Andra Moseboken

Andra Moseboken kallas också Exodus (grekiska-latin för ”uttåget”) och Shmot (hebreiska för ”namnen”, 1:1). Den fortsätter skildringen flera hundra år efter Josefs död i Första Moseboken. Israeliterna blir slavar (kap 1–2) men räddas genom Mose (3–11) och får tåga ut ur Egypten (12–15) enligt Guds löften till patriarkerna (se 1 Mos 15:14, 46:4, 50:24). De blir sedan ledda till berget Sinai (kap 16–19) där de får ta emot Guds bud och förbund (20–24) samt tabernaklet (25–40), platsen för Guds uppenbarelse och närvaro. Boken är rik på förebilder till Kristus och frälsningen från syndens slaveri.

Uttåget dateras ofta till ca 1446 f Kr (se 1 Kung 6:1 med not samt 2 Mos 12:40–41 och Dom 11:26). Fotnoterna utgår från detta år, även om andra teorier existerar. Det ges förslag på dåtida faraoner, med årtal enligt den gängse ”låga” egyptiska kronologin, men alla identifikationer är osäkra på 20 år när eller mer i denna avlägsna tid i historien.