Kapitel 23

Utveckla en kristuslik karaktär

Människans huvudsakliga mål i livet borde inte vara att skaffa sig guld eller berömmelse, eller materiella ting. Det borde inte vara att utveckla fysisk skicklighet eller intellektuell styrka, utan hennes mål, det främsta i livet, borde vara att utveckla en kristuslik karaktär.¹

Introduktion

President David O McKay förstod betydelsen av att utveckla en rättfärdig karaktär enligt det mönster Frälsaren gav. Detta visade sig både i hans offentliga och i hans privata liv. Hans son Robert sade en gång om honom: ”Under alla år jag varit honom nära hemma, på gården, i vårt arbete, i kyrkan, har han aldrig visat mig en handling eller ett ord, inte ens medan han tränat en egensinnig häst, som skulle kasta något tvivel i mitt sinne om att han skulle bli och slutligen blev vår himmelske Faders representant och profet.”²

President McKay lärde att byggandet av en kristuslik karaktär är en pågående, daglig process som vi var och en måste ta ansvar för. För att illustrera denna princip för ungdomarna beskrev han ett tillfälle då han besökte en skulptörs trädgård i Florence, Italien. ”Utspridda låg obrutna, ojämna granitstycken från vilka en skulptör förberedde sig för att hugga ut den vision som han såg framför sig …

Om ni hade stått i trädgården, och en man gett er huggjärn och en hammare, skulle ni då ha vågat ta ett av de formlösa stenblocken och hugga ut en avbildning av en människa ur den? Ni skulle inte ha kunnat göra det. Eller om någon hade placerat en målarduk framför er och gett er färger och en pensel, skulle ni då ha försökt er på att på duken måla bilden av en idealisk själ? Till den förste skulle ni förmodligen ha sagt: ’Jag är inte skulptör’, och till den andre: ’Jag är inte konstnär. Jag kan inte göra det.’

Inte desto mindre skulpterar var och en av oss i denna minut en själ — vår egen. Blir den deformerad, eller blir den någonting som är beundransvärt och vackert?

Det är ni som har ansvaret. Ingen annan kan skulptera den åt er. Föräldrar kan vägleda, lärare kan hjälpa till med förslag, men varje ung man och ung kvinna har ansvaret att skulptera sin egen karaktär.”

President McKay fortsatte med att beskriva följderna av att skulptera en oförvitlig karaktär: ”Om du bevarar en klanderfri karaktär, oavsett vad andra tänker eller vilka fordringar de ställer, kan du bära huvudet högt, vara glad till sinnes och möta världen oförfärat, eftersom du vet inombords att du inte har besudlat din själ.”³

David O McKays lärdomar

Vi bör sträva efter att följa Frälsarens ojämförliga exempel.

Det har bara funnits en fullkomlig karaktär i denna värld — den makalösa personligheten hos Jesus från Nasaret, Guds Son, världens Återlösare. Ingen människa kan göra något bättre än att ta emot Kristus som det främsta föredömet och den tryggaste vägledaren.⁴

Om vi vill lära oss att leva ett idealiskt liv bland våra medmänniskor, kan vi finna ett fullkomligt föredöme i Jesu liv. Oavsett vilka ädla önskningar och upphöjda förväntningar vi har, vilka ideal vi har för varje skede av livet, kan vi vända oss till Kristus och där finna fullkomning …

De dygder som förenade utgör denna fullkomliga karaktär är sanning, rättvisa, visdom, godhet och självkontroll. Alla hans tankar, ord och handlingar var i harmoni med gudomlig lag och därför rätta. Kanalen för kommunikation mellan honom och Fadern var ständigt öppen, så att sanningen, som grundar sig på uppenbarelse, alltid var känd av honom.

Hans ideal för rättvisa har sammanfattats i detta råd: ”Vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.” (Se Matt 7:12.) Hans visdom var så bred och djup att den omfattade människornas vägar och Guds avsikter … Varje handling som har upptecknats om hans korta, men händelserika liv, utmärks av en välvilja som omfattar barmhärtighet och kärlek. Hans självkontroll, oavsett om den exemplifierade sig i hans makt över sina lidelser och passioner, eller hans värdiga hållning framför sina åklagare, var fullkomlig … den var gudomlig.⁵

Det finns [vissa] bilder som jag alltid älskar att betrakta. Den första av dessa är bilden av Kristus framför Pilatus när denne romerske ämbetsman sade till den vredgade folkmassan: ”Se människan!” (Joh 19:5) När han sade det pekade han på Jesus, som var klädd i törnekronan och på skuldrorna bar en purpurröd mantel. Han pekade på en person som den ilskna pöbelhopen hånade och fördömde som en brottsling och hädare. Men när han sade, ”Se människan!”, beskrev han en person som hade en fullkomlig karaktär, som hade segrat över svagheter och frestelser, och som kunde säga, som han gjorde till sina medarbetare: ”Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig … var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” (Joh 16:33) Han är vårt föredöme.⁶

Som enskilda bör vi efterlikna Jesus Kristus för hans fullkomliga karaktär … Kristna hedrar honom inte för att han var en stor poet, för att han var en stor vetenskapsman, för att han var en stor upptäckare, stor uppfinnare, stor statsman eller stor general. De hedrar honom därför att han var en stor man. Inom karaktärens område var han ojämförlig.⁷

Att ha rättfärdiga tankar är nödvändigt i utvecklandet av en rättfärdig karaktär.

