Hur hjälper jag dem i min församling eller stav att känna sig älskade, värdefulla och behövda?

Människor behöver känna sig behövda

Som medlemmar i kyrkan har vi alla ett ansvar att skapa en stödjande och kärleksfull miljö för alla våra bröder och systrar. Ett sådant stödnätverk gör det mycket lättare för oss att leva efter evangeliet och söka Anden under vår färd genom varje aspekt av jordelivet.

”Jag tror inte att jag någonsin har träffat någon som inte ville tillhöra något som fick honom eller henne att känna sig betydelsefull, som fick honom eller henne att känna sig värdefull.

När någon undrar: ’Finns det en plats för mig?’ kan det ligga en mängd olika saker bakom, och han eller hon frågar sig nu: ’Passar jag in? Hör jag hemma här? Behöver de mig verkligen?’ Och jag svarar med eftertryck ’Ja’!

Jag tänker på Paulus metafor, som jag verkligen älskar, [där] kyrkan är Kristi kropp. Och han säger att vi alla har döpts in i den kroppen. Och han säger att det är en kropp. Många medlemmar, men en enda kropp.

Jag förstår folks känslor ibland att de kanske inte behövs. Och ibland gör sig andra skyldiga till att säga att vi inte behöver den här personen; vi behöver inte den personen, vi klarar oss bra som vi är. Inget av det är sant. Det är inte det kristna sättet. Det är inte Kristus sätt att se på oss. Han ser oss alla som oändligt värdefulla. Och vilket tillstånd vi än befinner oss i just nu finns Kristi kropp där för att understödja varje medlem. När en person känner sig isolerad – jag förnekar inte känslans äkthet och orsaken till att det är så naturligt att känna så – men närhelst den känslan kommer över oss behöver vi stanna upp och tänka: ’Jesus Kristus dog för mig. Jesus Kristus ansåg mig vara värd hans blod. Och han älskar mig. Han har förhoppningar om mig. Och han kan göra skillnad i mitt liv. Hans nåd kan förvandla mig. Och den här personen som sitter bredvid mig, ignorerar mig eller till och med vill flytta på sig – kanske gör han eller hon det, kanske inte. Men det förändrar inte det som Kristus känner för mig eller mina möjligheter i Kristus.’

Det gör mig oerhört ledsen när någon kommer och är väldigt sårbar och säger: ’Jag vill försöka. Jag vill vara här’, och sedan möts av kalla handen eller bristande intresse. Och det är tragiskt. Det är riktigt tragiskt. Vi måste vara bättre än så.

Den mångfald som finns i kyrkan nu kanske bara är början. Uppriktigt sagt tror jag att vi kommer att se större och större mångfald. I den forntida kyrkan fanns det en otrolig mångfald. Och det är inte bara mångfald för mångfalds skull, utan det faktum att människor kan tillföra olika gåvor och perspektiv, och den stora variationen i erfarenhet, bakgrund och svårigheter som människor ställs inför visar oss vad som verkligen är viktigt i Kristi evangelium. Och att mycket av det övriga, som vi kanske med tiden har lagt oss till med och som är mer kulturellt än doktrinärt, kan försvinna och vi verkligen kan lära oss vara att lärjungar” (se D. Todd Christofferson, ”Is There a Place for Me?” ChurchofJesusChrist.org).