Vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus

Chad H. Webb

Administratör, Kyrkans seminarier och religionsinstitut

Utsändning av årlig utbildning för Kyrkans Seminarier och religionsinstitut • 12 juni 2018 • Konferenscentret

Tack, det var underbart. Vi är så välsignade. Det är en sådan förmån att få vara med er idag. Tack för allt ni gör. Vi älskar er och älskar att tjäna tillsammans med er.

Liksom många av er tänker jag ofta på vår möjlighet att undervisa ungdomar och unga vuxna i kyrkan och tänker ofta på hur vi kan undervisa dem med större kraft för att hjälpa dem att bygga en djup och varaktig tro på Herren Jesus Kristus. När jag har funderat på den här viktiga frågan har jag begrundat den tanke äldste Clark delgav oss i januari när han sa att Frälsarens inbjudan att lära av honom innebär att vi först måste lära känna honom. Och för det andra, att vi måste lära oss av honom. Han citerade Neal A. Maxwell, som nämnde Frälsarens inbjudan ”lär av mig” och tillade ”det finns inget annat sätt att lära sig på ett djupare plan!”¹

Jag har kommit att förstå och tro att det absolut viktigaste sättet för oss att öka tron hos det uppväxande släktet är att mer fullständigt sätta Kristus i centrum för vår undervisning och vårt lärande genom att hjälpa våra elever lära känna honom, lära sig av honom och medvetet sträva efter att bli som han. Varje dag måste vi ”tala om Kristus … glädjas i Kristus … [och] predika om Kristus”.²

Många av er har redan börjat handla efter den här inbjudan och förbereder era lektioner med de här idéerna i åtanke, och letar efter tillfällen att vittna om Jesus Kristus och hans gudomliga egenskaper, hans gränslösa makt och hans osvikliga kärlek. Under de här lektionerna har den Helige Andens inflytande ökat, det har blivit fler uttryck för tacksamhet för Frälsaren, mer meningsfull och relevant tillämpning, och fler unga människor handlar i tro.

Naturligtvis är vårt viktigaste sätt att hjälpa våra elever lära känna Frälsaren att hjälpa dem förbereda sig för heliga prästadömsförrättningar och för att hålla sina förbund.³ Att hjälpa dem bli värdiga templets välsignelser är att hjälpa dem känna och följa Jesus Kristus. Men det finns andra saker vi kan göra, medan de är tillsammans med oss, som hjälper dem att lita på honom och på hans lärdomar och försoning.

Därför vill jag ge fyra förslag på hur vi kan ställa Jesus Kristus mer i centrum för vårt lärande och vår undervisning varje dag.

1. Fokusera på Jesu Kristi titlar, roller, karaktär och egenskaper

Fokusera för det första på Jesu Kristi titlar, roller, karaktär och egenskaper. President Russell M. Nelson gav oss en uppmaning att ”göra skrifthänvisningarna om Jesus Kristus i studiehandledningarna i skrifterna till [vår] främsta personliga studiekurs”.⁴ Den här uppmaningen är ämnad att hjälpa oss gå bortom att känna till de saker Jesus gjorde och hjälpa oss lära känna honom – hans egenskaper och karaktär.

Till exempel är en av Jesu Kristi titlar Skapare. Under ledning av sin Fader skapade Jesus himlarna och jorden. Skapare är också en av hans gudomliga roller och visar på hans natur. När vi studerar hur och varför Jesus skapade jorden kan vi fråga: ”Vad lär vi oss av det här om vem han är?” Vad lär det oss om hans motiv, hans kärlek och hans makt? Vilka av Frälsarens gudomliga egenskaper uppenbaras i hans roll som Skapare?

