Undervisa ungdomar och unga vuxna om religion – paneldiskussion
Diskussion del II – president Oaks, Chad Webb, Adam Smith
President Dallin H. Oaks: Broder Webb, trevligt att vara med dig. Broder Smith. Låt oss fortsätta.
Broder Chad Webb: Tack. Vi är glada över att få vara med er i dag. Och tack för detta underbara budskap. Faktum är att när vi har lyssnat på er undervisning har det uppstått ett antal frågor som vi gärna vill prata om. Och vi börjar med den här, eftersom du talade om kärlek till våra elever, och en del av kärleken till våra elever är att lära dem evangeliet och hjälpa dem att förstå de saker som är mest värdefulla. Hur kan vi se till att vi, bland alla de olika saker som vi kan lära ut, prioriterar det som kommer att vara av störst värde för våra elever?
President Oaks: Det som gör kyrkans utbildningsverksamhet unik är vårt ansvar, framlagt i skrifterna, att söka lärande inte bara genom studier utan även genom tro.
Broder Adam Smith: När jag tänker på de saker som vi skulle kunna lära våra elever som skulle vara av störst värde, har jag blivit vägledd av en lärdom från president Eyring som jag skulle vilja dela med mig av. President Eyring sa: ”Av alla sanningar som kan betonas i skriftställeblocket, vilka är det som hjälper mina elever att komma närmare vår himmelske Fader och Frälsaren och leder till frälsning?” Sedan sa president Eyring: ”När du förbereder en lektion, sök efter omvändande principer i den. … En omvändande princip är en som leder till lydnad mot Guds vilja.”1 Vad jag hämtar ur denna fantastiska lärdom från president Eyring är att de saker som är av störst värde för våra elever kommer att knyta dem på ett personligt och djupt sätt till deras himmelske Fader och Jesus Kristus. Vi måste lära ut sådant som hjälper eleverna att känna och förstå evangeliets sanningar, särskilt sanningar om Jesus Kristus, hans försoning och uppståndelse – och hjälpa dem att känna att Jesus Kristus har makt att läka, hjälpa, trösta och rena dem på ett praktiskt sätt. Jag tror att det är de viktigaste sakerna vi kan fokusera på.
President Oaks: Kraftfullt och sant.
Broder Webb: Tack. Och det hänger så bra ihop med tanken att se till att de lär sig genom tro – att de agerar i tro och sedan får bekräftelse från den Helige Anden på att det de lär sig och lever verkligen kommer från vår Fader i himlen. Så tack så mycket. Du nämnde också den Helige Andens roll i vår undervisning. Så jag skulle gärna vilja veta vilka ytterligare sanningar om den Helige Anden och hans inflytande och roll i våra klassrum som du skulle vilja dela med dig av till oss.
President Oaks: Jag tror att nyckeln till intryck från den Helige Anden är att ta del av sakramentet. För det finns ett löfte i de förbund vi ingår när vi tar del av sakramentet att vi ”alltid ska ha hans Ande hos [oss]”. Det är grundläggande.
Broder Webb: Jag tycker om att du säger det. Det påminner mig om att när jag var en ung lärare ägnade jag månader åt att studera de principer som styr inbjudan av den Helige Anden. Och jag tror att det är ett riktigt bra tillfälle som vi alla har att fortsätta att studera detta. Men det viktigaste jag har funnit är det du just sa: att sakramentsbönen säger att om vi alltid kommer ihåg honom, ska vi alltid ha hans Ande hos oss. Och det är inte bara under sakramentet eller på söndagar, utan alltid – även i våra klassrum. Om vi fokuserar på Frälsaren – när vi minns honom som ett exempel på hur man lever evangeliet och drar nytta av hans kraft och undervisning – när vi minns honom, bjuder vi in den Helige Anden att vara med i lärandet. Jag tror att den Helige Andens främsta ansvar eller roll är att vittna om vår kärleksfulle himmelske Fader och om Jesus Kristus som den centrala figuren i vår himmelske Faders plan. Så om vi vill bjuda in den Helige Anden till våra klassrum fokuserar vi på de saker som han skulle vittna om. Det gillar jag. Tack.
