”Graven har ingen seger”, Vägledning för de unga, maj 2021.
Söndagens förmiddagsmöte
Graven har ingen seger
Utdrag
[Vi] kommer … någon gång i våra liv att känna oss förkrossade efter att ha förlorat någon vi älskar djupt. Under den nuvarande globala pandemin har många av oss förlorat närstående – antingen familjemedlemmar eller vänner. Vi ber för dem som sörjer en sådan förlust. …
Vi kan föreställa oss hur Jesu vänner, som hade följt honom och tjänat honom, kände när de bevittnade hans död. Vi vet att de ”sörjde och grät” [Mark. 16:10]. …
När jag var nio år gammal förlorade jag min äldre bror i en förödande jordbävning. Eftersom det hände så oväntat tog det ett tag för mig att förstå vad som faktiskt hade hänt. Jag var förkrossad av sorg och brukade fråga mig: ”Vad hände med min bror? Var är han? Vart tog han vägen? Kommer jag någonsin att få se honom igen?” …
Omkring 40 år senare, vid påsktiden, begrundade jag Jesu Kristi uppståndelse och började tänka på min bror. …
Den dagen insåg jag att Anden hade gett mig tröst i en svår tid. Jag hade fått ett vittnesbörd om att min brors ande inte är död; han lever. Han utvecklas fortfarande i sin eviga tillvaro. Jag vet att ”[min] bror ska uppstå” [Joh. 11:23] vid det storartade tillfälle då vi alla, tack vare Jesu Kristi uppståndelse, ska uppstå.