Och Jesus sade till dem: Jag är livets bröd
En kväll med äldste Gerrit W. Gong
Tal till KUV:s religionslärare • 17 februari 2017 • Tabernaklet i Salt Lake City
Kära bröder och systrar, det är en stor förmån att få samlas i kväll. Tack till så många av er för den kärlek och uppmuntran ni visat mig. Denna kväll, medan vi talar om Kristus, gläds i Kristus,1 lär oss om Kristus, ber jag att vi med vördnad ska närma oss honom.
Barn och makar, det är en ära att vara med er. Våra makar ger oss glädje och mer därtill. En maka är livets krydda. Ni stiger upp tidigt, ni är uppe till sent och ni tar varje steg i tro. Tack för allt ni är och gör.
Uppdraget att delta i En kväll med en generalauktoritet kommer i ett brev från president Thomas S. Monson, president Henry B. Eyring och president Dieter F. Uchtdorf. Jag känner den kärlek första presidentskapet har för var och en av er när de ber Herren välsigna och inspirera vår strävan här i kväll.
När jag fick detta uppdrag bad jag äldste Kim B. Clark och broder Chad Webb att lära mig mer om er – våra seminarie- och institutlärare, missionärer och KUV-anställda i hela världen.
Jag fick veta att 45 731 kallade seminarie- och institutlärare och missionärer undervisar i 133 länder: 34 527 av er tjänar utanför Förenta staterna och 11 204 av er tjänar i Förenta staterna. Tillsammans bidrar ni med 20 807 605 timmar av evangelie-tjänande varje år. Tack!
Jag fick veta att 2 878 anställda på Seminarier och religionsinstitut arbetar i 129 länder: 1 849 av er i Förenta staterna och 1 029 av er utanför Förenta staterna. Ni tjänar troget i länder, bokstavligen från A (Albanien) till Ö (Österrike) – med Botswana, Bulgarien, Litauen, Moçambique, Ungern och andra däremellan. Tack!
En del av er har undervisat i många år. Syster Enid May i British Columbia avlöstes till exempel nyligen efter att ha undervisat i seminariet i 35 år. Syster May undervisade nio av sina egna tio barn, två av sina barnbarn och sin nuvarande biskop. Syster May berättar att hon bett om att hennes bil skulle klara sig genom varje skolår. Sista dagen som syster May undervisade i seminariet, när hon backade in på sin uppfart, gav växellådan i hennes bil upp till sist.
Andra av er har just börjat undervisa. Till exempel syster Jang Dongran i Korea och syster Johanna Mercader i Dominikanska republiken, som började undervisa i år efter att ha varit medlem i bara sex veckor.
Syster Margaret Masai i Kenya började undervisa i seminariet bara några veckor efter att ha blivit medlem i kyrkan. Syster Masai säger blygsamt att hennes elever, många födda i kyrkan, har undervisat henne och hjälpt till att skapa en evangeliegrund som välsignat hennes 17 år som seminarielärare.
Ni undervisar och tjänar i alla väderstreck, under alla förhållanden, med elever från varje bakgrund, i klasser stora och små.
Broder Benjamin Hadfield undervisar i North Pole, Alaska. Och syster Lorena Tossen undervisar i Ushuaia, inte långt från Antarktis och Sydpolen.
På onsdagar i institutet på Salt Lake University undervisar broder Jared Halverson nästan 400 elever. Jag frågade broder Halverson hur det är möjligt. Han sa: ”Jag undervisar en grupp, men når ut till enskilda, ett sms i taget.”
I Polen stiger syster Dagmara Martyniuk, som själv är ung vuxen, upp tidigt till jobbet i bageriet och är sedan uppe till sent och undervisar i institutet.
Syster Myra Flores-Aguilars seminarieklass i Honduras börjar klockan fem på morgonen. Och broder Reuben Adrovers institutklass i San Juan, Argentina börjar tio på kvällen.
Ni undervisar och administrerar också grund- och gymnasieklasser i Mexiko, Kiribati, Fiji, Tonga och Samoa.
Tack vare er är det fler ungdomar och unga vuxna som läser skrifterna och levande profeters ord än någonsin förr.
Tack vare er lär fler ungdomar sig att förvärva andlig insikt och få svar på sina egna frågor genom att förstå läran.
Och tack vare er för kurser om Evangeliets hörnstenar i kyrkans skolor och institut elever närmare Jesus Kristus, den främsta hörnstenen.