President Oaks: Och president Nelson bekräftade den aktuella vikten av detta med dessa ord. Han sa: ”I kommande dagar blir det inte möjligt att överleva andligt utan den Helige Andens ledande, tröstande och ständiga inflytande.”2
Broder Webb: Tack. Jag uppskattar verkligen det som har sagts, och det får mig att ställa den här frågan: Vi har talat lite om vad lärare prioriterar för att bjuda in den Helige Anden. Hur hjälper vi våra elever att prioritera det som är viktigast i deras liv?
President Oaks: När jag tänker på det i dessa dagar när det finns så många världsliga influenser som omger oss och våra elever, tror jag att vi måste komma ihåg att det som tillhör världen – de saker som världen värderar, vad de än är – är av tillfälligt värde. Med tiden blir de mindre viktiga än de principer som är nödvändiga för att lära oss syftet med detta liv och vår bestämmelse i evigheten. Vad skulle du vilja lägga till, broder Smith?
Broder Smith: President Oaks, när du undervisade om detta kom jag att tänka på en vers i skrifterna där Frälsaren, innan han gick in i Getsemane, framförde en helig bön och sa: ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”3 Jag tror att om vi hjälper våra elever att förstå att de måste bestämma var de spenderar sin tid och till vad de ger sin uppmärksamhet, kommer det då att hjälpa dem att lära känna och älska sin himmelske Fader och Jesus Kristus? En annan tanke som jag kombinerar med detta är något som du lärde oss vid en generalkonferens nyligen, president Oaks, och det är att ställa frågan: ”Vad leder det här till?” Och att tänka på den frågan i sammanhanget: ”Leder detta mig närmare min himmelske Fader och Jesus Kristus? Leder detta mig till att uppfylla min gudomliga identitet eller mitt gudomliga syfte?” Och jag tror att det är ett kraftfullt filter för oss alla. Och vi kan hjälpa våra elever att förstå detta filter när de väljer var de spenderar sin tid och vad de tittar på, lyssnar på eller iakttar. De måste göra sina egna val. Men om vi kunde hjälpa dem att fråga sig: ”Vad leder det här till, och leder det mig närmare min himmelske Fader och Jesus Kristus?”
President Oaks: Det är så viktigt, och det skulle vara betydelsefullt om alla våra elever förstod den principen.
Broder Webb: Och att lärare betonar detta och vittnar om dessa saker för att bjuda in den Helige Anden att bekräfta vikten av – inte bara sanningshalten i, utan vikten av dessa principer i deras liv. Jag vill också lägga till, om jag får, tanken om relevans. Allt vi kan göra är att hjälpa eleverna att upptäcka hur relevanta dessa principer är i deras liv. Ibland tror jag att vi talar om dessa saker i termer av saker som konkurrerar om deras tid eller uppmärksamhet. Och ibland måste vi prioritera de saker som är mest värdefulla. Men jag tror också att vi kan hjälpa dem att se hur evangeliet spelar in i deras vardag. När jag studerade lärde jag mig till exempel att om jag höll sabbatsdagen helig och studerade skrifterna innan jag studerade, så var jag faktiskt en bättre student än om jag försökte separera dessa saker och säga: ”Jag ska ägna tid åt det andliga och jag ska ägna tid åt det världsliga”. Men i varje aspekt av mitt liv, när jag inkluderar min himmelske Fader – när jag bjuder in hans Ande för att hjälpa mig – då ser våra elever till och med de saker som för dem kan tyckas vara mer tillfälliga till sin natur, de ser evangeliets relevans i de saker de försöker åstadkomma i sina liv. Istället för att konkurrera om deras tid, samarbetar de.
President Oaks: Och vi kommer ihåg att Herren lärde oss att han aldrig har gett några världsliga bud. Alla hans bud och hans vägledning är andliga.
Broder Smith: En annan sak som jag kom att tänka på när du nämnde detta – åtminstone för våra seminarieelever – är kyrkans program Barn och ungdomar. Det är ett kraftfullt sätt att göra evangeliet relevant och att sätta upp praktiska mål för att tillämpa evangeliet så att det kan hjälpa oss i alla aspekter av våra liv där vi försöker bli mer som Frälsaren.
