Israels förfall och nöd

1 Ve mig!Det är med migsom när sommarens fruktär insamlad,som när efterskördenefter vinbärgningen är slut.Det finns ingen druvklase att äta,inget tidigt fikonsom jag längtat efter.

2 De fromma är försvunnafrån jorden,ingen bland människornaär ärlig.Alla ligger de på lur efter blod,var och en vill fånga den andrei sitt nät.

3 Deras händer är skickligapå att göra det onda.Fursten begär gåvoroch domaren mutor,den mäktige krävervad han vill ha.Så gör de gemensam sak.

4 Den bäste bland demär som ett törnsnår,den ärligaste värreän en törnhäck.Det kommer en dagför dina väktare,din räkenskapsdag.Då grips de av förvirring.

5 Tro inte på en vän,lita inte på en förtrogen.Vakta din muns dörrarför henne som vilar i din famn,

6 för sonen föraktar sin far,dottern trotsar sin mor,sonhustrun sin svärmor,och var och en har sin egen familjtill fiender.

Israels upprättelse

7 Men jag ska skåda efter Herren,jag ska hoppaspå min frälsnings Gud.Min Gud ska höra mig.

8 Gläd dig inte över mig,du min fiende.Har jag fallitska jag resa mig igen,sitter jag i mörkretär Herren mitt ljus.

9 Eftersom jag syndat mot Herrenska jag bära hans vredetills han tar sig an min sakoch skaffar mig rätt.Han ska föra mig ut i ljuset,och jag ska se hans rättfärdighet.

10 Min fiende ska se detoch täckas av skam,hon som sade till mig:”Var är nu Herren din Gud?”Mina ögon ska se på henne,hur hon trampas nersom smuts på gatan.

11 En dag ska dina murar byggas upp.Den dagen ska dinagränser vidgas.

12 Den dagen ska man komma till digfrån Assur och från Egyptens städer,från Egypten och ända till floden,från hav till havoch från berg till berg.

13 Men jorden ska bli en ödemarkför sina invånares skull.Det blir fruktenav deras gärningar.

Bön och lovsång

14 Vakta ditt folk med din stav,din arvedels hjordsom bor avskild i skogen,mitt i ett fruktbart land.Låt den beta i Bashan och i Gileadsom under forna dagar.

15 Som i de dagardu drog ut ur Egyptens landska jag visa dem underbara ting.

16 Hednafolken ska se det och skämmasmed all sin makt.De ska lägga handen på munnen,deras öron ska bli döva.

17 De ska slicka stoftet som ormar,som markens kräldjur.Bävande ska de överge sina hålor,skräckslagna ska de sökaHerren vår Gud.De ska frukta dig.

18 Vem är en Gud som du,som förlåter skuldoch inte tillräknar syndhos dem som är kvarav din arvedel?Han håller inte kvar sin vredeför evigt,för han har sin glädje i nåd.

19 Han ska förbarma sig över oss igenoch trampa påvåra missgärningar.Du ska kasta alla deras synderi havets djup.

20 Du ska visa trofasthet mot Jakoboch nåd mot Abraham,så som du med ed har lovatvåra fäder i forntidens dagar.