Återigen: Vi beundrar er och ert sätt att tjäna. Var ni än är, oavsett era omständigheter: Tack för att ni samlas i kväll med öppna hjärtan och öppna sinnen – vare sig ni är en, två eller fler i hans namn.2
En gång, efter ett långvarigt uppdrag tillsammans och medan vi landade på flygplatsen i Salt Lake City, sa president Boyd K. Packer förväntansfullt: ”Gerrit, min fru Donna sätter in brödet i ugnen nu. Brödet är nybakt och varmt när jag kommer hem.”
Kan ni tänka er eller minnas ett läckert bröd? Känner ni lukten – nybakt och varmt? Känner ni smaken – kanske lite sött, lite salt?
Bröd är en universell stapelföda. Människor i alla åldrar och alla omständigheter har ätit bröd. I vår världsomspännande grupp finns det naturligtvis bröd i alla former och storlekar och med alla slags ingredienser, och med olika namn.
Kanske är det för att alla människor överallt förstår och behöver bröd som vår Frälsare förkunnade: ”Jag är livets bröd.”3
I denna värld, bland törnen och tistlar, äter vi vårt bröd i vårt anletes svett, liksom Adam och Eva. Den moraliska handlingsfriheten medför verkliga val. Andlig tillväxt kommer av verkliga utmaningar. Men vår Frälsare begränsar oss inte till att bara se världens käppar och stenar, begränsningar och brister. Vår Frälsare välsignar oss med manna, dagligt bröd, hans sakramentslöfte att vi kan ha liv, hopp, glädje, och att vi kan ha dem i överflöd.4
Vår Herre förkunnar:
”Jag, Herren, har spänt ut himlarna och gjort jorden, mina händers verk, och allting däri är mitt.
Och det är min avsikt att sörja för mina heliga …
Ty jorden är full och det finns nog och mer därtill.”5
Hans värld består med andra ord inte av käppar och stenar. Hans värld består av bröd och fisk.
Minns ni hur Jesus gav många människor mat, av några bröd och fiskar? Låt oss titta och tänka oss att vi är där.
[Video]
Jesus: ”Se vilken skara.”
Lärjunge 1: ”Den här platsen ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat. De har inget att äta.”
Jesus: ”Ge ni dem att äta.”
Lärjunge 2: ”Skall vi gå och köpa bröd för två hundra denarer och ge dem att äta?”
Jesus: ”Hur många bröd har ni?”
Lärjunge 1: ”Fem bröd och två fiskar.”
Jesus: ”Hämta hit dem till mig. Dela upp folket i lag om femtio, så att de kan få mat … O Fader, himlens och jordens Herre, jag tackar dig för dina gåvor. Amen.”6
[End of video]
Fyra berättelser i Nya testamentet7 beskriver hur vår Frälsare ger mat till en skara på 5 000 människor. Två andra berättelser i Nya testamentet beskriver8 hur vår Frälsare vid ett annat tillfälle ger mat till en skara på 4 000 människor. De stora skarorna verkar omfatta män, med kvinnor och barn dessutom.9
Vi säger ibland att Gud finns i detaljerna. Nyligen sammanställde jag skriftens ord om hur Frälsaren gav mat åt de 5 000 i Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelier, inklusive fotnoter, till en enda löpande berättelse.
Vill ni be den Helige Anden att öppna vårt förstånd när vi studerar skriftens redogörelser och evangelieprinciperna som finns i vår Frälsares exempel?
Vår bön är att en större uppskattning av vår Frälsares tjänande ska dra oss, våra familjer och våra elever närmare honom.
Här är vårt sammanställda skriftställe:
”Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade lärt folket.
Han sade till dem: ’Kom med mig till en öde plats [en avskild, stillsam plats] där vi kan vara ensamma, och vila er lite.’ Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. …
Men folk såg att de for och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom före dem.
När Jesus steg ur båten, fick han se en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, eftersom de var som får utan herde.”10
”Han tog då emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp.”11
”På kvällen kom lärjungarna fram till honom och sade: ’Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket”12 ”så att de kan gå till gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta.’”13
”Jesus sade till dem: ’De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta.’”14
”De frågade honom: ’Skall vi gå och köpa bröd för två hundra denarer och ge dem att äta?’”15
”En annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sade till honom:
’Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?’”16
”Han sade: ’Hämta hit dem till mig.’”17
”Då befallde han att alla skulle slå sig ner i gröngräset i skilda matlag.”18 ”Det var gott om gräs på det stället.”19 ”De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio.”20
”Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, välsignade dem och”21 ”tackade Gud”22 och ”bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket”.23 ”Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick”24 ”så mycket de ville ha”.25
”Alla åt”26 ”och blev mätta”.27
”När de var mätta sade han till sina lärjungar: ’Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört.’”28
”Och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena”29 ”och fyllde tolv korgar med de stycken som hade blivit över av de fem kornbröden”30 ”och … av fiskarna”31 ”när de ätit”.32
”De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.”33
”Och när han hade [sagt adjö till folket] gick han upp på berget för att be.”34
”När folket såg vilket tecken han hade gjort, sade de: ’Visst är detta Profeten, som skulle komma till världen.’”35
Vad märkte, kände eller lärde ni när Jesus ger var och en av oss, och alla oss, att äta av endast fem bröd och två små fiskar? Var bröden som manna, sött som koriander och honung?36 Och hur kunde två små fiskar ge mat åt – mätta – oss alla?