President Oaks: Verkligen. Nu vill jag ställa en fråga till två män som är professionella religionslärare: Vad har ni bröder och era medarbetare lärt er om hur man undervisar om Jesu Kristi evangelium under den pandemi som vi alla har upplevt?
Broder Smith: Jag skulle vilja säga att vi först och främst har lärt oss – jag skulle säga att vi har blivit påminda om, och det har framhävts – vilka underbara lärare vi har, att de verkligen älskar Gud och älskar eleverna och att de har gjort mer än vad som krävs, och vi är så djupt tacksamma. Jag tror också att pandemin har betonat den betjänande delen som är inneboende i evangelieundervisning. Jag tror att vi har blivit bättre på att lyssna på eleverna, på att fastställa deras behov och förmågor och möta dem, älska dem där de är och hitta kreativa sätt att hjälpa dem att komma närmare sin himmelske Fader och Jesus Kristus. Jag tror att vi även under pandemin, när vi mött många svårigheter, har sett att gudomlig hjälp kommer till den lärare som verkligen försöker älska Gud och älska sina elever och göra sitt bästa.
Broder Webb: Det är riktigt bra sagt. Jag vill bara säga tack och uttrycka min uppskattning. Du vet, vi har lärare som försöker undervisa ansikte mot ansikte och som lär sig att undervisa online. De har burit masker som ibland är obekväma. De har ibland utsatt sig själva för risker och har gjort det med en så stor kärlek till sina elever och till vår himmelske Fader och med ett så stort engagemang. Jag vill bara säga tack för alla uppoffringar och ansträngningar för att göra det under en mycket svår tid.
President Oaks: Jag ansluter mitt tack, å första presidentskapets vägnar, till det du just har uttryckt. Vi älskar er bröder och systrar som undervisar i våra seminarier och institut i religionsundervisning på universitet och högskolor.
Broder Webb: Tack, det betyder mycket. En annan fråga som jag har sett fram emot att ställa till dig på grund av vissa saker som du har undervisat om i andra sammanhang: Varför är det viktigt att vi lär ut principer och inte regler?
President Oaks: Jag är glad att du ställde den frågan. Det är en av mina favoriter. I en anmärkningsvärd krönika i Church News sa Tad R. Callister, tidigare Söndagsskolans president, följande om detta ämne: ”För det första är regler ofta begränsade till en eller kanske några få specifika situationer, medan principer i allmänhet har en mycket bredare tillämpning. För det andra skapar principer en miljö som maximerar handlingsutrymmet, medan regler tenderar att minimera handlingsutrymmet genom att begränsa och ibland till och med diktera våra val.” Jag skulle vilja tillägga att Frälsaren ersatte Moses lag, som var regelstyrd, med Kristi högre lag, som var principstyrd. Broder Callister utvecklade denna princip på följande sätt. Han sa: ”Principer är förenliga med den högre lagen, regler med den lägre. Vårt ständiga fokus bör vara att lära ut doktrinära principer. Varför? Eftersom principer har den största förmågan att lyfta oss till himmelska höjder, och i slutändan kommer principer – inte regler – att styra i det celestiala riket.”4 Slut citat.
Broder Webb: Det uppskattar jag också. Det finns en annan fördel med detta. Jag träffade nyligen en grupp lärare som berättade för mig att det i deras klassrum verkar finnas mer – de använde ordet ”stridslystnad” – eftersom eleverna ställer fler frågor och har olika åsikter och uppfattningar om saker och ting. Och jag älskar det du just lärde oss, för det tog mig tillbaka till det samtalet och hjälpte mig att inse att ett av sätten att närma sig detta är att inte lära ut tillämpning, där de debatterar hur de ska tillämpa det i sina omständigheter, utan att lära ut evangelieprinciper. Att gå till förutsättningen – att lära ut frälsningsplanen, lära ut Kristi lära, lära ut evangeliets principer och tillåta personlig tillämpning med hjälp av den Helige Anden.
President Oaks: Bra sagt.
Broder Webb: Jag tycker bara att det är väldigt praktiskt och användbart för det vi försöker göra. Tack. Broder Smith, vill du lägga till något till detta?
