Malaki

Malaki (”min budbärare”) trädde fram under 400-talet f Kr som den siste profeten i Juda, kanske under den tid då Esra och Nehemja samlade folket (458–433 f Kr, se Esra 7 och Neh 8). Templet hade återuppbyggts år 516 f Kr (Esra 6:15), men med tiden hade folket tappat modet och börjat missköta gudstjänstlivet (1:6f), prästernas undervisning (2:4f), den äktenskapliga troheten (2:10f) och tiondegivandet (3:6f). Genom Malaki kallar Herren folket till omvändelse och ger messianska löften om den kommande profeten Elia (3:1a, 4:5) och förbundets sändebud Messias (3:1b). Efter Malaki tystnade den profetiska rösten i Israel fram till Johannes Döparen (Matt 3:1).