Insikt om självmord: varningstecken och förebyggande åtgärder
Foto © iStock/Thinkstock
När Kevin var 16 år gammal skildes hans föräldrar. Ungefär samtidigt slutade han upp med att ta medicinen för epilepsi som bidragit till att stabilisera hans humör. Utan att veta om att han var bipolär började han uppleva förföljelsemani, maniskhet och svår depression. Medicinering verkade inte hjälpa honom. Han nådde en punkt när han kände sig så trött på allting att han beslöt sig för att ta sitt liv utan att berätta det för någon.
Kevin berättar om dagen då han försökte ta sitt liv: ”Jag grät. Jag var så trött, så känslomässigt tom. Jag tittade på människor omkring mig och ville att någon, vem som helst, skulle säga: ’Mår du bra?’ Men fastän jag ville det, hörde jag röster [i huvudet] som sa: ’Du måste dö.’ … Hela tiden bönföll jag mig själv att inte [ta mitt liv], men rösterna var för starka, jag kunde bara inte motstå dem.”1
Tragiskt nog lade ingen märke till hans nöd och kval. Övertygad om att ingen brydde sig om honom försökte han ta sitt liv – men mirakulöst nog överlevde han.
Kan vi känna åtminstone något av hans överväldigande nöd och kval och det desperata och tysta ropet på hjälp?
Självmord är en av de svåraste prövningarna i jordelivet, både för dem som lider av självmordstankar och för överlevande familjemedlemmar. Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Enligt min mening finns det ingen svårare tid för en familj än när en älskad person tar sitt eget liv. Självmord är en förödande upplevelse för familjen.”2 När vi begrundar allvaret i den här prövningen, låt oss tala om 1) vad vi känner till om självmord, däribland dess varningstecken och det vi kan göra för att förhindra det, 2) vad överlevande familjemedlemmar och samhällen kan göra och 3) vad vi alla behöver göra för att stärka vårt hopp och vår tro på Kristus så att vi inte fylls av hopplöshet.
Insikt om självmord
Över 800 000 människor begår självmord varje år runt om i världen.3 Det betyder att någon i världen tar sitt liv var 40:e sekund. Den faktiska siffran är antagligen ännu högre på grund av att självmord är ett känsligt ämne och olagligt i vissa länder och därför inte rapporteras. Självmord är den andra ledande dödsorsaken bland människor i åldrarna 15 till 29 år. I de flesta länder är självmordsfrekvensen som högst bland människor över 70 år. Direkt eller indirekt påverkar självmord ett stort segment av vårt samhälle.
Varningstecken
När det känns som om livets prövningar är större än vår förmåga att handskas med dem, kan vi uppleva extrem stress. När känslomässig nöd känns outhärdlig kan en persons sinne fördunklas och det kan göra att de känner att döden är den enda utvägen. De kanske känner att ingen kan hjälpa dem, vilket kan leda till social isolering som än mer förvärrar oron och känslan av hopplöshet och att de sitter fast, vilket till slut leder till tanken att självmord är den enda utvägen.
När någon visar något av följande allvarliga varningstecken4 bör vi genast söka hjälp från den psykiatriska vården eller räddningstjänster som polisen:
-
Hotar med att skada sig eller ta livet av sig.
-
Söker efter sätt eller medel till att ta sitt liv.
-
Pratar eller skriver om döden, döende eller självmord.
Följande tecken kan ange en mindre trängande situation, men vi bör inte tveka att nå ut och skaffa hjälp åt den som visar något av följande beteenden:
-
Ger uttryck för hopplöshet och har tappat lusten att leva.
-
Är rasande, arg eller vill hämnas.
-
Uppträder besinningslöst.
-
Känner sig fångad.
-
Använder alkohol eller droger oftare.
-
Drar sig undan vänner, familjen, samhället.
-
Känner sig ängslig eller upprörd eller har dramatiska humörsvängningar.
-
Har svårt att sova eller sover hela tiden.
-
Känner att de är en börda för andra.
Det är inte alla som begår självmord som låter andra veta om sina avsikter, men majoriteten visar något eller några av ovanstående varningstecken. Så ta dessa tecken på stort allvar!
Även om professionell hjälp inte finns lätt tillgänglig, kan det inte nog betonas hur kraftfull hjälpen är från omtänksamma vänner och familjemedlemmar.
Förebyggande åtgärder
När någon har självmordstankar spelar familj och vänner en avgörande roll. Som Alma lärde måste vi ”bära varandras bördor så att de kan bli lätta, … sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst” (Mosiah 18:8, 9).
Här föreslår jag några saker som familj och vänner kan göra:
Ta kontakt och lyssna med kärlek. Äldste Ballard gav rådet: ”Det finns ingenting mäktigare än kärlekens arm som kan läggas runt dem som kämpar.”5 ”Vi måste se dem … genom vår himmelske Faders ögon”, lärde äldste Dale G. Renlund i de tolv apostlarnas kvorum. Först då kan vi förnimma Frälsarens omtanke och omsorg om dem. … Detta utvidgade perspektiv öppnar våra hjärtan för andras besvikelser, rädsla och sorger.”6
Ge konkret hjälp. Om en person går igenom en kris som påverkar hans eller hennes säkerhet och grundläggande behov, erbjud påtaglig hjälp, men låt personen välja om han eller hon vill ta emot den eller inte. Om till exempel någon får självmordstankar för att han eller hon har förlorat jobbet, kan du ge konkret hjälp genom att hjälpa dem finna arbetstillfällen att välja från så att de kan befria sig från känslan att de sitter fast.