Ni kanske minns att president Boyd K Packer var en framstående konstnär som tyckte om att snida fåglar av trä. En dag var han passagerare i en bil som kördes av äldste A. Theodore Tuttle, och en av hans sniderier låg i baksätet på bilen. I en korsning trampade äldste Tuttle hårt på bromsen och fågeln föll ner på golvet och gick sönder. Äldste Tuttle var förtvivlad, men inte president Packer. Han sa helt enkelt: ”Glöm det. Jag gjorde den. ”Jag kan laga den” Och det gjorde han. Han gjorde den starkare än den var förut och bättrade till och med på den lite. President Packer förklarade: ”Vem gjorde dig? Vem är din Skapare? Det finns inget i ditt liv som blivit krokigt eller gått sönder som han inte kan laga eller inte kommer att laga.”⁵

När våra elever förstår Jesu roll som Skapare, och när de begrundar redogörelser i skrifterna som vittnar om hans otroliga makt att laga och hela sina skapelser, kommer deras hjärtan att längta efter att uppleva den makten och det löftet i sina egna liv. De handlar då i tro för att uppleva hans otroliga makt att laga det som är trasigt i dem.

En annan av Jesu Kristi heliga titlar är Återlösaren. Skrifterna talar ofta om honom i den här rollen. Vad lär den här titeln oss om hans karaktär och egenskaper? Vad innebar hans återlösningsmakt för Alma, Saulus och kvinnan som ertappats med äktenskapsbrott? Vad innebar den för publikanen och evangelieförfattaren Matteus?

Jag tycker det är intressant att vi får läsa om Matteus kallelse till de tolv i samma kapitel som berättelserna om hur Jesus utförde underverk och ”botade alla slags sjukdomar och krämpor”.⁶ Motivet för de här underverken var att Jesus ”förbarmade sig över dem”.⁷ Men varför är Matteus den enda av evangelieförfattarna som tar med sin egen kallelse bland de här underverken? Det kan ha varit en kronologisk berättelse, men jag tror att det finns något annat vi kan lära oss. Är det möjligt att Matteus insåg att det största underverk Jesus utförde var att återlösa oss genom att förlåta, älska, lyfta och visa en människa hans eller hennes sanna identitet och potential, precis som han hade gjort för Matteus?

Ett annat sätt att hjälpa eleverna känna igen Jesu egenskaper är att inte bara fokusera på händelser i skrifterna utan på vad de händelserna lär oss om Frälsaren. Varför undervisar vi till exempel om när Ammon högg av armarna på män som skingrade kung Lamonis får? Är det för att tala om Ammons storhet? Eller handlar den här berättelsen egentligen om Guds storhet? Vad lär den här berättelsen oss om Herren och om hur han välsignar dem som litar på honom? Ammons egen redogörelse slutar med följande entusiastiska vittnesbörd: ”Jag skryter inte över min egen styrka. … Jag vet att jag är ingenting. … Därför vill jag … skryta över min Gud, ty i hans kraft kan jag göra allting.”⁸

För några månader sedan jag var ute med några underbara lärare och bad dem att välja något ur skrifterna eller en händelse i kyrkans historia och att tänka på vad det säger om Guds natur. Den första läraren svarade: ”månggifte”. Min första tanke var: ”Tack för det! Du kunde inte ha valt ett svårare ämne.” Men när vi började prata hände något underbart. Folk började vittna om att vår himmelske Fader älskar alla sina barn och vill att de ska bli omhändertagna. Andra talade om Herrens villighet att be oss göra svåra saker, men att han alltid stödjer oss och belönar vår lydnad. Andra talade om Gud som någon som älskar familjer och vill att barn ska undervisas av kärleksfulla föräldrar. När samtalet fortsatte insåg jag att Anden vittnade om Guds natur och karaktär, att vi kände oss närmare vår Fader i himlen och hans Son Jesus Kristus, och att vi hade kommit att lära känna och älska dem lite mer.

Jesus Kristus är vår Skapare. Han är vår kärleksfulle, förlåtande och medkännande Återlösare och befriare. Han är också Immanuel, Guds lamm, Messias, Israels Helige, och vår tros upphovsman och fullkomnare. När vi fokuserar på hans titlar, roller, karaktär och egenskaper vittnar Anden om honom och ger oss större insikt i och kärlek till den han verkligen är samt en större önskan att bli som han.

2. Lägg tonvikt vid Jesu Kristi exempel

Ett annat sätt att sätta Jesus i centrum för vår undervisning är att erkänna och betona att han är det fullkomliga exemplet, förkroppsligandet av och uttrycket för alla evangeliets principer.⁹ En av våra lärare berättade nyligen för mig att de i sina skriftstudier med familjen har beslutat att läsa Nya testamentet igen. Men den här gången ska de framför allt fokusera på vad Jesus gjorde, inte på vad han sa. Genom att fokusera på hans fullkomliga exempel inbjuder vi också den Helige Anden att vittna om honom.

