Tro på Herren Jesus Kristus
När Frälsaren föddes uppenbarade sig en Herrens ängel för några enkla herdar och förkunnade: ”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” (Luk 2:10–11)
Men det finns mer i julberättelsen än de enastående underverken att en ny stjärna syntes på himlen och att Jesusbarnet föddes i Betlehem. Dessa fantastiska händelser var kulmen på århundraden av profetior och vittnesbörd från Guds profeter. Utan dessa profetior kunde det kanske vara berättigat att inte tro på dessa mirakulösa händelser. Men vi har fått många vittnesbörd om Frälsarens födelse, liv och mission av profeter i varje tidsutdelning. Heliga uppteckningar innehåller profetior från tusentals år —inte bara om Frälsarens första ankomst, utan också om hans andra ankomst — en underbar dag som helt säkert ska komma.
Att tro på Frälsaren och hans mission är så viktigt att evangeliets första princip är tro på Jesus Kristus. (Se Trosart 4.) Vad är tro? Aposteln Paulus lärde att tro är ”en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser”. (Hebr 11:1) Hur får vi ett vittnesbörd om vår Frälsare, som vi inte har sett? I skrifterna står det: ”Åt några är det genom den Helige Anden givet att veta, att Jesus Kristus är Guds Son, och att han blev korsfäst för världens synder. Åt andra är det givet att tro på deras ord, att också de må hava evigt liv, om de förbliva trofasta.” (L&F 46:13–14; kursivering tillagd)
Tro på profeterna
Från tidens begynnelse har profeterna vetat att Jesus Kristus är Guds Son, vilken hans jordiska mission var och att han sonade för hela mänsklighetens synder.
Skulle vi ha trott på deras ord om vi hade levat i dessa profeters dagar? Skulle vi ha haft tro på vår Frälsares ankomst?
I det forntida Amerika profeterade lamaniten Samuel att natten då Frälsaren skulle födas, skulle ”stora ljus … visa sig på himmelen … [och] det skall se ut för människor som om det vore dag”. (Helaman 14:3)
Många trodde på Samuel, erkände sina synder, omvände sig och döptes. Men till största delen var nephiterna blinda för ”dessa stora och förunderliga företeelser”. I stället för att tro på dem fortsatte Nephiterna ”att förlita sig på sin egen styrka och sin egen visdom och sade: Några tilldragelser ibland så många kunna [de troende] nog hava gissat riktigt, men … det är icke rimligt, att en sådan varelse som Kristus skall komma.” (Helaman 16:15–18)
På den tiden, liksom i vår, övertygade en del nejsägare, kallade antikrister, andra om att det inte fanns något behov av en Frälsare eller hans försoning. Vilken glädje de som hade trott profeterna måste ha känt när Samuels profetia slutligen slog in och ”en dag och en natt och en dag [var] såsom en enda dag”! (Helaman 14:4) ”Och allting, ja, vartenda ord hade blivit uppfyllt i överensstämmelse med profeternas ord.” ( 3 Nephi 1:20) En ny stjärna visade sig enligt det profetiska löftet. De som trodde på profeternas ord kände igen Frälsaren och var välsignade nog att få följa honom.
”Vartenda ord” i profetiorna om Kristi första ankomst uppfylldes. Till följd härav tror många över hela världen att Frälsaren kom och levde i tidens mitt. Men det finns fortfarande många, många profetior som ska uppfyllas! Vi hör levande profeter profetera och vittna om Kristi andra ankomst. De vittnar också om tecknen och undren runt omkring oss som talar om för oss att Kristus säkerligen ska komma tillbaka. Väljer vi att tro på deras ord? Eller ”vandra[r vi] i mörker vid middagstiden” (L&F 95:6) trots deras vittnesbörd och varningar, och vägrar upplysas av de nutida profetiornas ljus och nekar till att världens ljus ska återvända för att regera bland oss?
Börja tro
Under hela mitt liv har jag känt många goda och generösa människor som står för kristna värderingar. Men några tror inte på att Kristus lever, att han är världens Frälsare eller att hans kyrka har återställts. Eftersom de inte tror på profeternas ord går de miste om glädjen i evangeliet och dess frälsande förordningar i deras liv.
Jag har en kär vän som i ett ögonblick av broderligt förtroende en dag frågade: ”Äldste Hales, jag vill tro, jag har alltid velat tro, men hur gör jag det?”
