Bli ett vittne om Kristus
Apostlar är i kraft av sitt prästadömsäm- bete bemyndigade som särskilda vitt- nen om Kristus för hela världen. (Se L&F 107:23.) Deras vittnesbörd är av stor betydelse för Herrens frälsningsarbete. Men apostlarna måste inte stå ensamma och det gör de inte. Alla vi som har döpts och konfirmerats har tagit på oss Jesu Kristi namn med en förpliktelse att ”stå såsom vittnen om Gud under alla tider och i allting och överallt”. (Mosiah 18:9) Vi har alla förmågan inom oss att bli hans vittnen. Faktum är att Herren litar på att de svaga och enkla förkunnar hans evangelium (se L&F 1:19, 23) och det är hans önskan att ”var och en må tala i Herren Guds, ja, världens Frälsares namn”. (L&F 1:20)
Här är några sätt som en medlem av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kan vara ett vittne om Kristus.
Vi är vittnen om Kristus när vi får ett säkert, personligt vittnesbörd om att han lever.
Att vara ett vittne om Jesus Kristus i dess mest grundläggande betydelse är att ha ett säkert, personligt vittnesbörd om att han är Guds gudomlige Son, världens Frälsare och Återlösare. De forntida apostlarna visste att Jesus Kristus var den utlovade Messias och talade av personlig erfarenhet om hans bokstavliga uppståndelse. Men ett vittne om Kristus behöver inte ha sett honom eller varit i hans närhet. När Petrus vittnade för Jesus: ”Du är Messias, den levande Gudens Son”, svarade Herren att denna kunskap inte var ett resultat av Petrus’ fysiska närhet till eller upplevelser med Jesus, utan av att hans Fader i himlen hade uppenbarat det för honom. (Se Matt 15:15–17.) Jesus gjorde klart för Thomas att man kan ha samma tro eller vittnesbörd som Thomas hade utan att ha rört vid eller sett honom: ”Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.” (Joh 20:29)
Vårt vittnesbörd om Kristus inleds ofta med andras vittnesbörd – personer som vi känner eller som vi känner till och litar på. Vi har det nedtecknade vittnesbördet från apostlarna att ”det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det”. (Apg 2:32) Vi har Gamla och Nya testamentet som handlar om hans förutordination, verksamhet och försoning. Vi har ett annat testamente, Mormons bok, vars främsta syfte är att ”överbevisa jude och icke-jude om att Jesus är Kristus, den evige Guden, som uppenbarar sig för alla nationer”.1 Vi har profeten Joseph Smiths vittnesbörd om att han såg och hörde Fadern peka på Jesus och förkunna: ”Denne är min älskade Son” (J S skrifter 2:17) och profetens senare bekräftelse att ”efter de många vittnesbörd, som äro avgivna om honom, är detta det sista vittnesbördet, vilket vi giva om honom: Han lever. Ty vi sågo honom på Guds högra sida och vi hörde rösten som vittnade, att han är Faderns Enfödde.” (L&F 76:22–23) Vi har särskilda vittnen i vår egen tid som lever bland oss och som vi med egna ögon och öron får ett bekräftande vittnesbörd av. Många är också välsignade med att få höra vittnesbörd av föräldrar, far- och morföräldrar och trofasta vänner.
