Nineves fall

1 En folkförskingraredrar upp mot dig.Bevaka dina fästen!Spana mot vägen, rusta dig,samla all din kraft.

2 Herren ska återställa Jakobs storhetliksom Israels storhet,för plundrare har plundrat democh fördärvat deras vinstockar.

3 Hans hjältars sköldarhar färgats röda,kämparna går kläddai scharlakan.Vagnarna gnistrar av stålglansden dag han gör sig redo,det svingas med spjut av cypress.

4 På gatorna stormar vagnarna fram,de kör om varandra på torgen.De ser ut som bloss,de far i väg som blixtar.

5 Han kommer ihågsina väldiga kämpar.De snubblar där de rusar fram,de skyndar mot stadens muraroch skyddstaken görs redo.

6 Flodernas portar öppnas,och palatset faller ihop.

7 Det är bestämt:Hon ska kläs av och föras bort.Hennes slavflickorska sucka som duvoroch slå sig över hjärtat.

8 Nineve var sedan gammaltsom en vattenrik damm,men nu flyr vattnet bort.”Stanna! Stanna!”Men ingen vänder sig om.

9 Röva silver, röva guld!Här finns skatter utan slut,överflöd av dyrbarheter.

10 Tom, tömd, förödd!Modlösa hjärtan, vacklande knän!Darrande höfter överallt!Alla ansikten är blossande röda.

11 Var är nu lejonens kula,platsen där de unga lejonenåt sitt byte,där lejonet och lejonhonanoch lejonungen gick omkringutan att någon skrämde dem?

12 Lejonet rev i styckentills ungarna fick nog,dödade för sina lejonhonoroch fyllde sina hålor med byte,sina kulor med rivna djur.

13 Se, jag är emot dig,säger Herren Sebaot.Jag ska låta dina vagnargå upp i rök,och dina unga lejonska förtäras av svärd.Jag ska utplåna ditt rövade godsfrån jorden,och röster av dina sändebudska inte mer höras.