En profet på jorden
Jag har alltid vetat att Jesus Kristus, den utlovade Messias, kom till jorden för 2 000 år sedan och att vi har en levande Guds profet på jorden i dag. Men min pappa Roy Swartzberg, som uppfostrades som jude, har inte alltid vetat det.
När min pappa växte upp i ett ortodoxt judiskt hem i Sydafrika kände han till Gamla testamentets profeter, till exempel Mose och Elia, och han kände till underverken de utförde. När han fick höra hur Mose delade på Röda havet eller när Elia kallade ner eld från himlen så förundrades han över det som dessa män kunde göra för folket och undrade varför det inte fanns några profeter på jorden i dag.
Det var en kort tid efter min pappas bar mitzvah som han först hörde talas om profeten Joseph Smith. Vid det tillfället bodde han hos sina judiska farföräldrar. Hans mamma hade dött och hans pappa hade gift om sig och blivit medlem i kyrkan.
En eftermiddag satte sig pappas äldre bror Mark ner tillsammans med honom och talade om att han hade blivit medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Sedan berättade han om Joseph Smith, den första synen och om evangeliets återställelse och att det fanns profeter på jorden. Pappa säger att något kändes så rätt när han hörde sin bror bära vittnesbörd, och han trodde redan på vår himmelske Fader och på profeter. För honom var detta underbara nyheter! Det fanns profeter på jorden och människor som återigen talade med Gud. Han insåg att han önskade att det var sant.
När Mark hade burit sitt vittnesbörd för pappa uppmanade han honom att be om det. Men som judisk pojke hade han bara bett på hebreiska, stående med ansiktet i riktning mot Jerusalem, den heliga staden. Mark förklarade hur sista dagars heliga ber: på knä, med armarna i kors för att visa vördnad. Det här var nytt för honom. Han knäböjde och uppsände sin första personliga bön till sin himmelske Fader.
Fastän nyheten om profeterna kändes rätt för pappa och han fick en god känsla inom sig efter bönen, så bestämde han sig inte för att lyssna på missionärerna med en gång.
Snart sändes han och hans bror iväg för att bo hos sina styv-morföräldrar som var medlemmar i kyrkan. På söndagarna var familjen med på sabbatsmötena, men pappa fortsatte gå till synagogan varje fredagskväll och lördagsmorgon för att fira den judiska sabbaten.
Men han började följa med sin bror på veckoträffarna och när seminarieprogrammet startades i Sydafrika var han med på det också. Där fick han lära sig om Mormons bok. Det första skriftstället han lärde sig utantill som inte var på hebreiska var Första Nephi 3:7: ”Jag vill gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet, att Herren icke giver människornas barn några befallningar utan att bereda en utväg för dem att utföra det som han befaller dem.”
Missionärerna besökte honom trofast en gång i veckan och efter ett tag började han gå på sakramentsmötet, men fortsatte också att gå på synagogans möten. När han slutligen fick ett vittnesbörd om att Jesus Kristus var Messias bestämde han sig för att lyssna på missionärerna. Pappa döptes på juldagen 1973 — första gången han firade Frälsarens födelse.
Berättelsen om pappas resa mot sanningen har gett mig ett vidare perspektiv, och hans vittnesbörd om profeter har blivit en del av mitt eget. I dag bär jag en liten davidsstjärna på en halskedja som ett tecken som sammanlänkar mig med mitt judiska arv som jag är stolt över, men den representerar också tro. Tack vare att pappa hade tro på profeterna som tonåring har jag välsignat med liknande tro.
Jag vet att president Gordon B Hinckley är en profet i dag liksom Mose var, och jag är så tacksam för detta faktum! Himlarna är verkligen öppna och genom uppenbarelse kan vi kommunicera med vår himmelske Fader i dag liksom i forna tider.