Som brännoffer
När jag blev antagen till universitetet skrek jag av glädje. Hur kunde jag då offra min utbildning för att verka som missionär?
”Och Gud sade till Abraham: “Din hustru Saraj … jag skall välsigna henne och ge dig en son också med henne … Då föll Abraham ner på sitt ansikte [och gladde sig].” (1 Mos 17:15–17; se JST, Genesis 17:23.)
Jag skrek av glädje. Hela skolan måste ha hört det. Andra elever stirrade på mig och undrade vad som hade fått mig att skrika, men jag kunde inte hålla inne med glädjen när jag såg mitt namn på listan med elever som antagits till Filippinernas ledande universitet. Jag kände mig verkligen välsignad.
”Och du skall ge honom namnet Isak. Jag skall upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom.” (1 Mos 17:19)
När andra fick reda på att jag hade antagits till universitetet tittade de förundrat på mig. När jag tänkte på det hela kunde jag inte låta bli att le. Min framtid var utstakad. Jag var mycket tacksam mot Herren för att han hade hjälpt mig lyckas med antagningsproven.
”En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ’Abraham! … Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer.’” (1 Mos 22:1–2)
”Himmelske Fader, jag kan inte gå ut som missionär just nu. Det finns så mycket för mig att göra här. Låt mig få fortsätta med mina studier. När jag har tagit examen ska jag gå ut och förkunna ditt evangelium.
Jag behöver fortsätta studera, Fader. Jag behöver det för min framtid.
Du vet att jag har försökt övertala institutionsföreståndaren att låta mig göra ett studieuppehåll på två år. Hon tillät det inte. Hon sade att jag var tvungen att ansöka om att få bli hedervärt utskriven från universitetet om jag valde att gå ut.
Himmelske Fader, jag kan inte gå ut som missionär just nu. Jag behöver det här för min framtid.”
”Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans.” (1 Mos 22:6)
Hjärtat var tungt när jag närmade mig skolsekreterarens kontor. Han skulle säga att jag var från vettet, att jag skulle offra en lovande framtid. Hur kunde jag förklara för honom att Herren hade kallat mig?
”När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son.” (1 Mos 22:9–10)
”Jag är här för att träffa skolsekreteraren.”
”Jag behöver ansöka om att få bli hedervärt utskriven.”
”Nej, jag har bra betyg.”
”Nej, jag har inte varit delaktig i något kriminellt.”
”Orsaken? Jag har fått en kallelse från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga att verka som heltidsmissionär. Jag behöver ge upp mina studier vid universitetet för att tjäna Herren.”
”Nej, missionen kan inte vänta och jag kommer att verka i två år.”
”Jag vet att det innebär att jag inte kan komma tillbaka hit.”
Då ropade Herrens ängel till honom från himlen [och sade]: … ’Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.’” (1 Mos 22:11–12)
”Vad? Kan jag ansöka om studieuppehåll? Institutionsföreståndaren sade att jag var tvungen att lämna universitetet eftersom man bara tillät ett studieuppehåll för ett år.”
”Har policyn ändrats nyligen? Hon visste nog inte det. Inte jag heller.”
”Tack så väldigt mycket!”
”Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: … ’Jag skall rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand … I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.’” (Se 1 Mos 22:15–18.)
Efter att ha tjänat i Filippinernamissionen Ilagan från 2000 till 2002 återupptog jag studierna vid universitetet i Quezon City och övergick sedan till Brigham Young-universitetet – Hawaii. Jag ser fram emot att gifta mig och fostra barn i evangeliet.
Herren vill att vi ska offra allt till honom. Det betyder inte att vi inte kan få det som vi önskar. Ibland vill han bara se om vi sätter honom främst.