Prästadömets ära och ordning
Prästadömets nycklar
År 1976 hölls en regionkonferens i Köpenhamn. Efter den avslutande sessionen ville president Spencer W. Kimball [1895–1985] besöka Vor frue Kirke (Vårfrukyrkan) där Thorvaldsens statyer av Kristus och de tolv apostlarna står …
Längst fram i kyrkan, bakom altaret, står den välkända statyn Kristus med armarna något utsträckta. I händerna ser man märkena efter spikarna och såret i hans sida är klart synligt. Längs båda sidorna står statyerna av apostlarna. Petrus står längst fram till höger om honom och de andra apostlarna i ordningsföljd.
De flesta i vår grupp stod längst bak i kyrkan med vaktmästaren. Jag stod framme vid statyn av Petrus tillsammans med president Kimball, äldste Rex D. Pinegar och Johan Helge Benthin, president för Köpenhamns stav.
I Petrus hand finns en uppsättning tunga nycklar, utförda i marmor. President Kimball pekade på dessa nycklar och förklarade vad de symboliserade. Sedan gjorde han något som jag aldrig ska glömma: Han vände sig till president Benthin och med osedvanlig skärpa pekade han på honom och sade: ’Jag vill att du ska tala om för alla i Danmark att jag innehar de nycklarna! Vi innehar de verkliga nycklarna och använder dem dagligen.’
Jag ska aldrig glömma det tillkännagivandet, det vittnesbördet av profeten. Dess inverkan var andligt kraftfull. Dess intryck var fysiskt påtagligt.
Vi återvände till bakre delen av kyrkan där resten av gruppen stod. President Kimball pekade på statyerna och sade till den vänlige vaktmästaren: ’Där är de döda apostlarna.’ Sedan pekade han på mig och sade: ’Här har vi de levande apostlarna. Äldste Packer är en apostel. Äldste Thomas S. Monson och äldste L. Tom Perry är apostlar och jag är en apostel. Vi är de levande apostlarna.
Du kan läsa om sjuttio i Nya testamentet och här är två av de levande sjuttio: äldste Rex D. Pinegar och äldste Robert D. Hales.’
Vaktmästaren, som dittills inte hade visat känslor, fick tårar i ögonen.
Det var en unik upplevelse.”2
Prästadömet är inte delbart
”Prästadömet är större än något av dess ämbeten När någon tar emot det aronska eller melkisedekska prästadömet förlänas det honom genom handpåläggning. När han fått prästadömet blir han ordinerad till ett ämbete inom detsamma. Alla ämbeten får sin myndighet från prästadömet.
Prästadömet är inte delbart. En äldste bär lika mycket prästadöme som en apostel (se L&F 20:38). När en man tar emot prästadömet tar han emot fullheten av det. Det finns emellertid ämbeten inom prästadömet — uppdelningar med olika myndighet och ansvarsområden. En man kan utöva sitt prästadöme enligt det ämbetes rättigheter som han är ordinerad eller avskild till …
Den som bär det melkisedekska eller högre prästadömet bär också det aronska eller lägre prästadömets myndighet.”3
Det förberedande prästadömet
”Det faktum att aronska prästadömet benämns det lägre prästadömet tar inte bort någonting av dess betydelse. Herren har sagt att det är nödvändigt för melkisedekska prästadömet. (Se L&F 84:29.) Varje bärare av det högre prästadömet bör känna sig mycket hedrad över att få utföra de förrättningar som tillhör aronska prästadömet, för de har stor andlig betydelse.
Jag har, som medlem i de tolv apostlarnas kvorum, delat ut sakramentet. Jag försäkrar er att jag har känt mig outsägligt hedrad och ödmjuk över att få göra det som en del kanske betraktar som en rutinuppgift …
Människorna i forna dagar såg fram emot Kristi försoning genom offerceremonien. Vi ser bakåt på samma händelse genom sakramentsförrättningen.
Både offer före, och sakramentet efteråt, kretsar kring Kristus, utgjutandet av hans blod och den försoning han gjorde för våra synder. Både då och nu tillhör myndigheten att utföra dessa förrättningar aronska prästadömet.
Detta är i sanning ett heligt ansvar och sammanför er i ett broderskap med dessa forntida Herrens tjänare. Det är då inte så underligt att vi känner oss ödmjuka då vi deltar i de förrättningar som aronska prästadömet fått i uppgift att utföra …
Några som nu sitter där som diakoner, lärare och präster kommer en dag att sitta här som apostlar och profeter och presidera över kyrkan. Ni måste vara redo.