Broder Smith: Jag tror att det liknar det som du framhöll, broder Webb. Genom att lära ut en princip i stället för en tillämpning uppmuntrar vi också eleven att agera som en agent i inlärningsprocessen, i sin egen tillväxtprocess – att de sedan tar en princip och kan söka personlig uppenbarelse, kan gå och studera den mer själva och bestämma det bästa steget för dem att ta när de tillämpar den principen på personliga omständigheter.
Broder Webb: Tack. En naturlig följdfråga skulle då vara: ”Med alla influenser – med alla röster i världen – hur hjälper vi våra elever att navigera bland så många influenser i samhället?”
President Oaks: Vi måste förstå att djävulen är lögnernas fader – ”en lögnare från begynnelsen”5, står det i skrifterna. Hans skickligaste sätt att framföra sina lögner är att blanda dem med sanningen. På så sätt attraherar och infekterar han goda människors sökande med sin blandning av sanning och lögn. Bland det mest värdefulla vi kan försöka lära oss i dödligheten är därför den Helige Andens undervisning som gör att vi kan vara uppmärksamma på vad som är – och inte är – sant.
Broder Smith: På samma sätt, i denna blandning av sanning och lögn tar motståndaren också bort sanningen ur dess eviga sammanhang och från dess plats i Guds plan. Det ökar sannolikheten för att en sanning tillämpas felaktigt eller missförstås. För bara några minuter sedan, president Oaks, lärde du oss till exempel på ett vackert sätt om kärleksprincipen och dess plats i Guds plan – vikten av att älska Gud och älska vår nästa – att kärleken verkligen är den motiverande kraften bakom vår himmelske Faders önskan att förbereda oss för evigt liv, som vi vet är den största av alla Guds gåvor. Och det är vår kärlek till Gud som motiverar oss att osjälviskt älska och tjäna andra. När motståndaren lyckas skilja kärleksprincipen från sitt sammanhang kan den lätt förvrängas. Och någon som har missuppfattningar om kärlek kan samla sig kring fel sak. De kan till och med hamna i motsättning till Guds lagar och profeter, eftersom denna separation av sanningen från dess eviga sammanhang kan leda till en förfalskad eller dekontextualiserad förståelse. Och motståndaren gör det med många principer.
President Oaks: Vi ser många bevis på detta i världen omkring oss, eller hur? Broder Webb, hur hanterar ni som lärare bäst frågor om aktuella frågor som berör era elever, till exempel oroande ämnen om kyrkans historia, HBTQ-frågor, frågor om hur man ska leva med regeringens kontroller i samband med pandemin och så vidare? Frågorna är oändliga. Hur kan man bäst ta itu med dessa frågor i våra religionskurser?
Broder Webb: Det är en riktigt bra fråga och något som lärare ständigt måste ta itu med. Jag vill börja med att säga att jag älskar att aposteln Paulus instruerade oss att undervisa eller tala sanning i kärlek. Så naturligtvis måste vi lära ut evangeliet. Vi måste lära ut skrifterna och de nutida profeternas undervisning. Vi måste lära ut sanningen. Det gör ingen nytta att lära ut saker som inte är sanna och som inte leder till lycka. Men den andra delen av det – jag tror att det är mycket viktigt: när han säger att vi ska göra det i kärlek, som du sa igen i kväll. Jag tror att det är viktigt att börja med relationer. Det har gjorts mycket forskning som tydligt visar att elevernas inlärning är så beroende av relationer. Och för mig börjar dessa relationer med lärare som är villiga att lyssna – att verkligen förstå eleverna och deras situation och att ha den empati som behövs för att försöka förstå deras behov. Jag tror också att det är viktigt att inse att alla har något att bidra med, att vi värdesätter – att vi behöver varandra och varandras erfarenheter för att dra nytta av och lära oss av dem. Det finns så mycket att säga om den här frågan, och jag älskar frågan. Men för mig är det att tala sanning med kärlek, och det innebär relationer som hjälper människor att lita på varandra och lära sig tillsammans och bjuda in den Helige Anden tillsammans in i upplevelsen.