De som ingår dopförbundet begåvas med en särskild tro på Jesus Kristus och med den Helige Andens gåva kommer en bekräftelse på att vittnesbördet vi har fått om Kristus är sant. Nephi intygade att detta skulle hända: ”Då ären I på den raka och smala stigen, som leder till evigt liv, ja, I haven gått in genom porten. I haven handlat enligt Faderns och Sonens bud, och I haven undfått den Helige Anden, vilken vittnar om Fadern och Sonen, varför löftet, som han givit, att om I gån in den rätta vägen skolen I undfå Anden, har blivit uppfyllt.” (2 Nephi 31:18; kursivering tillagd)
Det är en andlig gåva att tro på andras ord och ytterligare en gåva, som vi fått ”genom den Helige Anden … att veta, att Jesus Kristus är Guds Son, och att han blev korsfäst för världens synder”. (L&F 46:13)
Detta vittnesbörd kommer ofta som känslor – en brinnande känsla, frid, en känsla av förvissning, en känsla av att bli upplyst. Herren gav Oliver Cowdery ett vittnesbörd om Mormons bok genom andliga känslor som bekräftade ”att de ord eller det verk du skrivit äro sanna”. (L&F 6:17) Herren tillade sedan: ”Om du önskar mera vittnesbörd, så minnes den natt du ropade till mig i ditt hjärta för att få veta sanningen om dessa ting. Göt jag icke frid i din själ om detta? Vad större vittnesbörd kan du få än det som kommer från Gud?” (L&F 6:22–23) Ett vittnesbörd kan komma på andra sätt än när Anden viskar frid till vårt sinne, men eftersom det kommer från Gud så finns det inget bättre sätt. Vi kan mätta oss med Kristi ord i skrifterna och vittna om att vi har hört hans röst och känner hans ord (se L&F 18:36) och likaså vittna genom bekräftande andliga känslor från Gud att vi känner hans Son och vet att han lever.
Vi är vittnen om Kristus när vi lever så att vi återspeglar hans lärdomar.
Under sin verksamhet på västra halvklotet gav Frälsaren folket följande befallning: ”Hållen … upp edert ljus, att det må lysa för världen! Se, jag är det ljus, som I skolen hålla upp – det, som I haven sett mig göra.” (3 Nephi 18:24) Människor ska kunna se något av Jesus Kristus i oss. Det sätt vi uppträder, pratar, ser ut och tänker på återspeglar honom och hans sätt. Alma uttryckte det som att ha erfarit en mäktig förvandling i hjärtat och fått hans bild präntad i medvetandet. (Se Alma 5:14.) I samma anda befallde Herren att vi bör vara sådana som han är. (Se 3 Nephi 27:27.) Fastän vi inte var närvarande när Jesus verkade på jorden så ser vi honom och vad han sade och gjorde när vi söker i skrifterna. Och när vi försöker efterlikna det mönstret så bär vi vittnesbörd om honom.
Jag minns vilket föredöme en katolsk präst var som jag lärde känna när vi arbetade tillsammans i olika tjänandeaktiviteter i Nashville i Tennessee. Fader Charles Strobel utvecklade ett projekt som gick ut på att ta bort hemlösa män från gatan några åt gången och engagera dem i ett utbildningsprogram där de lärde sig levnadsfärdigheter och som hjälpte dem att få arbetstillfällen. Han ägnade oräkneliga timmar åt att hjälpa dessa män göra permanenta förändringar till det bättre och bli oberoende. Jag blev förvånad när jag hörde att hans mor hade dödats av en hemlös man några år tidigare. Fader Strobels kristuslika kärlek sträckte sig ända till de män bland vilka det fanns en som på ett brutalt sätt hade tagit hans dyrbara mors liv.
Det centrala budskapet som apostlar och profeter förkunnat i alla tider är behovet av att omvända sig för att få förlåtelse för sina synder genom Jesu Kristi försoning. Vår omvändelse bär vittnesbörd om honom och om kraften i hans nåd att förlåta och rena oss. Vi behöver inte vara fullkomliga för att vårt vittnesbörd ska vara giltigt så länge vi strävar efter att forma vårt liv efter Frälsarens norm. President Ezra Taft Benson (1899–1994) rådde oss vist nog att vara både tålmodiga och flitiga under denna process:
”Att bli kristuslik är en livstids strävan och mycket ofta handlar det om långsam tillväxt och förändring, nästan omärklig …
För varje Paulus, för varje Enos och för varje kung Lamoni finns det hundratals och tusentals som tycker att omvändelseprocessen är mycket mer invecklad och inte alls så märkbar. Dag efter dag kommer de närmare Herren, utan att de egentligen inser att de bygger upp ett gudalikt liv. De lever stillsamma liv som innehåller godhet, tjänande och förpliktelse. De liknar de lamaniter om vilka Herren sade att de ’blevo döpta med eld och den Helige Anden … ehuru de icke visste det’. (3 Nephi 9:20; kursivering tillagd)”2
Vi är vittnen om Kristus när vi hjälper andra komma till honom.
