”Svampstipendiet”, Vägledning för de unga, jan. 2021, s. 6–7.
Svamp-stipendiet
Vad kunde jag lära mig av något så otäckt som svamp?
Illustration Julia Yellow
Jag tycker inte om svamp. Den där lukten och konsistensen – jag gillar dem inte alls! Men mina föräldrar började odla svamp när jag var liten, så vi åt dem till måltider varje dag. Under skördesäsongen brukade jag hjälpa mina föräldrar tills sent på kvällarna. Jag vägde upp 200 gram svamp, paketerade dem i påsar och förseglade dem. Jag minns att jag hade kul medan jag pratade med min familj. Det var nästan som att ha hemafton varje dag.
Det var också en inkomstkälla för familjen, så vi var tvungna att hjälpa till. Men det fanns två nackdelar: För det första gick ett av mina favoritprogram på teve samtidigt som vi behövde arbeta, så jag kunde inte se på det. Och för det andra: när vi väl var färdiga med arbetet hade mina händer svärtats ner av svampen och det var svårt att få bort färgen och lukten med tvål. När jag var barn klagade jag ibland och undrade varför jag behövde hjälpa till så mycket varje dag.
Svampen gav en bra inkomst ett tag, men så småningom sjönk priserna i takt med att antalet svampodlare steg, och mina föräldrar slutade odla svamp. Jag trodde att de bara slutade eftersom priserna sjönk, men jag fick veta något överraskande när jag tog examen från college.
Mina föräldrar hade börjat odla svamp för att spara ihop till college-avgifterna för mig och mina bröder. De hade bara slutat med det eftersom de hade nått sin målsumma. När jag fick veta det skämdes jag över att jag gnällt. Jag visste ju inte att jag hade arbetat för att få ihop till mina framtida skolavgifter. Och dessutom hade min familj hjälpt mig!
Jag hade klagat om och om igen utan att veta att vi odlade svamparna för min egen skolavgifts skull. Mitt gnäll var som Laman och Lemuels i 1 Nephi 2:12: ”Och så knotade Laman och Lemuel … eftersom de inte förstod handlingssättet hos den Gud som hade skapat dem.” Jag är så glad att Herren känner mig så väl och välsignade mig, trots mitt gnäll.
Jag tror inte jag någonsin kommer att tycka om att äta svamp. Men om det inte fanns några svampar skulle jag faktiskt vara lite ledsen eftersom jag inte skulle ha haft möjligheten att minnas de där upplevelserna med min familj. Tack vare dem lärde jag mig att uppskatta mina välsignelser och lita på Herrens plan – och att inte klaga! Så även om jag inte gillar svamp så uppskattar jag dem nu. De är en viktig symbol för att jag alltid ska minnas mina familjeband.
Författaren bor i Shinagawa City, Japan.