President Oaks: Det du sa om relationer påminner mig om ett underbart tal jag nyligen läste som hölls av vår generalpresident för Unga män, Steven J. Lund, under BYU:s senaste kvinnokonferens. Han beskrev relationer som det motiverande inflytande vi kan vara i livet för dem som söker efter förebilder och mentorer. Han sa att våra forskare har funnit att den andliga utvecklingen hos kyrkans ungdomar till stor del beror på kvaliteten på deras relationer, bland annat med föräldrar, kamrater och lärare. Och dessa relationer med ledare utvecklas bäst på seminariet, i Söndagsskolan och i kvorum och klasser, där de lär sig respektera och älska sina ledare och andra heliga.6 Slut citat. Allt detta, tänker jag, utgör sammantaget ett imponerande stöd för vikten av att lärare älskar och arbetar med sina elever. Den tillit som utvecklas på detta sätt blir ett mentorsinflytande som stärker dem så att de själva kan besvara svåra frågor.
Broder Webb: Tack. Ja, jag tror att det är en central del av det vi försöker åstadkomma: att bygga upp relationer. Och utifrån det du just berättade för oss kan vi göra vissa saker på seminariet för att hjälpa dem att stärka andra relationer. Du nämnde programmet för ungdomars utveckling. Vi kan hänvisa dem till sina ungdomsledare, sina biskopar och sina ledare för Unga kvinnor. Vi kan bidra till att stärka deras relationer till sina föräldrar genom att prata om familjer och vända dem till sina föräldrar. Jag tror att allt detta är mycket viktigt – inte bara för att bygga upp våra relationer med dem, utan också för att stärka deras relationer med människor som kan leda dem i rätt riktning. Så tack för att du sa det. Jag undrar därför om vi kan prata lite mer om hur vi kan lära ut dessa grundläggande saker på ett sätt som inte sårar eller får unga människor att vända sig ifrån evangeliet. Om jag får dela med mig av ett snabbt exempel för att formulera den fråga som jag funderar över. I förra veckan fick jag ett samtal från en lärare som berättade att en förälder hade kommit för att dra tillbaka sin dotter från seminariet för att han hade lärt ut vissa principer om familjen och familjens betydelse. Den här föräldern blev sårad på grund av sin dynamik och sin familj och ville inte att barnet skulle få lära sig familjens centrala roll – inte ens i samband med frälsningsplanen. Läraren var mycket ledsen över att förlora denna elev och ställde frågan: ”Hur ska jag lära ut sanningen? Hur hanterar jag detta i en värld där vi inte vill stöta bort människor, men där vi måste lära ut det rena evangeliet till våra elever?”
President Oaks: Vilket underbart exempel. Broder Smith, vad har du att säga om detta ämne?
Broder Smith: Jag tänkte igen – jag vet att vi nyligen talade om relationer. Men jag tror att en elev som litar på sin lärare – och känner sig älskad av sin lärare – öppnar sitt hjärta. Försvarsmurar kan uppstå ibland om vi lär ut ett ideal som inte är elevens verklighet. Något som smälter försvarsmurar är om en elev älskar och litar på sina lärare. Så det är återigen mycket viktigt. Jag vill understryka kommentaren till den föregående frågan – att bygga upp dessa relationer med eleverna.
President Oaks: Verkligen. Och jag tror att det är mycket viktigt att vi förstår att vi inte är skyldiga att hålla med om allt som läggs fram för oss – vare sig av en elev, av en elevs föräldrar eller av andra i samhället. Det är inte vår uppgift att bejaka alla trosuppfattningar på idéernas marknadsplats. Vi har i uppdrag att lära ut sanningen. Men när vi gör det måste vi vara mycket försiktiga så att vi aldrig viker från vårt ansvar, som vi har fått av Frälsaren, att älska vår nästa. Vad vi än gör måste det ske inom ramen för kärleken så att vi inte konfronterar en person, utan vi ger ut våra läror så att det är lärorna som konfronterar trosuppfattningar som är felaktiga. Brigham Young, som var ganska konfrontativ som person, gjorde en mycket bra distinktion som jag nyligen läste om i Discourses of Brigham Young. I ett av sina tal sa han följande – och jag citerar: ”Att människor tycker eller inte tycker som jag har aldrig förändrat mina känslor för dem som enskilda personer, som män och kvinnor. Kan ni vara grannar med mig? Jag kan vara det med er, och det har ingen betydelse för mig om ni tror som jag eller inte.”7 Detta är slutet på citatet från Brigham Young. Jag tyckte att det var en oväntad källa till en sådan avslöjande förklaring om att vi kan i leva kärlek tillsammans med dem som inte tycker likadant som vi.