Även då Jesus inte uttryckligen nämns i en berättelse vi undervisar om kan vi fortfarande peka på honom som exempel på den princip berättelsen illustrerar. När vi har urskilt och analyserat en princip kan vi till exempel fråga: ”Kan ni komma på ett tillfälle i skrifterna då Jesus var ett exempel på den här principen?” Eller: ”När har ni sett Jesus vara ett exempel på den här principen i era egna liv eller för er skull?” En elev fick nyligen den frågan med tanke på Frälsarens exempel på mildhet. Hennes tankar och känslor gick genast till det milda sätt på vilket Frälsaren alltid har behandlat henne. Den här upplevelsen mitt i ett klassrum skapade hos henne en djupare önskan att bli mer kristuslik och mildare mot de människor som är beroende av henne, liksom hon är beroende av Herren.

Man kan gå igenom alla böcker som någonsin skrivits utan att hitta en bättre illustration av varje evangelieprincip än de som finns i skrifternas redogörelse för Jesus och hans eviga verksamhet. Om de begrundar Herrens exempel i hans roller som Jehova, den dödlige Kristus och den återuppståndne Frälsaren får våra elever större kraft och förmåga att handla verksamt och rättfärdigt. Det tar våra lektioner bortom samtal om etik och självbehärskning och kopplar ihop eleverna med Frälsarens kraft och den eviga lycksalighetsplanen.

Som en illustration, hur skulle vi kunna undervisa om principen ärlighet? Helt enkelt som ”den bästa vägen”, eftersom folk litar på oss om vi är ärliga? Eller är integritet en central del av Kristi karaktär? Om vi ska bli som han, måste vi lära oss följa hans fullkomliga exempel på att vara helt ärlig? Samma sorts frågor kan ställas för varje princip i evangeliet.

Arthur Henry King undervisade så vackert om den här tanken när han sa: “Vi framställer det goda i en verklig person, Jesus Kristus, Guds Son. Han är en man, inte en princip, en man som omfattar alla principer. … Att följa en man är en helt annat sak än att följa en princip. … Vi behöver inte utarbeta etikens filosofiska komplexiteter. Det har inget med det att göra. Vi måste studera evangelierna, se vad Kristus gjorde och försöka ta till oss vad han gjorde. Det är tack vare att vi får del av Mästarens anda, Mästarens kärlek, och tack vare att vi insupit evangeliet som vi vet vad vi måste göra. Det evangelium vi har lagt upp inom oss låter oss när som helst känna vad vi bör göra i en viss situation.”¹⁰

Det kommer kraft när vi kopplar ihop våra ansträngningar att leva efter evangeliet med Jesus Kristus. Om vi någonsin känner att vi handlar på rutin eller att efterlevnad av evangeliet innebär att vi har en lista på uppgifter som ska utföras, kan vi ha brutit kontakten med källan till den nåd och glädje vi söker. Vi kanske gör allting rätt men missar ändå målet. Evangeliet är inte en lista över krav. Det är de goda nyheterna att Jesus Kristus övervann synd och död. Jesus Kristus är den centrala personen i vår himmelske Faders plan för att hjälpa oss bli som han. Han är det fullkomliga exemplet på hur vi bör leva och källan till den gudomliga möjliggörande kraft vi behöver. När vi lär oss följa hans exempel och sammanbinder våra ansträngningar att leva evangeliet med honom, finner vi glädje i att vara hans lärjungar.

3. Leta efter sinnebilder och symboler för Jesus Kristus

För det tredje bör vi leta efter sinnebilder och symboler¹¹ av Frälsaren i profeternas och andra trofasta mäns och kvinnors liv så som de upptecknats i skrifterna. Som profeten Jakob lärde: ”Allt som Gud ända från världens begynnelse givit till människan är sinnebilder för honom.”¹²

På grund av den här tanken satte jag upp stora pappersark på bakre väggen i klassrummet när jag undervisade om Gamla testamentet i seminariet. Överst på varje ark skrev jag namnet på en profet i Gamla testamentet. När vi var klara med att studera en del av Gamla testamentet bad jag eleverna tänka på det de hade lärt sig om den profet vi hade studerat och hur hans upplevelser förebådade eller påminde dem om Frälsaren. När de hade lärt sig om Adam skrev eleverna sådant som: ”Adam var Guds son.” ”Han var odödlig.” ”Han gick till en trädgård.” ”Han tog frivilligt på sig döden så att vi skulle få leva.” Det dröjde inte länge förrän någon frågade: ”Pratar vi fortfarande om Adam, eller pratar vi om Jesus?”

