Andra Kungaboken

Andra Kungaboken fortsätter skildringen från ca 852 f Kr. Trots profeter som Elia (1–2), Elisha (2–9, 13:14f), Jona (14:25), Hosea och Amos fortsatte nordriket Israel i synd och ondska under en rad onda kungar (9–16). Gud sände sin straffdom genom arameerna från ca 850 f Kr (5–8, 13, 16) och assyrierna från ca 740 f Kr (15–17), tills huvudstaden Samaria intogs 722 f Kr och folket fördes bort från landet (17).

Sydriket Juda med Jerusalem försökte rensa ut avgudarna under kungar som Hiskia (18–20) och Josia (22–23) och profeter som Jesaja (19:2f), Joel, Mika, Sefanja, Habackuk och Jeremia. Men efter Manasses barnoffer, ockultism och blodsutgjutelse (21) kom den oundvikliga domen genom Babels kung Nebukadnessar (24–25), som intog Jerusalem och förde bort folket i omgångar åren 605, 597 och 587 f Kr.

Kungaböckerna är troligen skrivna under den babyloniska fångenskapen i mitten av 500-talet, eftersom den slutar med kung Jojakins benådning 561 f Kr (25:27f) och inte med hela folkets befrielse 539 f Kr (jfr 2 Krön 36:22). Författaren kan ha varit Jeremia (enligt traditionen), hans sekreterare Baruk (Jer 36:4) eller någon annan som haft tillgång till Israels historiska källor (se t ex 1:18).