Broder Webb: Ja, det är verkligen aktuellt för våra lärare nu. Jag tror att det är en av de viktigaste egenskaperna hos en Frälsarens lärjunge i dag: att kunna vara oense och fortsätta att älska människor och vara äkta i sin relation med människor trots att man inte är överens om sin tro.
President Oaks: En annan del av detta är att vi måste arbeta för att vår kärlek och acceptans – till och med att vi har överseende med dem vi umgås med – inte ska uppfattas som ett godkännande. Det är en hårfin gräns att dra. Och vi ser i politikens och den offentliga kommunikationens värld, från många olika håll, att detta inte erkänns. Ofta verkar människor anta att vi har godkänt något eftersom vi har varit kärleksfulla mot de personer som håller på med det.
Broder Webb: Allt detta hänger väl ihop, eller hur? Det handlar om relationer, om att lyssna och om empati. Men det handlar också om att lära ut principen. Det går tillbaka till förutsättningen för varför vi tror det vi tror, baserat på frälsningsplanen och Kristi lära, och till att knyta ihop dessa saker och gå längs den hårfina linje som du beskrev.
President Oaks: Och jag tror att det också har en koppling till det första och stora budet att älska Gud och till det Frälsaren lärde: ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud.”8 Det andra budet är att vi ska älska vår nästa. Att vi älskar vår nästa betyder inte att vi inte älskar Gud först och håller hans bud först.
Broder Webb: Tack.
Broder Smith: Jag tänker på ett scenario med en lärare som talar sanning i kärlek och försvarar Kristi lära med mod – men som också älskar sina elever, så att eleverna känner sig trygga och att de litar på och älskar läraren. Så kanske finns det en elev som inte håller med om en del av Kristi lära – eller en princip i evangeliet är förmodligen ett bättre sätt att säga det – men som ändå kommer till lektionen. Men eleven kommer ändå till institutet eller seminariet för att han eller hon känner sig trygg och kan bygga upp sin tro på Jesus Kristus i den miljön. Så jag tror att den balans vi talar om är så viktig att hitta: att djärvt försvara sanningen och älska dem som kanske inte håller med om sanningen, så att ett klassrum, seminariet eller institutet kan vara en säker plats för en elev.
President Oaks: Och jag känner att de i vår publik som är involverade i institutet och undervisar i religion på universitet och högskolor har en större utmaning vad gäller just den här aspekten. Mer mogna elever är mer benägna att tänka själva och att vara konfrontativa än vad till exempel eleverna på seminariet är. Men principerna är desamma. Tillämpningen varierar något beroende på miljön och individens mognad, men principerna är de vi har diskuterat.
Broder Webb: Tack.
President Oaks: Här är en fråga som byter ämne lite grann, men som är ganska relevant i vår tid: Hur kan vi övertala våra elever att lägga undan sina mobiltelefoner under den tid vi försöker undervisa dem?
Broder Webb: Det är faktiskt en bra fråga som ju har att göra med konfrontationer på lektioner eller meningsskiljaktigheter på lektioner, för ibland är det vad det skapar, eller hur? Så – broder Smith?
Broder Smith: Ja, jag tror att det finns tillfällen i lärandemiljön då eleverna behöver koppla bort och lägga undan sina mobiltelefoner. Jag tror att det bästa sättet att hjälpa dem att göra det är en engagerande och strålande undervisning. Äldste Ballard – eller snarare president Ballard – sa en gång till oss att vi ska se till att vår undervisning strålar. Men jag tror också att det finns tillfällen då vi kan uppmana en elev att använda sin mobiltelefon i lärandet. Med resurser på JesuKristiKyrka.org och i appen Evangeliebiblioteket kan vi säkert ibland inbjuda en elev att delta i lärandet genom att använda trosuppbyggande innehåll på sin telefon. Och jag tror att det kan ha en välsignande positiv inverkan på dem utanför lektionerna – att de kanske börjar se enheten som något mer än bara en spelutrustning eller en enhet för sociala medier – eller för vissa en källa till frestelser. Och de kan lära sig att samma verktyg ibland kan användas för att bygga upp tron på Jesus Kristus. Jag tror att det skulle kräva inspiration från lärarens sida – och balans. Men jag tror att Herren skulle hjälpa oss att hitta möjligheter att bygga upp tron genom att använda enheten och samtidigt förstå när den behöver stängas av och läggas åt sidan.