Under den tiden kom en elev tidigt till lektionen för att berätta för mig om sin upplevelse av att studera skrifterna. Kvällen innan hade hon läst om konsekvenserna av Adams fall i Moses 4, där det står: ”Även törne och tistel skall den frambringa åt dig.”¹³ Eftersom hon hade lärt sig att ställa frågan ”Hur vittnar den här redogörelsen om Kristus?” leddes hon att fråga ”Visste Jesus när han talade med Adam att han en dag bokstavligen skulle bära fallets konsekvenser i form av en törnekrona?”

Våra elever fann ytterligare ett exempel i Josef i Egyptens liv, och urskilde hur han på fler än 60 sätt var en sinnebild för Frälsaren. Eleverna poängterade att båda älskades av sin Fader, föraktades av sina bröder, och såldes för priset på en slav. De lade märke till likheterna mellan deras frestelser och det faktum att Gud alltid var med dem. De här sambanden är så mycket mer än bara något intressant vi kan notera. Herrens utvalda profeters liv är sinnebilder för honom och undervisar oss om hans gudomliga egenskaper. När vi använder de här glasögonen på ett effektivt sätt kan de hjälpa oss lära känna Jesus bättre och bli mer som han.

Min hustru Kristi undervisade nyligen om den här redogörelsen om Josef i Egypten i skrifterna och frågade klassen: ”Vilka kristuslika karaktärsdrag ser ni i Josefs exempel?” Vi pratade om hans förmåga att vända varje prövning till en välsignelse. Vi pratade om hans lydnad, hans tålamod, han villighet att minnas de behövande, och hans villighet att förlåta. Frågan fick mig att minnas ett tidigare tillfälle då jag studerade den här berättelsen och tänkte mig hur det måste ha varit när Josef gav sig tillkänna för sina bröder. I skrifterna står det att de blev ”förskräckta”.¹⁴ Kan ni tänka er hur det ögonblicket måste ha varit och hur de måste ha känt sig, med vetskap om vad de hade gjort? Men Josef sa till dem: ”Kom hit till mig … jag är er bror Josef. … Var inte ledsna. … Det var för att rädda liv som Gud sände mig hit före er”.¹⁵ När jag föreställer mig den händelsen förstår jag bättre hur det blir när vi står framför Herren på Domens dag. Jag kan definitivt tänka mig att vi kommer ihåg våra synder och känner oss ”förskräckta” i hans närvaro. Men jag kan också tänka mig att han, när han lyfter oss från våra knän, säger: ””Kom till mig, kom nära mig, jag är din bror. Gud sände mig för att bevara liv.”

När vi fokuserar på sinnebilder och symboler av Jesus Kristus kan vi hjälpa våra elever känna igen hans egenskaper och karaktärsdrag genom att ställa frågor som:

”Vilka kristuslika karaktärsdrag ser du i den här profetens liv?”
”När har du blivit välsignad tack vare att Jesus har den här egenskapen?” Eller: ”Hur har Frälsaren visat det här karaktärsdraget å dina vägnar?”
”Vad kan du göra för att bli mer som Jesus Kristus och få den här gudomliga egenskapen?” ”Vad har du lärt dig om din himmelske Fader och Jesus Kristus som inspirerar dig att handla i tro och följa dem?”

Och när eleverna ger svar som ”be” eller ”läsa skrifterna” är det bra om vi skapar samband mellan de här handlingarna och vår himmelske Fader och Jesus Kristus genom att ställa frågor som:

”På vilket sätt blir dina böner annorlunda när du vet vem du pratar med?”
”Hur tänker du studera skrifterna på ett sätt som hjälper dig lära känna Frälsaren bättre och bli mer som han?”