Det är förvisso korrekt att kalla aronska prästadömet för det förberedande prästadömet.”4
En inbjudan till blivande äldster
”En äldstes ämbete är ett hedersamt och värdigt kall med andlig myndighet och kraft. Beteckningen ’blivande’ antyder förhoppningar, optimism och möjligheter. Jag talar nu till dem idag, medveten om att det finns många andra som detta budskap också kan tillämpas på …
Om ni återvänder dit där andliga sanningar talas, så kommer de ting som ni trodde var borta att strömma tillbaka till era sinnen. Sådant som ligger gömt under många års oanvändning och inaktivitet kommer fram. Er förmåga att förstå dem kommer att förbättras.
Om ni företar färden tillbaka till de heliga, så kommer ni snart att än en gång förstå inspirationens språk. Och snabbare än ni tror, kommer det att tyckas som om ni aldrig varit borta. Det är så viktigt att ni inser att om ni kommer tillbaka, kommer det att tyckas som om ni aldrig varit borta …
Snart känner ni er helt och fullt tillrätta i hans kyrka och i hans rike. Då får ni veta hur mycket ni behövs här och hur mycket er erfarenhet och er röst kan hjälpa till med att återlösa andra.”5
Ämbeten inom prästadömet
”En kallelse är mer än en inbjudan eller en begäran. Det är en kallelse från Herren genom hans utvalda tjänare. För många år sedan upplevde president Spencer W. Kimball, som då var president för en stav i Arizona, följande: Det behövdes en president för Unga mäns organisation i staven. President Kimball lämnade sitt skrivbord på banken, gick nerför gatan och gick in i en affär och sade: ’Jack, skulle du vilja bli president för Unga män i staven?’
Jack sade: ’Å, Spencer, du menar inte mig.’
Han sade: ’Naturligtvis gör jag det. Du är en ung man och du kommer bra överens med unga människor. Du skulle bli en mycket bra president.’
Sedan blev det, enligt president Kimballs uppfattning, ett mycket obehagligt samtal, för Jack tackade nej till kallelsen. Han gick tillbaka till banken, satte sig ner vid bordet, förargad över misslyckandet. Då slog det honom. Han lämnade sitt bord, gick nerför gatan — samma dörr, samme man — tilltalade honom med hans fullständiga namn och sade: ’I söndags träffades stavspresidentskapet för att diskutera vem som skulle kallas som Unga mäns president. Vi bad om det och talade om det. Slutligen bad vi om det på våra knän och fick svaret från Herren att du skulle kallas. Som Herrens tjänare är jag här för att framföra den kallelsen.’
Jack sade: ’Ja, Spencer, om du uttrycker det på det sättet så.’
Och han sade: ’Jag uttrycker det på det sättet.’”6
”Varje äldste bör känna till att en kallelse är mer än en inbjudan eller en begäran, ja mer än en uppgift. Alltför ofta hör vi uttryck som: ’Jag har blivit ombedd att verka som rådgivare i äldstekvorumets presidentskap.’ Det vore riktigare att säga: ’Jag har kallats att verka som rådgivare.’
Vi kallar inte oss själva till ämbeten i kyrkan. Snarare ger vi akt på kallelsen från dem som presiderar över oss. Det är de presiderandes ansvar att i bön rådgöra med Herren om hans vilja beträffande ett visst ämbete i kyrkan. Då träder uppenbarelsens princip i kraft. Kallelsen verkställs sedan av den presiderande ämbetsman som har fått detta uppdrag av Herren.”7
Ordinationens betydelse
”Prästadömet ges genom ordination, inte enbart genom att man ingår ett förbund eller tar emot en välsignelse. Så har det varit sedan begynnelsen. Oavsett vad människor antar eller gör gällande eller sluter sig till av allt som sagts eller skrivits, förr eller nu, är en direkt ordination till ett ämbete i prästadömet sättet — det enda sättet — att förläna det, förr eller nu.