Det slags liv du lever, din läggning, själva din natur, bestäms av dina tankar, varav dina handlingar bara är det yttre uttrycket. Tanken är handlingens frö.⁸

Karaktären härrör från själens djup. Tala om för mig vad du tänker på när du inte behöver tänka, och jag ska tala om för dig vem du är.⁹

Tankar gör oss till vad vi är. Lika definitivt och säkert som en vävare formar sina blommor och figurer från vävtrådarna i sin vävstol, så rör sig varje ögonblick tankeströmmen fram och tillbaka och formar karaktären och till och med våra anletsdrag. Tankarna lyfter själen mot himlen eller drar ner den till helvetet.¹⁰

Ingen av livets principer betonades oftare av den store Läraren än behovet av rätta tankar. För honom var inte en människa den hon visade sig vara utåt, och inte heller den hon gjorde anspråk på att vara genom sina ord. Det som människan tänkte bestämde under alla omständigheter vem hon var. Ingen lärare betonade starkare än han sanningen att ”som en människa tänker i sitt hjärta, sådan är hon.” [Se Ords 23:7.] …

Hans lärdomar angående människans plikt mot sig själv, såväl som människans plikt mot sin nästa, är genomsyrade av sanningen att det i samtliga fall är tanken som bestämmer människans rätt till lycka eller fördömelse för synd …

Oavsett om de upptäcks eller inte betalar alla som begår synd priset för sina synder och felsteg. Den avsikt som föregår handlingen lämnar sitt outplånliga spår i karaktären. Och även om missdådaren kan döva sitt samvete genom att säga … att han inte räknar ”den här”, så räknas det ändå djupt ner i nervvävnaderna, och märkena i hans karaktär kommer att vittna mot honom på domens dag. Ingen kan gömma sig för sina tankar, inte heller undfly deras oundvikliga konsekvenser.¹¹

Frälsaren visste att om sinnet kunde styras på rätt sätt; om onda tankar och tendenser kunde motstås, så skulle de onda handlingarna minimeras. Jesus förringar inte allvaret i dessa handlingar, säger inte heller att vi inte bör straffa dem, men han framhåller det större behovet av att hålla tankarna och sinnet rena. Ett ont träd bär fram ond frukt, ett gott träd bär fram god frukt. Håll trädet rent, tankarna rena och frukten kommer att bli ren och livet rent.¹²

En redbar karaktär är endast följden av oavbrutna ansträngningar och rätt tänkande. Den är följden av långvarig förbindelse med gudalika tankar. Han kommer närmast Kristi ande som gör Gud till sina tankars centrum, och han som kan säga i sitt hjärta: ”Ske inte min vilja utan din” [se Luk 22:42], har kommit närmast det kristuslika idealet.¹³

Allteftersom tiden går formar ”de små tingen” i vårt liv vår karaktär.

Liksom strån visar vilket håll vinden blåser, så kan små ting ange hur en persons känslor och tankar är inriktade.

Små ting är bara delar av någonting större. Gräset växer inte plötsligt upp. Det växer upp så ljudlöst och försiktigt att inte det mest känsliga öra kan höra det, så långsamt att inte det mest känsliga öga kan se det. Regnet faller inte i massor utan i droppar, planeterna hoppar inte fram i sina banor, utan tum för tum, grad för grad, cirklar de i sina banor. Intellekt, känsla, vana, karaktär, blir alla vad de är genom små sakers inflytande, och i moral och religion är det genom små ting, genom små handlingar, som vi alla rör oss — inte språngvis, men säkerligen centimeter för centimeter — antingen mot liv eller evig död.

Den stora läxan världen behöver lära sig idag är att tillämpa evangeliets härliga principer i de små gärningarna och plikterna i livet. Tro inte att bara för att en del saker verkar små och alldagliga, att de därför inte är viktiga. När allt kommer omkring består livet av små saker. Vårt liv, vår fysiska varelse, skapas av små hjärtslag. Om det lilla hjärtat upphör att slå, är livet slut i den här världen. Den stora solen är en mäktig kraft i universum, men vi får välsignelserna av dess utstrålning genom små solstrålar, som tillsammans fyller hela världen med solsken. Den mörka natten görs angenäm genom glimrandet av vad som verkar vara små stjärnor. På samma sätt består det sanna kristna livet av små kristuslika gärningar som utförs just nu, i denna stund, i hemmet, i kvorumet, i organisationen, i staden, ja, varhelst vi lever och verkar.¹⁵

Vad människan är idag är till stor del avgörande för vad hon är i morgon. Vad hon har varit under det gångna året utmärker i stor utsträckning hennes inriktning under året som ligger framför henne. Dag efter dag, timme efter timme, bygger människan upp den karaktär som är avgörande för hennes plats och ställning bland sina medmänniskor i alla tidsåldrar.¹⁶

Vi utvecklar en kristuslik karaktär genom lydnad och självkontroll.

