Gud och avgudarna

1 Hör det ordsom Herren talar till er,ni av Israels hus.

2 Så säger Herren:Ta inte efter hednafolkens sätt,låt er inte skrämmasav tecknen på himlendärför att hednafolkenskräms av dem,

3 för folkens seder är tomhet.Man hugger ett träd i skogen,och hantverkarens händerformar det med yxan.

4 Man pryder det med silver och guldoch fäster det med hammareoch spikså att det inte faller omkull.

5 Som fågelskrämmor på ett gurkfältstår de där och kan inte tala.Man måste bära dem,för de kan inte gå.Var inte rädd för dem,för de kan inte göra något ont,inte heller något gott.

6 Ingen är som du, Herre.Du är stor, och stort och mäktigtär ditt namn.

7 Vem skulle inte frukta dig,du folkens kung?Det anstår dig.Bland folkens alla visaoch i alla deras rikenfinns ingen som du.

8 Alla är de oförnuftigaoch dåraktiga,vägledda av tomma trägudar.

9 Silvret som hamrashämtas från Tarshishoch guldet från Ufas.Snickarnas och guldsmedernas verkkläs sedan i blått och purpur.Allt är tillverkat av konstnärer.

10 Men Herren är den sanne Guden,han är den levande Guden,den evige Kungen.För hans vrede bävar jorden,och folken uthärdar intehans harm.

11 Så ska ni säga till dem:De gudar som inte har gjorthimmel och jordska utrotas från jordenoch inte finnas kvarunder himlen.

12 Han har skapat jordenmed sin kraft,han har grundat världenmed sin vishetoch spänt ut himlenmed sitt förstånd.

13 När han höjer sin röst,då brusar himlens vatten,då låter han regnskyar stigafrån jordens ände.Han gör blixtar åt regnetoch för ut vindenur dess förvaringsrum.

14 Alla människor står då som dårar,utan förstånd.Alla guldsmeder får skämmasmed sina avgudar,för deras gjutna gudabilderär bedrägeri,det finns ingen ande i dem.

15 Tomhet är de,ett verk som väcker löje.När straffet drabbar demförgås de.

16 Sådan är inte hansom är Jakobs del.Han är den som har format allt,och Israel är hans arvedels stam.Herren Sebaot är hans namn.

Kommande fångenskap

17 Samla er packningoch lämna landet,ni som är belägrade,

18 för så säger Herren:Den här gången slungar jag bortdem som bor i landet.Jag ska ansätta dem hårtså att de känner det.

19 Ve mig för min skada!Mitt sår kan inte läkas.Men jag säger: Detta är min plågaoch jag måste bära den!

20 Mitt tält är förstörtoch alla mina tältlinor är avslitna.Mina barn har lämnat mig,de finns inte mer.Ingen är kvarsom kan slå upp mitt tältoch sätta upp mina tältdukar,

21 för herdarna är oförnuftiga,de söker inte Herren.Därför har de ingen framgång,och hela deras hjord har skingrats.

22 Lyssna, det hörs något!Se, det kommer!Ett väldigt dån från landet i norr,för att göra Juda städertill en ödemark,till en boning för schakaler.

Profetens bön

23 Jag vet, Herre:Människans vägberor inte på henne själv,det står inte i vandrarens maktatt styra sina steg.

24 Tukta mig, Herre,men med måtta, inte i vrede,så att du inte krossar mig.

25 Ös din vrede över hednafolkensom inte känner dig,över stammarnasom inte åkallar ditt namn,för de har slukat Jakob,slukat och gjort slut på honomoch ödelagt hans boning.”