Och skrifterna visar mycket tydligt att det enda giltiga förlänandet av prästadömet kommer från ’någon som har myndighet, och det är känt i kyrkan att han har myndighet och har blivit regelmässigt ordinerad av kyrkans ledare’ [L&F 42:11] …
Missa inte denna enkla, tydliga och absoluta sanning: Prästadömet förlänas alltid genom ordination av någon som har rätt myndighet, och det är känt av kyrkan att han har det. Men också när prästadömet förlänats har en person inte någon myndighet bortom den som tillhör det specifika ämbete som han ordinerats till. Dessa gränser gäller också ett ämbete som man avskiljs till. Ej auktoriserade ordinationer eller avskiljningar överför ingenting, varken prästadömets makt eller myndighet.”8
Prästadömets kraft
”Vi har varit mycket bra på att sprida ut prästadömets myndighet. Prästadömets myndighet finns nästan överallt. Vi har kvorum med äldster och högpräster över hela världen. Men jag tror att utspridandet av prästadömets myndighet har gått före utspridandet av prästadömets kraft. Prästadömet har inte den styrka det borde ha och kommer inte heller att ha den förrän prästadömets kraft fast förankras i familjerna på det sätt som den borde …
Prästadömets myndighet är hos oss. Efter allt vi har samordnat och organiserat är det nu vårt ansvar att aktivera prästadömets kraft i kyrkan. Prästadömets myndighet kommer genom ordination, prästadömets kraft kommer genom trofasthet och lydnad mot förbunden. Den förstärks genom att man utövar och använder prästadömet i rättfärdighet.
Nu fäder, vill jag påminna er om er kallelses heliga natur. Ni får prästadömets kraft direkt från Herren för att beskydda ert hem. Det kommer tillfällen då det enda som står som en sköld mellan er familj och motståndarens angrepp är den kraften. Då får ni vägledning av Herren genom den Helige Andens gåva.”9
”Den kraft som ni tar emot beror på vad ni gör med denna heliga, osynliga gåva.
Myndigheten får ni då ni ordineras. Kraften får ni genom lydnad och genom att leva värdigt …
Kraft i prästadömet får vi genom att göra vår plikt när det gäller det grundläggande — närvara vid möten, ta emot kallelser, läsa skrifterna, efterleva Visdomsordet.”10
Herrens sanna tjänare
”Vi hör inget om att prästadömets nycklar brukas i de andra kristna kyrkorna. Det är besynnerligt att vi av somliga beskrivs som icke-kristna när vi är de enda som har den myndighet och den organisation som han inrättade.
De nuvarande tolv är helt vanliga människor. Som personer är de inte imponerande, det var inte heller de ursprungliga tolv, men kollektivt är de en kraft.
Vi har olika yrkesbakgrund. Vi är vetenskapsmän, advokater, lärare.
Äldste [Russell M.] Nelson var en banbrytare inom hjärtkirurgin …
Många i detta kvorum var militärer: en sjöman, marinsoldater, piloter.
De har haft olika ämbeten i kyrkan: hemlärare, lärare, missionärer, kvorumpresidenter, biskopar, stavspresidenter, missionspresidenter och — viktigast av allt — makar och fäder.
Alla studerar de och undervisar om Jesu Kristi evangelium. Det som förenar oss är vår kärlek till Frälsaren och hans Faders barn och vårt vittnesbörd om att det är han som leder kyrkan.
Nästan varenda en av de tolv kommer från enkla förhållanden, så var det också när han var här. De levande tolv är sammansvetsade i Jesu Kristi evangeliums tjänst. När kallet kom lämnade var och en av oss näten, så att säga, och följde Herren.”11
”Jag vittnar för er att de fjorton män, som liksom jag har ordinerats, verkligen är apostlar. När jag säger detta, säger jag inte mer än det som Herren har sagt, inte mer än vad som kan uppenbaras för den som med ett uppriktigt hjärta och ett verkligt uppsåt strävar efter att få ett eget vittnesbörd genom Anden.
Dessa män är Herrens sanna tjänare. Ge akt på deras råd.”12
Ett apostoliskt vittnesbörd
”Det finns många kvalifikationer jag saknar. Det finns så många brister i min strävan att tjäna. Det finns bara en enda sak, en enda kvalifikation som kan förklara det. I likhet med Petrus och alla som senare blivit ordinerade har jag det vittnesbördet.
Jag vet att Gud är vår Fader. Han presenterade sin Son Jesus Kristus för Joseph Smith. Jag betygar för er att jag vet att Jesus är Kristus. Jag vet att han lever. Han föddes i tidens mitt. Han predikade sitt evangelium och prövades. Han led och korsfästes och uppstod på tredje dagen. Han har liksom sin Fader en kropp av kött och ben. Han utförde sin försoning. Om honom vittnar jag. Om honom är jag vittne.”13
Återställelsen av melkisedekska prästadömet, av Walter Rane © IRI
Fotoillustration Cody Bell
Fotoillustration ©IRI