2012
Rådgör tillsammans i äktenskapet
Juni 2012


Vårt hem, vår familj

Rådgör tillsammans i äktenskapet

Som äktenskaps- och familjeterapeut i Victoria, Kanada, rådgjorde jag med ett par, Bob och Mary (namnen har ändrats), som ofta blev osams när de försökte fatta gemensamma beslut. Under ett möte sade Bob till mig: ”Jag försöker presidera och få saker och ting gjorda, men när jag kommer med förslag på vad vi ska göra så stöder hon inte prästadömet!”

Av det han sade insåg jag att han inte helt förstod vad det innebär att presidera. När ett par gifter sig så bildar de ett jämlikt partnerskap och strävar efter att fatta beslut tillsammans i en anda av enighet.

Jag berättade för paret om några principer för att rådgöra tillsammans som jag hade lärt mig av prästadömsråd. Fastän råden i hemmet fungerar något annorlunda än råden i kyrkan så kan samma principer tillämpas i båda fallen. När vi strävar efter att tillämpa principerna i vårt hem, kan de hjälpa oss stärka vårt äktenskap på ett sätt som är välbehagligt för Herren.

Princip 1: Gemensamt beslutsfattande

I prästadömsråd

Presidentskap, råd och biskopsråd verkar alla enligt principerna om enhälliga, samstämmiga beslut. Äldste M. Russell Ballard förklarade att de tolv apostlarnas kvorum kommer till ett enhälligt beslut innan de agerar i något ärende: ”Vi diskuterar ett brett spektrum av frågor, från kyrkans administration till världshändelser, och vi gör det öppet och uppriktigt. Ibland diskuteras en fråga i veckor innan vi fattar beslut.”1 Enighet är så viktigt att de inte går vidare med ett beslut förrän alla är eniga.

Herren undervisade Joseph Smith om samma princip om enighet i råd: ”Och varje beslut som fattas av något av dessa kvorum måste ske genom detsammas enhälliga röst, det vill säga: Varje medlem av varje kvorum måste vara överens om dess beslut för att deras inbördes beslut skall ha denna kraft eller giltighet” (L&F 107:27).

Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum underströk vidare denna princip när han sade: ”Vi kan inte få inspiration om vi inte är eniga.”2 När vi är eniga i syfte och bön inbjuder vi den Helige Andens vägledning och inspiration.

I hemmet

Principen om enighet gäller prästadömsråd, och den gäller äktenskap. Bröderna har lärt att familjeråden är kyrkans mest grundläggande råd.3 Lägg märke till att de inte har sagt att mannen är det mest grundläggande rådet eller att hustrun är det mest grundläggande rådet. Det här rådet består av dem båda två.

Det är inte ovanligt att äkta par har svårt att komma fram till ett gemensamt beslut, särskilt om den aktuella frågan är viktig. Om makarna dessutom är mer angelägna om att ha rätt än att vara eniga så upphör kommunikationen med vår himmelske Fader, och då ”upphör också kommunikationen mellan äkta makar. Och vår himmelske Fader ingriper inte. Vanligtvis tränger han sig inte på där han är objuden.”4 Nyckeln är att faktiskt inbjuda — inte utesluta — vår himmelske Fader i våra samtal. Om vi ödmjukt arbetar tillsammans och lyssnar på varandra, får vi den betydelsefulla välsignelse som Herrens vägledning är.

Det är viktigt att fatta enhälliga beslut med Andens vägledning — särskilt om beslutet logiskt sett inte verkar vara det bästa. President George Q. Cannon (1827–1901), förste rådgivare i första presidentskapet, sade att Herren stödjer ett råd av eniga ledare och att han förbättrar deras inte helt fullkomliga plan och ”kompletterar den med sin visdom och kraft och gör den effektiv”.5 Det här löftet ges till alla råd, även äkta par.

Beslutsfattande måste emellertid inte alltid ske under formella förhållanden. Äldste Ballard har sagt att ”när en man och hustru talar med varandra håller de familjeråd”.6

Och precis som att Herren inte befaller oss i allting behöver inte äkta makar ha ett råd för varje beslut som ska fattas. Äkta par bör lita på varandras förmåga att fatta dagliga beslut som inte är av större evig betydelse. Tillsammans, med vägledning från Herren, skrifterna och profetens ord, fattar de beslut som kräver att de samtalar med varandra.

Princip 2: Alla deltar

I prästadömsråd

Under det världsomfattande ledarutbildningsmötet i november 2010 citerade Julie B. Beck, Hjälpföreningens generalpresident, följande skriftställe: ”Utse bland er en lärare, och låt inte alla vara talesmän samtidigt utan låt en tala åt gången och låt alla lyssna till hans ord, så att när alla har talat, alla kan bli uppbyggda av varandra och så att alla kan få samma förmån.” (L&F 88:122). Äldste Walter F. González i de sjuttios presidentskap tillade att deltagande främjar uppenbarelse.7 När alla får lika stor möjlighet att bidra blir de kombinerade enskilda förslagen från var och en starkare.

I hemmet

Principen om deltagande lär oss hur viktigt det är att båda makarna bidrar till beslutsfattandet. Det räcker inte att den ena makan fattar alla besluten och den andra bara instämmer. Äkta par uppnår större framgång när båda söker inspiration och sedan lyssnar på varandras tankar och känslor.