Fråga om de överväger självmord. När du oroar dig över att någon är svårt betryckt och visar varningstecken på självmord, fråga dem om de överväger självmord. Det kanske känns obekvämt, men det är bäst att ta reda på det genom att fråga rakt ut om de överväger självmord. Det kan göra att personen känner att han eller hon kan berätta om sina bekymmer och problem.
Exempel på sådana frågar kan vara: ”Det skulle vara svårt för vem som helst att klara av det du tampas med. Överväger du självmord?” eller ”Med allt det svåra som du går igenom undrar jag om du överväger självmord.” Om de inte har några självmordstankar så säger de antagligen det.
Om det känns som om de inte vill tala med dig om självmordstankar, så lyssna noga på Andens maningar så att du kan veta vad du bör göra. Du kan få maningen att helt enkelt stanna kvar hos dem tills de öppnar sig för dig.
Stanna hos personen och skaffa hjälp. Om någon säger till dig att de har självmordstankar, stanna hos personen och få honom eller henne att prata med dig om sina bekymmer. Om personen talar om konkreta metoder och tidpunkter för självmord, hjälp honom eller henne att ringa till en krislinje eller kontakta en psykiatrisk akutmottagning.
Reaktioner på självmord
Vare sig de visar varningstecken eller inte, finns det människor som tar sitt liv. När överlevande familjemedlemmar och vänner ställs inför den förödande händelsen att en älskad person begår självmord, upplever de ofta djup, intensiv och mångfacetterad sorg. Här följer några av de reaktioner de kan ha:
-
Skam och stigma
-
Chock och vantro
-
Ilska, lättnad eller skuld
-
Gömmer dödsorsaken
-
Social isolering och splittring i familjen
-
Engagerar sig, kanske tvångsmässigt, i självmordsförhindrande åtgärder
-
En brinnande önskan att förstå varför
-
Känner sig övergiven och bortstött
-
Lägger skulden på den avlidne, sig själv, andra och Gud
-
Tänker allt oftare på självmord eller destruktiva beteenden
-
Större stress under helgdagar och dödsfallets årsdag.7
Vad överlevande familjer och samhällen kan göra
Avhåll dig från att döma. Självmord är en allvarlig sak, men äldste Ballard påminner oss: ”Det är uppenbart att vi inte känner till de fullständiga omständigheterna kring varje självmord. Endast Herren vet alla detaljer, och det är han som kommer att döma våra handlingar här på jorden. Och när han dömer oss, tror jag att han kommer att ta med allt i beräkningen: vår ärftliga och kemiska sammansättning, vårt själsliga tillstånd, vår intellektuella förmåga, de lärdomar vi mottagit, våra fäders tradition, vår hälsa och så vidare.”8
Tillåt och respektera varje persons unika sorgeprocess. Människor sörjer på olika sätt eftersom deras relation med den avlidne är annorlunda än någon annans. Stöd och hedra därför vars och ens sätt att uppleva sin sorg.
När vi förlorar våra kära kan starka och överväldigande känslor skölja över oss. Men att man sörjer betyder inte att man inte har tro. Frälsaren sa: ”Du skall så leva tillsammans i kärlek att du gråter över förlusten av dem som dör” (L&F 42:45). Sorg är ett tecken på vår kärlek för de kära avlidna och vad relationen betydde för oss.
Be om hjälp. När du sörjer kan det kännas överväldigande. Om du ber om hjälp kan det ge andra heliga möjligheter att älska och betjäna dig. Att låta dem hjälpa dig kan vara helande och stärkande för inte bara dig själv utan också för dem.
Håll kontakt. En del personer sörjer privat och kan ibland isolera sig, så håll kontakt med din familj och dina vänner. Nå ut med jämna mellanrum till dina sörjande familjemedlemmar, släktingar och vänner. Erbjud din hjälp, för de kanske inte ber dig om hjälp.
Förlita dig på Frälsaren. I slutändan är det Frälsaren som är källan till helande och frid. ”Hans försoning ger oss också möjlighet att åkalla honom som har upplevt alla våra jordiska skröpligheter och be honom om styrka att bära jordelivets bördor. Han känner till våra kval, och han finns där för oss. Precis som den barmhärtige samariten: När han finner oss sårade vid vägkanten förbinder han våra sår och sköter om oss (se Luk. 10:34).”9
Låt oss inse att vi alla behöver förlita oss fullständigt på Herren Jesus Kristus och hans försoning när vi försöker göra vår del. Med den ödmjuka insikten, låt oss försöka förstå våra familjer och medmänniskor i nöd, nå ut till dem i kärlek och kultivera större tro på och tillit till Frälsaren, som ska återvända och ”torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga” (Upp. 21:4).