Första Krönikeboken

Krönikeböckerna, i grundtexten en enda bok, beskriver historien från Adam till slutet på den babyloniska fångenskapen år 539 f Kr. Författaren var en präst eller levit, enligt judisk tradition Esra under andra hälften av 400-talet f Kr (se not till 3:24). Skildringen sätter särskilt fokus på Jerusalems tempel och folkets gudstjänstliv, som höll på att återupprättas under Esras tid (jfr Neh 8–13, Mal 1–3). Boken kallas på grekiska Paralipómena (”det som utelämnats”), eftersom den kompletterar skildringen i 2 Sam och 1–2 Kung med material från andra antika källor, i likhet med hur Johannesevangeliet kompletterar de tidigare evangelierna.

Första Krönikeboken inleds med släktregister (1–9), särskilt för Davids kungaätt (kap 2–3) samt präster och leviter (kap 6 och 9). Därefter beskriver boken kung Davids tid (ca 1010–970 f Kr), både hans rike utifrån Andra Samuelsboken (10–21) och hans förberedelser för tempelbygget (22–29).