Jag vet att familjen kan vara evig
Jag kommer fortfarande ihåg den där dagen. Det kunde ha varit den hemskaste dagen i mitt liv om jag inte hade haft Jesu Kristi evangelium. Det var den 12 juli 2001 när min mamma dog av en sjukdom som drabbade henne på söndagskvällen och tog hennes liv följande torsdagsmorgon. Jag var 16 år gammal. Jag gick miste om examensproven i skolan för att vara med min familj och gå på min mammas begravning.
När jag åkte hem från begravningen kände jag mig helt tillintetgjord. Jag hade ett stort hål i hjärtat, så stort att jag trodde att det aldrig skulle bli helt igen. Jag lade mig på sängen och började gråta, och frågade mig själv: ”Varför behövde hon dö så tidigt? Varför var hon tvungen att lämna mig?”
Min tioårige bror och jag bestämde oss för att lyssna på stillsamma psalmer. Jag kände mig ensam, sorgsen och tröstlös, och sedan kom en varm känsla över mig. Jag kände stor frid och ro. Mitt sorgsna ansiktsuttryck försvann, liksom den tomma känslan i bröstet.
Jag kände fortfarande samma trösterika ande när jag gick med min familj till kyrkan där mina släktingar sörjde. Alla släktingar var mycket sorgsna och några började gråta hjärtskärande. Djup smärta syntes i deras ansikte. De tittade konstigt på min familj som om de undrade varför vi inte verkade vara lika ledsna som de. Men hjärtat slog lugnt och hela kroppen var rofylld. Jag visste att Hjälparen, den Helige Anden, lindrade vår smärta. Han vittnade också om att Jesus Kristus och vår himmelske Fader lever och att det här är den sanna kyrkan, med eviga förbund.
Efteråt skrev jag i min dagbok: ”Mamma ville inte att vi skulle gråta så mycket. Jag känner mig sorgsen, men jag känner också en stor frid inombords. Jag måste bara vara stark och leva ett bra liv så att jag får se henne igen. Min tro och mitt vittnesbörd har stärkts, och det har även min önskan att tjäna min Gud och mina medmänniskor som heltidsmissionär. Hon kommer alltid att vara där och hjälpa mig att hålla mig kvar på den rätta vägen. Jag vet att familjen kan vara evig. En dag som idag, för femton år sedan, beseglades min familj och jag som en evig familj i templet i Lima i Peru, och det är det som ger mig tröst.”
Min familj och jag får fortfarande många prövningar. Men varje gång mitt vittnesbörd vacklar så tänker jag på när den Helige Anden tröstade mig och vittnade för mig om evangeliets eviga sanningar.