Här är nio saker jag märker och känner. Kanske hjälper de oss bättre förstå vår Frälsare, för oss närmare honom och uppmanar oss att bli mer som honom.
Tema 1: Vår Frälsare drivs av medkänsla.
Många av vår Frälsares underverk börjar med hans förståelse och medkänsla. Han känner våra hjärtan och omständigheter. Han är fylld av medkänsla med våra förhoppningar och våra sår, våra önskningar och våra behov.
Det hade varit en tid av vånda. Johannes Döparen hade blivit halshuggen, hans huvud hade förts in på ett fat, enligt löftet från en bedrövad kung till en hatisk mors dansande dotter. Vår Frälsare och hans lärjungar hade gått till en avskild plats för att vila. Men vad känner vår Frälsare när han ser så många människor? ”Han förbarmade sig över dem.”37 Han tar emot dem. Han undervisar dem. Han helar dem. Och han ser till det praktiska, han vet att de inte har något att äta.38
Genom hela sin verksamhet drivs Frälsaren av medkänsla: medkänsla med den spetälske,39 medkänsla med en mans son som var besatt av en oren ande,40 medkänsla med en änka vars ende son hade dött.41 Vår Frälsare lär oss att vara som den barmhärtige samariten som förbarmade sig över den man som var sårad och hade lämnats att dö.42
Likaså hade fadern till den förlorade sonen medkänsla och sprang sin son till mötes ”medan han ännu var långt borta”43. På tal om mat, när den förlorade sonen ”kom … till besinning” inser han: ”Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd.”44
Vår Frälsare börjar med medkänsla. Han avslutar med nåd och godhet.
I evangelierna står det att efter att Jesus gett mängden mat, ”sände [han] i väg folket”. Men en fotnot i min bibel klargör: I stället för att han ”sände i väg folket”, står det i fotnoten att han ”bjöd folket farväl”.45 Kan ni inte höra hur Jesus med medkänsla bjuder folket farväl när de går efter att han mättat dem?
Tema 2: Vår Frälsare börjar med det de har.
När vår Frälsare vill mätta folket börjar han med att fråga sina lärjungar vad de har. Han är världens Skapare, Herre över himmel och jord, men han börjar med det de har, från där de är.
”Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar.”46
Vår Frälsare börjar med det de har: ”Hämta hit dem till mig.”47
Brukar du se på var du är, vad eller vem du ska undervisa och undra hur det du har ska kunna räcka? Kanske ser vi liksom lärjungarna på våra små bröd och fiskar och undrar: ”Men vad förslår det till så många?”48
Som lärare ber vi varje elev att bidra till lektionen. En del elever ger mer, andra mindre. Som lärare och elever (och vi är båda) börjar vi med det vi har, med den vi är nu. Sedan kan han stärka oss och mångfaldiga våra ansträngningar. Principen att växa från det vi är återspeglar sanningen i Mormons bok, att vi är frälsta genom hans nåd ”sedan vi har gjort allt vi kan göra”.49
Han ler när vi för fram det vi har och den vi är och kommer till honom.
Tema 3: Vår Frälsare arbetar på ett ordningsamt sätt.
Har ni stått i en stor folkmassa som knuffas och griper efter något? Det har jag. De som stod längst fram brydde sig inte om dem som stod längre bak. Jag var rädd att om någon ramlade, skulle den bli nertrampad.
Vår Frälsare, däremot, ”befallde att alla skulle slå sig ner … i skilda matlag”.50 De organiserades ”i grupper om hundra eller femtio”.51
I kyrkan talar om pionjärkompanier. I templet tillber vi gruppvis. För oss är ett kompani en ordnad grupp med ett högre gemensamt syfte.
Och även om det är en öde plats låter inte vår Herre folket sitta på bara marken. Han låter grupperna sätta sig ”i gröngräset”.52 Han har valt en plats där ”det var gott om gräs”.53
Tema 4: Vår Frälsare uttrycker tacksamhet.