President Oaks: Ditt förslag att vi inte ska vara fientliga mot mobiltelefoner påminner mig om en tidigare erfarenhet – jag går 10 eller 15 år tillbaka i tiden – när jag besökte en söndagsskoleklass med unga män och kvinnor i seminarieåldern. Och jag åkte dit med en fientlig inställning till mobiltelefoner. Men när jag tittade runt i klassen med ett dussin elever insåg jag att det bara fanns ett enda inbundet exemplar av skrifterna i hela klassrummet. Alla läste ur skrifterna och följde lektionen på sina mobiltelefoner. Det var då jag började inse att frågan inte handlar om att förbjuda utan om att balansera.
Broder Webb: Det var bra sagt, tack. President Oaks, vi har uppskattat att få vara med dig, tack för din undervisning i dag. Vi undrar om vi kan ta en minut, broder Smith, om du först vill dela med dig av det vittnesbörd du vill bära, och sedan gör jag gärna det, och lämnar all tid till er.
Broder Smith: Tack. När jag tänker på vår heliga möjlighet att undervisa kyrkans ungdomar och unga vuxna, och de som går på våra KUV-institutioner, tänker jag på något som vår käre profet, president Russell M. Nelson, har lärt. Han sa: ”Många av [Guds] ädlaste andar – man kan säga hans bästa team – … sändes till jorden vid just denna tid. … [De] är bland de allra bästa som Herren någonsin sänt till denna jord.”9 Jag vill bara dela med mig av min övertygelse om att de unga människor som vi har möjlighet att umgås med är precis de som Guds profeter lär oss att de är. Och vilket heligt privilegium vi har att vittna för dem om Jesu Kristi verklighet, hans försoning och hans uppståndelse. Och jag vittnar i dag om verkligheten av Jesu Kristi försoning och uppståndelse; att detta är hans kyrka; att vi leds av hans levande profeter, siare och uppenbarare och att vi är engagerade i hans sak när vi undervisar ungdomarna i de sista dagarna. Och jag delar detta vittnesbörd med er i dag i Jesu Kristi namn, amen.
Broder Webb: Amen. Jag vill bara lägga till mitt vittnesbörd om vår kärleksfulle himmelske Fader och om Jesus Kristus som världens Frälsare och Återlösare – att detta är hans kyrka och rike på jorden. Och jag är så tacksam över att varje dag i mitt liv få vittna om honom och lära andra om hans evangelium. Jag är tacksam för dem som har lärt mig och välsignat mig genom sin tro och sitt vittnesbörd om Frälsaren, och jag är så tacksam över att få vara en del av detta arbete med er och lära ut Jesu Kristi återupprättade evangelium. Och sedan vill jag bara snabbt säga med tanke på vår himmelske Faders kärlek: vi talar ofta om hur mycket vår himmelske Fader älskar våra elever. Men jag vill bara tillägga att jag vet att vår Fader i himlen älskar er, att han är så tacksam för att ni vill ägna era liv åt att undervisa hans barn, och att han älskar era familjer, och när ni fortsätter att tjäna troget i undervisningen av hans barn välsignar han er och era familjer, så som ni välsignar hans barn genom er undervisning och vittnesbörd och exempel. Så tack för de ni är och för det ni gör, i Jesu Kristi namn, amen.
President Oaks: Amen. Jag lägger mitt vittnesbörd till det som dessa underbara Herrens tjänare har burit. Jag vittnar om Fadern och Sonen, genom den Helige Andens kraft, om att detta är hans verk och att ni är hans tjänare, medlärare av Jesu Kristi evangelium. Och jag nedkallar himlens välsignelser över er när ni tjänar Herren och när ni tillsammans med era familjer går framåt mot den bestämmelse som Gud har föreskrivit för sina värdiga barn: evigt liv. Och jag gör det i Jesu Kristi namn, amen.
Alla: Amen.