Den här sortens frågor hjälper våra elever utveckla större kraft och kapacitet att lära känna Frälsaren och att lära av honom.

4. Bär ett rent vittnesbörd om Jesus Kristus

Den fjärde saken vi kan göra är att bära ett rent vittnesbörd om Jesus Kristus.

Vi behöver tala om honom oftare, med större kraft och mer vördnad, dyrkan och tacksamhet. Vi behöver delge våra egna vittnesbörd, och vi måste finna bra sätt att inbjuda våra elever att dela sina vittnesbörd med varandra. I en klassdiskussion nyligen om principen bön bad en lärare eleverna att fundera på vad Herrens uppmaning att be och hans löfte att svara oss lär oss om vår himmelske Faders natur. Sedan bad han dem att begrunda Frälsarens egenskaper som gör att vi kan be i hans namn. Med de här enkla frågorna förvandlades en lektion om bön till tillfället för eleverna att bära vittnesbörd om vår himmelske Faders och hans Sons Jesu Kristi makt och kärlek. Eleverna gick därifrån med ökad uppskattning för sin relation till Gudomen och för den otroliga välsignelse vi har fått att kunna be i Jesu Kristi namn, han som är vår förespråkare inför Fadern.

Ett annat avgörande sätt att vittna om Jesus Kristus är att låta profeternas vittnesbörd, både forntida och nutida, höras i våra klassrum. Aposteln Petrus sade att vi är ”vittnen som Gud … utvalt … Han befallde oss att … vittna om att han är den som Gud har utvalt … Om honom vittnar alla profeterna.”¹⁶

Mer nyligen har äldste Robert D. Hales gjort ett uttalande som jag har funderat mycket på. Han sa: ”Vi ser, hör, läser, studerar och delar med oss av profeternas ord för att vara förvarnade och beskyddade. Till exempel gavs ’Familjen: Ett tillkännagivande för världen’ långt innan vi upplevde de utmaningar som familjen nu står inför.” Och sedan tillade han den här tanken: ”’Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd’ färdigställdes innan vi kommer att behöva det som mest.”¹⁷

Jag är inte den som fokuserar på jämmer och elände men det har blivit tydligt varför tillkännagivandet gavs innan de starka vindar började blåsa som nu blåser mot traditionella familjer. Och när jag hör en profet säga att ”Den levande Kristus” gavs ”innan vi kommer att behöva det som mest” får det mig att tro att ytterligare vindar kommer att blåsa och slå mot våra elevers och barns tro.

”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd” tillkännager: ”Vi [ger] vårt vittnesbörd om hans oförlikneliga levnad och om den oändliga kraften i hans stora försoningsoffer. … Han var Gamla testamentets store Jehova, Nya testamentets Messias. … Han vandrade på vägarna i Palestina, botade sjuka, gav de blinda synen åter och uppväckte döda. Han undervisade om eviga sanningar. … Han gav sitt liv för att sona alla människors synder. … Han uppstod från graven för att bli ’den förste av de avlidna’. … Han och hans Fader [visade] sig för den unge Joseph Smith och inledde den länge utlovade tiden när allt skulle sammanfattas. … Vi vittnar om att han en dag skall återvända till jorden … [och] regera som konungarnas Konung och som herrarnas Herre. … Jesus är den levande Kristus, Guds odödlige Son. Han är den store Konungen, Immanuel, som i dag står på sin Faders högra sida. Han är världens ljus, liv och hopp. … Gud vare tack för den oförlikneliga gåvan – hans gudomlige Son.”¹⁸

Det här vittnesbördet från Guds profeter gavs före den tidpunkt då våra elever och våra barn kommer att behöva den som mest. Vi måste hjälpa dem plantera det här vittnesbördet djupt i sina sinnen och hjärtan. Det finns inget vi kan göra som välsignar våra elever mer än att hjälpa dem att lära känna Jesus Kristus. Vi måste hjälpa dem att älska honom, följa honom och avsiktligt sträva efter att bli som han. Till Guds profeters vittnesbörd tillfogar jag mitt ödmjuka vittnesbörd att Jesus är Kristus, Guds son och världens Frälsare.

I Jesu Kristi heliga namn, amen.