Bruden

1 Min vän har gått nertill sin lustgård,till de doftande blomstersängarna,för att valla sin hjordi lustgårdarnaoch plocka liljor.

2 Jag är min väns och min vän är min,där han vallar sin hjord bland liljor.

Brudgummen

3 Vacker som Tirsa är du,min älskade,ljuvlig som Jerusalem,överväldigande som en härunder fanor.

4 Vänd bort dina ögon ifrån mig,de har kuvat mig.Ditt hår är som en hjord av gettersom strömmar ner för Gilead.

5 Dina tänderär som en flock tackorsom kommer upp ur badet,där alla har tvillingaroch ingen är utan lamm.

6 Din kind är somen granatäppelskivabakom din slöja.

7 Sextio är drottningarna,åttio bihustrurnaoch de unga kvinnorna oräkneliga –

8 men hon är den enda,min duva, min fullkomliga,den enda för sin mor,älskad av den som fött henne.Flickorna ser henneoch prisar henne lycklig,drottningar och bihustrurlovordar henne.

Vännerna

9 Vem är hon som blickar framlikt morgonrodnaden –skön som månen,strålande som solen,överväldigande som en härunder fanor?

Brudgummen (eller bruden)

10 Jag gick ner till valnötslundenför att se på grönskan i dalen,för att se om vinstockenskjutit skottoch granatäppelträden gått i blom.

11 Utan att jag märkte dethade min längtan satt migvid mitt furstefolks vagnar.

Vännerna

12 Vänd om, vänd om, Shulamit,vänd om, vänd omså att vi får se dig!