Domarboken

Domarboken skildrar tiden från Josuas död kanske 1375 f Kr, fram till Samuel och monarkins början med kung Saul omkring 1050 f Kr. Domarna skipade inte bara rätt (4:5), utan var militära och politiska ledare som steg fram till Israels räddning när folket på grund av sin synd hamnade under hedniska erövrares förtryck (kap 1–2). Några av de mer kända är Debora och Barak (4–5), Gideon (6–8), Jefta (11–12) och Simson (13–16). Boken avslutas med en skildring av avgudadyrkan i Dans stam (17–18) och inbördeskrig mot Benjamins stam (19–21). Flera av de händelser som beskrivs i Domarboken pågick troligen parallellt i olika delar av landet, varför dateringarna blir mycket ungefärliga.

Domartiden var en mörk tid i Israels historia då ”var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt” (21:25). Enligt judisk tradition skrevs boken av profeten Samuel under senare hälften av 1000-talet f Kr.