En karaktär byggs upp genom att lyda principer. Karaktären byggs upp inifrån på samma sätt som ett träd växer, på samma sätt som varje levande ting växer. Det finns inget utvändigt att lägga på för att göra sig vacker, [skönhetsprodukter hjälper till], det är sant, men det är bara ytligt och tillfälligt. Verklig skönhet, liksom karaktär, kommer inifrån, och det som bidrar till karaktärsstyrka överensstämmer med de principer som uttalades av profeten Joseph och av Frälsaren själv: dygd, uppriktighet, helighet — att hålla Guds bud. [Se History of the Church, 5:134–135.]¹⁷

I byggandet av en karaktär, liksom i formandet av ett landskap, är fridens och lyckans lagar alltid verksamma. Ansträngningar, självförsakelse och målmedvetna handlingar är utvecklingens trappsteg. Eftergivenhet och synd är karaktärens vandaler och förstörare. Endast ånger och samvetskval följer i dess kölvatten.¹⁸

Självkontroll innebär att styra och reglera alla sina naturliga begär, önskningar, passioner och känslor, och det finns ingenting som ger människan en sådan karaktärsstyrka som känslan av att övervinna sig själv, insikten om att begär och passioner kan betjäna oss och att vi inte behöver vara dess tjänare. Denna dygd inbegriper måttlighet, avhållsamhet, mod, fasthet, hoppfullhet, lugn, kyskhet, oberoende, tolerans, tålamod, undergivenhet, återhållsamhet, renhet.¹⁹

Vad är människans krönande härlighet på denna jord när det gäller hennes individuella prestationer? Det är karaktären — en karaktär som utvecklats genom lydnad mot livets lagar såsom de uppenbarats genom Jesu Kristi evangelium, och Jesus Kristus kom för att vi ska ha liv, och liv i överflöd [se Joh 10:10]. Människans huvudsakliga mål i livet borde inte vara att skaffa sig guld eller berömmelse, eller materiella ting. Det borde inte vara att utveckla fysisk skicklighet eller intellektuell styrka, utan hennes mål, det främsta i livet, borde vara att utveckla en kristuslik karaktär.²⁰

Genom vårt inflytande och vår undervisning kan vi hjälpa barn och ungdomar att bygga en kristuslik karaktär.

Barn är vid födelsen de mest beroende och hjälplösa av alla varelser, ändå är de de mest ljuva och storslagna av allting i världen … Deras själar är som oskrivna blad varpå en livstids strävanden eller bedrifter ska skrivas ner.²¹

Liksom ett barn växer fysiskt genom att äta regelbundet, genom att ständigt andas frisk lust, genom att vila vid jämna mellanrum, så byggs karaktären upp av små ting, genom dagliga kontakter, genom ett inflytande här, en omständighet eller en sanning där.²²

På det hela taget byggs vår karaktär upp i hemmet. Familjen är en gudomlig organisation. Människans främsta plikt i familjen är att uppfostra pojkar och flickor som besitter hälsa till kroppen, spänstighet i sinnet, och ännu större än detta, en kristuslik karaktär. Hemmet är den fabrik där dessa produkter görs.²³

O, vilket oskattbart värde för samhället de lärare och ledare har som undervisar ungdomar och som formar den moraliska atmosfär i vilken människorna lever. Blommor delar med sig av skönhet och väldoft under en kort tid. Därefter vissnar, dör och försvinner de för evigt. Men barn, som genom undervisning av goda lärare blir genomsyrade av sanningens eviga principer, utstrålar ett positivt inflytande som, liksom deras egna själar, kommer att leva för evigt.²⁴

Förslag till studier och diskussion

Vilka är de viktiga egenskaperna i Frälsarens karaktär? (Se s 219–220.) Hur kan vi införliva dessa egenskaper i våra egna liv?
Varför är ädla tankar den grundval varpå en kristuslik karaktär byggs? (Se s 220–221.) Hur skulle du vilja förklara president McKays uttalande: ”Tala om för mig vad du tänker på när du inte behöver tänka, och jag ska tala om för dig vem du är”? Vad kan vi göra för att utveckla rena tankar?
Vilka är några av de ”små tingen” i ditt liv som har bidragit till att forma din karaktär? Vad kan du göra varje dag för att bli mer kristuslik? (Se också L&F 64:33.)
På vilka sätt är lydnad mot Jesu Kristi evangelium en nödvändig faktor för att utveckla en stark karaktär? (Se s 223.) Hur bidrar självkontroll och tjänande till denna utveckling? (Se s 223.)
Vad kan vi som föräldrar och lärare göra för att hjälpa ungdomarna att bygga upp en kristuslik karaktär? (Se s 224.)

Skriftställen som hör till detta ämne: Filipperbrevet 4:8; Mosiah 4:30; Tredje Nephi 27:27; L&F 64:33; 93:11–14