka på dessa år och funderar över de beslut vi fattade tackar vi Gud för att han har hjälpt oss att ha mod att göra det som var rätt och att undervisa våra barn att göra detsamma. Vi hyser inte det ringaste tvivel om att detta beslut har stärkt våra barn såväl som våra släktingar. Det gav oss Herrens utlovade frid, spelade en viktig roll i omvändelsen av familjemedlemmar och välsignade oss med en tillfredsställelse som inte finns i alternativa söndagsaktiviteter som inte mättar själen.
Jag vittnar om att glädje och välsignelser blir resultatet av att dyrka Gud på hans heliga dag — vilket omfattar välsignelser vi inte kan se nu. Och jag vittnar om att ”saligt är det folk som har Herren till sin Gud” (Ps. 144:15).
Detalj från Den sista måltiden, av Simon Dewey; bakgrund © Getty Images; alla andra bilder från familjen Aidukaitis