Aposteln Paulus skrev: ”Tron kommer av att höra och att höra i kraft av Kristi ord.” (Se King James Bible, Romans 10:17.) Det faktum att du läser det här budskapet, antingen det är under julen eller under någon annan tid på året, innebär att du hör Guds ord. Det första steget mot att börja tro på Jesus Kristus är att låta hans ord — som talas av hans tjänare, profeterna — röra vid ditt hjärta. Men det räcker inte att bara låta orden flöda över dig, som om de i sig skulle kunna förvandla dig. Du måste göra din del. Att höra innebär en aktiv ansträngning — att ta på allvar det som undervisas, begrunda det noga och utforska det i vårt sinne. Som profeten Enos lärde sig innebär det att låta andras vittnesbörd om evangeliet ”sjunk[a] djupt i [vårt] hjärta”. (Enos 1:3) Låt oss titta på Enos’ djupsinniga, trosstärkande upplevelse:
Först fick Enos höra om evangeliets sanningar av sin far. Sedan lät han faderns undervisning om ”evigt liv och de heligas glädje” sjunka djupt i sitt hjärta. (Enos 1:3) Därefter fylldes han av en önskan att själv få veta om dessa lärdomar var sanna och var han själv stod i förhållande till sin Skapare. För att använda Enos ord: ”Min själ hungrade.” (Enos 1:4) Tack vare sin stora andliga aptit kvalificerade Enos sig för Frälsarens löfte: ”Saliga äro alla de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva fyllda med den Helige Anden.” (3 Nephi 12:6) Sedan har vi Enos uppteckningar: ”Jag böjde knän för min Skapare och anropade honom i mäktig bön och åkallan för min egen själ. Jag ropade till honom hela dagen, ja, när aftonen kom, upphävde jag ännu min röst så högt, att den nådde himlarna.” (Enos 1:4) Det var inte lätt. Tron kom inte snabbt. Faktum är att Enos sade om upplevelsen med bönen att det var en ”kamp [han] hade inför Gud”. (Enos 1:2) Men tron kom så småningom. Genom den Helige Andens kraft fick han ett eget vittnesbörd.
Vi kan inte få en sådan tro som Enos hade utan en egen kamp inför Gud i bön. Jag vittnar om att belöningen är värd ansträngningen. Om du gör allt detta uppriktigt och ihärdigt kommer orden som Kristus talade till sina lärjungar att uppfyllas i ditt liv: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.” (Matt 7:7)
Få kraft genom tro
När vi väl börjar tro på Jesus gör vår himmelske Fader det möjligt för oss att stärka vår tro. Detta sker på många sätt, bland annat genom att vi får uppleva motstånd. Vi börjar få tro genom bön när vi har en uppriktig önskan om att komma närmare Gud och litar på att han bär våra bördor och ger oss svar på livets oförklarliga mysterier i samband med livets mening: Varifrån kommer vi? Varför är vi här på jorden? Och vart hamnar vi efter vår vistelse på jorden?
När prövningarna kommer under jordelivet, och de kommer till oss alla, kan det kännas svårt att fortsätta tro. I sådana stunder är det bara tro på Herren Jesus Kristus och hans försoning som kan ge oss frid, hopp och insikt. Bara tron på att han led för vår skull ger oss styrka att härda ut till änden. När vi får denna tro upplever vi en stor förändring i hjärtat, och vi blir liksom Enos starkare och börjar bli angelägna om våra bröders och systrars välfärd. Vi ber för dem, att också de ska stärkas genom tro på vår Frälsares försoning.
Låt oss titta på några av dessa profetiska vittnesbörd om försoningens inverkan på vårt liv. När vi gör det uppmanar jag er att låta dem sjunka djupt i ert hjärta och stilla den hunger ni kan känna i själen.
”Och på den dagen föll den Helige Anden, vilken vittnar om Fadern och Sonen, på Adam, sägande: Jag är Faderns Enfödde från begynnelsen … så att såsom du är fallen du kan bliva återlöst.” (Moses 5:9)
Ammon vittnade: ”Jag [har] sett min Återlösare. Han skall komma till jorden, han skall födas av kvinna och han skall återlösa alla människor, som tro på hans namn.” (Alma 19:13)
Och slutligen utövade Joseph Smith — som 14-åring — en orubblig tro och följde Jakobs uppmaning att ”be till Gud”. (Jak 1:5) Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus uppenbarade sig för honom och undervisade honom. Hur härlig är inte denna första syn som denna tidsutdelnings första profet hade! Sexton år senare i templet i Kirtland fick han återigen besök av Frälsaren och vittnade: ”Vi sågo Herren … [och] hans röst var såsom stora vattens brus, ja Jehovas röst, sägande: Jag är den förste och den siste. Jag är den som lever. Jag är den som blev slaktad. Jag är eder förespråkare hos Fadern.” (L&F 110:2–4)
Alla er vars själar hungrar efter tro inbjuder jag ”att söka efter denne Jesus om vilken apostlarna och profeterna hava skrivit”. (Ether 12:41) Låt deras vittnesbörd om att Frälsaren gav sitt liv för dig sjunka djupt i ditt hjärta. Sträva efter att få ett vittnesbörd om denna sanning genom den Helige Anden i bön, och se sedan din tro stärkas allteftersom du glatt övervinner jordelivets prövningar och förbereder dig för evigt liv.
Jesus Kristus kom verkligen. Han levde verkligen. Och han kommer tillbaka. Det är en underbar sanning att bära i sitt hjärta under julen och hela året.