Nephi utbrast i glädje: ”Vi tala om Kristus, vi fröjda oss i Kristus, vi predika om Kristus, vi profetera om Kristus och vi skriva i överensstämmelse med våra profetior, på det våra barn må veta på vilken källa de måste rikta sina blickar för att få förlåtelse för sina synder.” (2 Nephi 25:26) Vi kan också aktivt hjälpa andra, särskilt våra barn, att komma till Kristus.
Nephis ord ”vi tala om Kristus” antyder att vi inte är tveksamma till att prata om våra känslor för Frälsaren i samtal och informella situationer. Ofta är det samtal mellan fyra ögon där vi på ett öppet och vänligt sätt kan diskutera vem han är och vad han gjorde och undervisade om, och uppmuntra andra att också älska och följa honom.
”Vi fröjda oss i Kristus” antyder att vi har en positiv inställning som återspeglar vår tro på Kristus. Vi vet att ”hans nåd [är oss] nog” för att vi ska kunna återlösas från död och synd och bli fullkomnade i honom. (Se Moroni 10:32–33.) Fastän vi utsätts för besvikelser och till och med tragedier så vet vi att vår eviga lycka är säkerställd tack vare honom. När vår tro på Jesus Kristus lyser igenom visar vi andra som ”arbetar och bär på tunga bördor” hur man får ro genom honom. (Se Matt 11:28–30.)
”Vi predikar om Kristus” har förstås att göra med heltids- och medlemsmissionärsarbete men också med vad vi gör på våra möten, söndagsskoleklasser och liknande situationer då han är ämnet för studium och undervisning. Vår medverkan som både lärare och elever är en del av att bära vittne om honom, och de personliga studier som ligger till grund för denna medverkan bär ytterligare vittne om vår tro.
”Vi profetera om Kristus” innebär att vi uttrycker vårt vittnesbörd om honom genom Andens kraft. (Se 1 Kor 12:3.) ”Jesu vittnesbörd är profetians ande.” (Upp 19:10) Liksom de som fordom profeterade om hans första ankomst bekräftar också vi i ord och gärning profetiorna om hans andra ankomst. Genom att utföra dop och andra heliga förrättningar för våra förfäder genom prästadömets myndighet som återställdes av Elia i väntan på ”Herrens dag … den stora och fruktansvärda” (Mal 4:5–6; se också L&F 2; 128:17–18), vittnar vi om att Kristus ska komma tillbaka och att vårt hjärta måste vändas mot våra fäder som förberedelse för hans ankomst. (Se Mal 4:6; L&F 2:2.)
”Och vi skriva i överensstämmelse med våra profetior” visar på det kloka i att göra en permanent uppteckning av vårt vittnesbörd om Kristus. Vi förstår att vittnesbördet vi bär ”är upptecknat i himmelen [så] att änglarna må se det, och de fröjda sig över [oss]”. (L&F 62:3) Våra efterkommande och andra kan se och glädjas åt vårt vittnesbörd om Kristus som skrevs eller nedtecknades för deras skull till och med innan några av dem föddes.
När du känner den Helige Andens vittnesbörd om honom bekräftas om och om igen för din ande i olika upplevelser och situationer, när du strävar efter att hålla upp hans exempels ljus i ditt liv dag för dag och när du bär ditt vittnesbörd för andra och hjälper dem lära sig om och följa honom så är du ett vittne om Jesus Kristus. Må Gud bevilja ditt hjärtas önskan att vara en av dem som ”hava mottagit Jesu vittnesbörd” (L&F 76:51) och vara trofast mot detta vittnesbörd i hela ditt liv. (Se L&F 138:12.)