Han tog bröden och fiskarna och ”såg upp mot himlen, välsignade dem och bröt bröden”.54
Himlens och jordens Skapare, själve konungarnas Konung, tackar innan han delar bröden och fiskarna och mångfaldigar dem bland dem alla, ”så mycket de ville ha” att äta.55
Tema 5: Vår Frälsare mättar lärjungarna och låter dem mätta folket.
Det är ordning, men det är mer än så. Det är att stärka herdarna så att herdarna kan stärka fåren. Det är att undervisa lärarna så att de kan undervisa eleverna. Det är ett gudomligt mönster i Bibeln, i Mormons bok och i hans återställda kyrka: Och han ”gav [bröden] till lärjungarna, och de gav dem till folket”.56
Det är den stora gåvan att andligen ge och ta emot. När vi vet att vi ska undervisa motiveras vi att lära. När vi undervisar andra att lära, lär vi hur vi ska undervisa. Vårt exempel av att lära och undervisa hjälper våra elever veta att också de kan lära och undervisa.
Tema 6: Vår Frälsare mättade de 5 000 och den enskilde samtidigt.
Genom ett under delas bröden och fiskarna och mångfaldigas sedan till var och en i folkskaran: ”Alla åt”57 ”och blev mätta”.58
Det är det underverk vi lärare eftersträvar – att undervisa vår hela klass och var och en i klassen. Det här kräver att man ser till de 5 000 och den enskilde. Det inbjuder till att ta upp allmänna ämnen och individuella behov. Och utöver balans inbjuder det till det andliga underverk som gör att det vi börjar med blir tillräckligt.
Tema 7: Vår Frälsare ser till att inget går förlorat.
”När de var mätta sade han till sina lärjungar: ’Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört.’”59
En del av att börja med tacksamhet över det vi har är att säkerställa att inget går förlorat när vi avslutar. I den himmelska ekonomin blir inget förstört. Allting nyttjas från första början, inget lämnas att gå förlorat i slutet.
Äldste Richard G. Scott berättade hur vi kan skriva ner intryck och lära om det finns ännu mer.60 Den upprepade processen att fråga, ta emot, skriva ner, begrunda, lyda, fråga om det finns mer återspeglar Frälsarens förkunnelse att den som hör skall få ännu mer.61
Och det finns mer. När vår Frälsare kallade sig livets bröd, tillade han: ”Och detta är [Faderns] vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig.”62 Han behåller dem som givits honom av Fadern, så att ingen går förlorad. Som lärare, missionärer och anställda gör vi allt i vår tro och makt för att behålla dem som anförtrotts i vår vård, så att ingen går förlorad.
Tema 8: Med Frälsaren slutar vi med mer än vi börjar med.
I tacksamhet såg lärjungarna till att inget gick förlorat och upplevde ännu ett underverk: ”Och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena”63 ”och fyllde tolv korgar med de stycken som hade blivit över av de fem kornbröden”64 ”och … av fiskarna”65 ”när de ätit”.66
Ett underverk av andligt förökande är att vi, med vår Frälsare, slutar med mer än vi börjar med. Vi har till sist mer kärlek, mer lärdom, mer inspiration, mer godhet än när vi började. Undervisning med Anden kommer tillbaka som bröd över vattnet – som bröd och fiskar, med mer än vi började med.
Låt oss sammanfatta vår diskussion hittills:
Vår Frälsare känner våra hjärtan och omständigheter. Av medkänsla välsignar och fyller han oss på alla sätt.
Han börjar med den vi är, med det vi har och nöjer sig även med några bröd och fiskar från en pojke.
Han handlar med ordning.
Han är tacksam. Han ser mot himlen innan han välsignar och bryter.
Han ger först till lärjungarna och ber lärjungarna ge till folket.
Han vet hur han kan ta hand om och undervisa de 5 000 och den enskilde på samma gång.
Han samlar tacksamt in det vi har, för att inget ska gå förlorat.
Han hjälper oss förstå att vi slutar med mer än vi börjar med.
Och det finns mer. Att mätta folket är varken första eller sista gången som vår Frälsare använder bröd och fisk till att undervisa och vittna om överflödet i honom.
Så vårt nionde och sista tema:
Tema 9: De som har ögon till att se och öron till att höra undervisas av vår Frälsare och han vittnar om sakramentets överflöd.
”När folket såg vilket tecken han hade gjort, sade de: ’Visst är detta Profeten, som skulle komma till världen.’”67
Senare , speciellt med tanke på bröden och fiskarna, frågar vår Frälsare sina lärjungar:
”’Kommer ni inte ihåg
när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar fulla med brödstycken fick ni då?’ De svarade: ’Tolv.’
’Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödstycken?’ De svarade: ’Sju.’”68
Jag upprepar: Hans värld består av bröd och fisk, av överflöd.
För kvinnan vid brunnen, med särskild innebörd i ett torrt land, förklarade vår Frälsare att han är det levande vattnet. Jesus sa till henne: ”Den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.”69
De som frågar Jesus ”våra fäder fick äta manna i öknen … kan du ge oss bröd från himlen att äta?”70 svarar Jesus: ”Min Fader … ger er det sanna brödet från himlen.”71 ”Jag är livets bröd.”72 ”Den som tror [på mig] har evigt liv.”73
Det finns inget mer grundläggande, viktigare eller mer universellt än bröd och vatten. Vad tar vi emot när livets bröd och det levande vattnet kommer samman? Sakramentet, naturligtvis.
Mot slutet av sin verksamhet på jorden, enligt ett mönster som lärjungarna redan bevittnat, tog vår Frälsare ”ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: … ’Gör detta till minne av mig.’”74
I början av sin verksamhet som uppstånden, då han åter visade ett välbekant mönster, instiftade vår Frälsare sakramentet bland nephiterna, sina andra får:
Han bad sina lärjungar att bära fram bröd och vin.
Han ber folket sätta sig ned på marken.
Han tar brödet och bryter det och välsignar det.
Han ger sina lärjungar och ber dem att äta.
Och när lärjungarna har ätit och är mätta, ber han lärjungarna att ge till mängden.
Mängden äter och blir mättade.75
Senare delar Herren återigen ut sakramentet bland nephiterna. Den här gången skaffar han mirakulöst fram brödet och vinet:
”Nu [fanns] varken … bröd eller vin.
Men han gav dem verkligen bröd att äta och likaså vin att dricka.”76
Han lovar att den som äter av brödet och vinet till sin själ ”skall aldrig vare sig hungra eller törsta utan skall bli mättad”.77
Ja, ”när nu hela mängden hade ätit och druckit, se, då fylldes de av Anden”.78
Detta är uppfyllandet av det stora sakramentslöftet till män och kvinnor i alla tider, i alla omständigheter, till oss alla, vilkas liv är beroende av bröd och vatten: ”Och välsignade är alla de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, ty de skall fyllas av den Helige Anden.”79
Bröder och systrar, tack för att ni är mycket goda elever och lärare i en andligt hungrig och törstig värld! Tack för att ni gör varje lektion, varje möte med en elev, till en andlig festmåltid av bröd och fiskar!
Bröder och systrar, jag har känt en källa av levande vatten inom mig flöda över med ett fullkomligt mått av kärlek till min Frälsare.
När jag nyligen fick förmånen att ge vidare brödet och vattnet, kände jag hur mycket vår Frälsare älskar dem som tar emot dessa heliga symboler. Jag kände också stor tacksamhet till vår Frälsare för att han instiftat sakramentets förrättning.
Ibland när jag begrundar (till exempel på sabbatsdagen) känner jag en stilla bekräftelse på att jag gör allt jag kan. Ännu oftare känner jag hopp och uppmuntran om att jag kan ”komma till Kristus och bli fullkomnad i honom”80 trots mina brister.
Jag hoppas ni var och en ska se bröden och fiskarna, och brödet och vattnet, på nya sätt.81
Jag hoppas ni ska finna glädje, äventyr och inspiration i sammanflätandet av skriftställen, evangeliets principer och levande profeters och apostlars ord medan ni fullgör ert heliga förtroende att hjälpa våra elever bättre känna vår Frälsare och med vördnad komma till honom.
Jag hoppas ni ska minnas att ”jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren”.82 Hans värld består av bröd och fisk. Hans sakramentslöfte är att det finns nog och i överflöd.
Jag vittnar tacksamt om Gud vår evige Fader, hans helige Son vår Frälsare Jesus Kristus och den Helige Anden. Jag vittnar tacksamt om de återställda sanningarna och en obruten prästadömslinje från profeten Joseph till president Thomas S. Monson i dag, om de heliga skrifterna och om den tröst, ledning och glädje vi får när vi låter hans ande vara hos oss när vi alltid minns honom.
Var ni än är, oavsett era omständigheter, oavsett era glädjeämnen och utmaningar hoppas jag ni har känt under vår kväll tillsammans hur mycket Herren och hans kyrka älskar er. Det gör han. Det gör vi. I vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi heliga namn, amen.
© 2017 Intellectual Reserve, Inc. Med ensamrätt. Engelskt original godkänt: 12/16. Godkänt för översättning: 12/16. Originalets titel: ”And Jesus Said unto Them: I Am the Bread of Life.” Swedish. PD60003279 180