President Howard W. Hunter (1907–1995) sade: ”En man som bär prästadömet godtar att hans hustru är delaktig i ledarskapet för hem och familj. Hon ska känna till och delta i alla beslut som rör familjen … Herren avsåg att hustrun skulle stå vid makens sida som en likvärdig kompanjon.”8 Vi är gjorda för att hjälpa varandra. När vi inbjuder och accepterar vår makas deltagande kan vi glädjas åt en av äktenskapet stora förmåner.

Princip 3: Presidera i rättfärdighet

I prästadömsråd

Att förstå den rätta betydelsen av att presidera är viktig för att man ska kunna ha ett effektivt prästadömsråd. De som presiderar ska ”vaka över kyrkan” (Alma 6:1) och är ansvariga för att se till att det råder enighet, att alla deltar lika mycket och att andra principer som gäller råd utövas. Äldste Ballard påminner oss om att ”de som bär prästadömet … aldrig [får] glömma att de inte har någon rätt att utöva prästadömsmyndigheten som en klubba över huvudet på andra … Prästadömet är avsett för tjänande, inte för slaveri; medlidande, inte tvång; omsorg, inte kontroll. De som tror annorlunda rör sig utanför prästadömsmyndighetens ramar.”9

I hemmet

Makens patriarkaliska plikt som en som presiderar i hemmet är inte att regera över andra utan att se till att äktenskapet och familjen frodas. President David O. McKay (1873–1970) sade att varje man en dag kommer att ha en personlig prästadömsintervju med Frälsaren: ”Först kommer han att be om en ansvarighetsrapport angående din relation till din hustru. Har du aktivt försökt att göra henne lycklig och se till att hennes individuella behov möts?”10

Maken är ansvarig för tillväxten och lyckan i sitt äktenskap, men den här ansvarigheten ger honom inte myndighet över sin hustru. Båda ska leda i äktenskapet. I rättfärdiga äktenskapsråd delar båda makarna en rad dygder som när de tillämpas hjälper dem att fokusera på varandra.

Vi kan studera några av de här dygderna i Läran och förbunden 121:41: ”Ingen makt och inget inflytande kan eller bör göra sig gällande i kraft av prästadömet utom genom överbevisning, genom långmodighet, genom mildhet och ödmjukhet och genom uppriktig kärlek.”

Vi kan inte använda prästadömet för att utöva makt och inflytande. Därför kan vi inte använda orättfärdiga medel för att skapa dominans i äktenskapet. Sann kraft kommer bara när vi arbetar tillsammans i rättfärdighet och på så sätt kvalificerar oss för Herrens välsignelser.

Bygga ett evigt äktenskap

Äkta par som kämpar med kontrollbehov eller är oeniga om hur de ska göra med tid, pengar, barn, släktingar eller något annat bör överväga att omvärdera grundprinciperna som de har valt att följa i sitt äktenskap. Kan de förbättra sitt äktenskap genom att skapa ett mönster varigenom de kan rådgöra tillsammans med oskrymtad kärlek?

Principerna som har att göra med enighet, deltagande och att presidera i rättfärdighet gör att vi kan nå en lämplig balans av samstämmighet med vår maka och inbjuda Anden i vårt liv. Tillämpning av dygderna kärlek och vänlighet kan stilla många gräl, leda till större tillfredsställelse i äktenskapet och bygga en relation som kan vara i all evighet.

Slutnoter

  1. M. Russell Ballard, ”Samråd i råd”, Nordstjärnan, juli 1994, s 27.

  2. David A. Bednar, i ”Diskussion om prästadömsprinciper”, Världsomfattande ledarutbildningsmöte 2010, se http://www.lds.org/broadcasts/archive/worldwide-leadership-training/2010/11?lang=eng&clang=swe.

  3. Se Kyrkans presidenters lärdomar: Spencer W. Kimball (2006), s. 212.

  4. M. Russell Ballard, ”Familjeråd: Ett samtal med äldste och syster Ballard”, Liahona, juni 2003, s. 17.

  5. Gospel Truth: Discourses and Writings of George Q. Cannon, urval av Jerreld L. Newquist (1957), s. 163.

  6. M. Russell Ballard, ”Familjeråd”, Liahona, juni 2003, s. 14.

  7. Se ”Diskussion om prästadömsprinciper”, Världsomfattande ledarutbildningsmöte 2010.

  8. Howard W. Hunter, ”Var en rättfärdig make och far”, Nordstjärnan, jan. 1995, s. 49.

  9. M. Russell Ballard, ”Styrkan i råd”, Nordstjärnan, jan. 1994, s. 75.

  10. David O. McKay, citerad av Robert D. Hales, ”Understandings of the Heart” (tal under andligt möte vid Brigham Young-universitetet, 15 mars 1988, s. 8), speeches.byu.edu.

Precis som prästadömsråd strävar efter enighet i sina beslut är enighet nödvändig i ett äktenskap.

I rättfärdiga äktenskapsråd försöker båda makarna — med respekt, vänlighet och fullständig delaktighet — att bygga upp relationen och söka enighet.

Fotoillustrationer Robert Casey om inget annat anges; till höger: fotoillustration Craig Dimond