Ungdomar berättar

Han glömmer oss inte

Edson S., 16 år, Georgia, USA

Gillar musikmarsch, att delta i all slags idrott och vara tillsammans med sin familj.

Mitt första år på high school var väldigt svårt. Jag gick i distansskola på grund av covid-19. Under det året fick min pappa covid och gick bort. Jag behövde hantera den förlusten hela året. Exakt ett år senare gick farfar bort. Mitt tredje år på high school gick min farmor bort. Jag var med henne i rummet när hon gick bort.

Jag hade alltid en känsla av tomhet på grund av allt det som hände i mitt liv. Det kändes som att jag kanske gjorde något fel eller fick betala för mina misstag eller något. Under den tiden gjorde jag inte heller de bästa sakerna. Jag lät inte Kristi ljus lysa genom mig.

En dag när jag läste texten till psalmen ”Oändlig är kärleken” (Psalmer, nr 125) slogs jag av orden ”ej nåden jag glömmer, ej kärleken innerlig”. När jag läste det kände jag hur tomheten fylldes. Orden ”jag glömmer” fick mig att stanna upp och tänka till. Under hela mitt liv, med tanke på allt som jag hade lidit och gått igenom, hade jag velat glömma. Jag ville hitta ett lättare sätt, ha roligt och göra sådant som inte var rätt, samtidigt som jag inte litade på Jesus Kristus.

Fastän jag befann mig på en mörk plats och försökte gå vilse lät Jesus Kristus mig inte glömma hans barmhärtighet och kärlek. När jag var nere glömde han mig inte. Så om han inte glömde mig, borde inte jag glömma honom.

Jag tror att även om du befinner dig på en mörk plats och tror att Gud inte ger dig en andra chans, så gör han det. Han älskar dig och hjälper dig.